Ett liv i harmoni med naturen genererar ett naturligt lärande och insamlande av kunskaper som inte går att hitta vare sig i en bok eller på internet. En oskriven grundregel och en harmonisk utgångspunkt är att ständigt visa respekt för djur och natur i det man gör. Det är en bra grundpelare för alla som vistas i naturen, vare sig man är jägare eller fiskare, fäbodbrukare, bonde eller skogsbrukare eller vistas i naturen för att skåda fåglar, plocka bär och svamp eller paddla runt bland skärgårdens öar.
Vi är tre lokala naturbrukare som förenats för att reflektera och fundera på frågor runt natursyn och naturvärden. Synen på naturvärden smälter för oss alla samman med identitet, arv, uppväxt, upplevelser och framförallt de kunskaper man samlat på sig under de stunder, timmar, dagar och år som man vistats ute i naturen.
Risk för konflikt? Man kan måna och värna om naturen och naturvärden på många olika sätt. Definitionen av vad som är att se som naturvärden är många gånger oerhört mångfasetterad vilket lätt leder till konflikt och missförstånd i samhället och mellan olika intressegrupper.
Sett ur perspektivet som lokal naturbrukare förfasas man många gånger över resonemanget och metoderna då man från myndighetshåll vill bevara naturvärden och naturresurser. Det är idag alldeles för lätt att belägga en naturresurs eller ett naturområde med reservatsregler och förbud i tro och välvilja om att man på så sätt bevarar naturvärden in i framtiden. Medvetenheten om att det är omöjligt att konservera ett ekosystem tycks tyvärr saknas ibland. Den vackra betade hagmarken eller skärgårdsön är snart ett minne blott om man inte längre kan bedriva naturbruk där. Likväl som man snabbt tar död på kulturarv, månghundraåriga traditioner och hållbara bruksmetoder genom totalförbud eller ogenomtänkta regelverk.
Tyvärr måste man vara medveten om att även allemansrätten kan orsaka bekymmer för den lokala naturbrukaren. Anna-Karin ger ett exempel och beskriver problematiken så här: ”Nu, i denna varma sommar när det tycks som om varenda människa vill ut i skärgården, så försöker vi finna ro och mat till våra djur på öarna men det är folk precis överallt. Jag för en ojämn kamp med turister som har lösspringande hundar och det finns en evig oro att det ska börja brinna. Ingen tycks förstå att öarna tillhör vår gård, att öarna är våra betesfållor fast de inte har staket runt sig, bara vatten”.
Vad är då naturvärde? Att kunna leva i harmoni med naturen och få ta del av naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt tillför bland annat rikedomar i form av ved, bär, svamp, ull, kött, mjölk och fisk. Våra respektive lokala naturbruk genererar dock mer än ved, eller mat på bordet. Den enskildes livskvalitet är hög, vi trivs med tillvaron och kan känna oss nöjda då vi bidragit till en levande skärgård, öppna landskap och upplevelser utöver det vanliga, detta samtidigt som vi faktiskt producerar mat.
Våra djur går på ett extensivt bete, de växer inte väldigt fort men det ger mat som produceras på marker som annars inte ens skulle vara i drift. Det är ett brukande anpassat efter naturens förutsättningar som håller raser och åldersgrupper vilka fungerar i den miljö vi arbetar, unga djur lär sig av de äldre, de hanteras ofta vare sig de kommer hem till sin fäbod eller flyttas på färja mellan öar. På så sätt tillvaratas naturresurser och naturvärden på ett varsamt och långsiktigt hållbart sätt, förmodligen är detta naturbruk vinnare i längden. Framförallt visar det att det är fullt möjligt att producera livsmedel på annat sätt än i form av stordrift eller storskaliga monokulturer.
Ett naturnära levnadssätt innebär samtidigt ett stort ansvar och ett ständigt utbyte, ty den som överbeskattar naturresurserna har snart gjort slut på dem. Rent bildligt kan sägas att man inte ska såga av den gren man sitter på.
Vad kan man då som lokal naturbrukare bidra med till naturen? Det känns märkligt att oro kan ses som ett bidrag till naturen men många gånger kan det kännas som att det faktiskt är så. Oro inför framtiden, oro för rovdjur eller skogsbränder, oro gällande förändringar av klimat, ekosystem eller oro för att inte längre ha möjligheten att kunna bruka naturresurser på samma hållbara och långsiktiga sätt som gjorts av många tidigare generationer. Denna oro kan ses som ett tecken på medvetenhet om samspelet mellan människan och naturen. Genom att dela med sig av kunskaper och iakttagelser människor emellan kan man aktivt öka medvetenheten om naturens sårbarhet och hjälpas åt för att skapa långsiktigt hållbar förvaltning av naturresurserna. Med adaptiva regelverk, öppen dialog och stor hänsyn till den lokala naturbrukarens natursyn tror vi att möjligheterna ökar.