TEMA: SKOGEnligt riksdagsbeslut ska alla i landet naturligt förekommande arter bevaras i livskraftiga bestånd. Men var ska man börja någonstans med de begränsade resurser som står till buds? Var finns problemen och var finns möjligheterna?

Prioriteringar i bevarandearbetet var temat när ArtDatabanken den 22 april för åttonde året i rad anordnade konferensen Flora- och faunavård.

Upprustat miljöarbete

Statssekreterare Måns Lönnroth, Miljödepartementet, inledde med att bl a hävda att naturvården nu befinner sig i ett mycket gynnsamt läge, vilket kanske inte alla inser.

– Naturvården kan inte längre klaga på resursbrist! sade Lönnroth. Den har nu så stora medel till sitt förfogande att det svenska folket har rätt att kräva genomtänkta prioriteringar, resultat och en tydlig pedagogik kring vad naturvården uppnår.

Genom den senaste tidens upprustning ser nu Lönnroth för de närmaste årens arbete en plattform med fyra stabila pelare: 1) Miljöbalken med inslag som miljökvalitetsnormer, kommunernas möjligheter att skydda områden, miljöorganisationernas överklaganderätt. 2) Femton nationella miljökvalitetsmål. 3) En kraftig ökning av anslagen till områdesskydd, biotopskydd, miljöövervakning m m 4) Det lokala investeringsprogrammet som hittills har gett ett 80-tal kommuner stöd med sammanlagt 3,5 miljarder kronor. En del projekt är naturvårdsinriktade.

Kolliderande trender

Johan Bodegård, chef för landmiljöenheten på Naturvårdsverket, såg två trender på kollisionskurs inom det internationella bevarandearbetet. En positiv trend, grundad på besluten vid Riokonferensen, kan beskrivas som en global strävan att behandla miljöproblemen ur ett helhetsperspektiv. Här finns byggstenarna till en ekologiskt anpassad produktion, men utvecklingen riskerar att köra fast genom de problem som finns med att miljöanpassa sektorerna i många delar av världen.

Den andra trenden ligger i konflikten om nyttjanderätten till de biologiska resurserna. Globala handelsintressen står mot miljöregleringar.

– Värdena som nu hotas har en svag ställning i ett marknadsperspektiv, framhöll Bodegård. Det finns ett starkt tryck från handelsorganisationerna, och risken är stor att WTO får bestämma spelreglerna.

Skydd och återskapande

Hur mycket av skogen behöver vi skydda för att bevara biologisk mångfald? Leif Andersson redovisade de bedömningar som han och Per Angelstam gjort för Miljövårdsberedningen. Ytterligare 700 000 ha skog måste skyddas inom 10–20 år. Nyckelbiotopsinventeringen och arbetet med Natura 2000-områden har visat att skyddsvärda skogar i denna storleksordning finns. Men hela tiden avverkas äldre, värdefulla skogsbestånd, så vi har kort tid på oss!

För ett långsiktigt bevarande av skogens biologiska mångfald krävs dessutom ett återskapande av skogstyper och skogstillstånd. Detta skulle omfatta ytterligare drygt 900 000 ha produktiv skogsmark inom ett tidsperspektiv på 20–40 år.

400 nya skogsreservat

För 1999 finns 340 miljoner kronor till förfogande för skydd av skog, berättade Rolf Löfgren, Naturvårdsverket. De första medlen till skogsskydd anslogs 1985 och beloppet har sedan dess höjts stegvis. En fortsatt ökning har aviserats fram till 2001 (500 milj kr för 2001). Idag finns ca 700 värdefulla, oskyddade naturskogar registrerade. Drygt 400 av dessa är godkända för reservatsbildning.

Värdefulla livsmiljöer för växter och djur, med tyngdpunkten i södra Sverige, är enligt Rolf Löfgren idag högsta prioritet när det gäller att skydda skog. I fjällnära regioner är behovet förhållandevis väl tillgodosett, men i övrigt prioriteras större naturskogar, ädellövskogar och vissa nyckelbiotoper. Regioner med ansamlingar av värdefulla skogsområden är också av särskilt intresse.

Fjällen överbetas

Problemen i fjällvärlden har tidigare ansetts förhållandevis små, och naturvårdsdebatten har länge dominerats av andra spörsmål. De gamla areella näringarna har dock förändrats radikalt och nya miljöproblem har dykt upp. Nils G. Lundh från Funäsdalen visade på dramatiska förändringar från Härjedalsfjällen, orsakade av överbete och våtmarkskalkning. Uppenbart är att omprioriteringar är nödvändiga!

Den sista talaren för dagen, Ulf Gärdenfors, ArtDatabanken, presenterade ett förslag till system för att prioritera arter för bevarandeinsatser. Mer om det i kommande nummer av Biodiverse.

Mötesplats

Flora- och fanavårdskonferensen samlade denna gång närmare 400 personer och den befäster sin ställning som ett av Sveriges största evenemang i sitt slag. Det finns all anledning att se fram emot kommande tillfällen till möten mellan amatörer, forskare, administratörer samt beslutsfattare med inriktning mot naturvård och artbevarande.

Roger Andersson