Synen på våra skogar och deras värde påverkas av vårt språkbruk. Negativa begrepp som ”ruttna träd”, ”skogsskador” och ”överåriga bestånd” är vanliga. Idag finns dock en mängd forskningsresultat som visar på den stora betydelsen för biologisk mångfald av död ved, vedsvampar och gamla stora träd.
I naturskogen blir med tiden alla träd död ved. I samband med skogsbrand kan delar av denna förbrukas, men merparten blir kvar i bestånden. Detta innebär att stora mängder organiskt material finns tillgängligt som en resurs för övriga delar av ekosystemet. Beräkningar från Finland har visat att minst 4 000 arter, motsvarande mer än 20 procent av alla skogsarter, är direkt beroende av död ved för sin förekomst i boreala skogar.
Ved är mat för massorna
För många svampar och insekter utgör döda träd den centrala födoresursen. Dessa arter utnyttjar veden under olika stadier av nedbrytning. Några lever av de lättåtkomliga delarna på det nydöda trädet, medan andra har förmågan att bryta ner den svårsmälta cellulosan och ligninet. Genom sin nedbrytande aktivitet är dessa arter viktiga för ekosystemets funktion och bidrar till att nya produkter blir tillgängliga.
På dessa nedbrytare lever sedan ett stort antal parasiter. Vednedbrytarna utgör därför basen för en stor del av skogens mångfald och funktion, de generar biodiversitet.
Livet på en pinne
För många mossor och lavar är veden den miljö där de kan växa och utvecklas. Bland de rödlistade skogsmossorna i norra Sverige är majoriteten beroende av murknande lågor. För dessa är trädets storlek en viktig faktor och de mest krävande arterna föredrar grova lågor i sena nedbrytningsstadier. För många lavar är de döda stående träden i form av högstubbar och torrakor viktiga. Inom gruppen knappnålslavar finns det arter som är specialiserade på olika trädslag såväl som på högstubbar i olika grader av nedbrytning.
Ett skyddat hem
Att tillgången på hålträd är av stor betydelse för fågelfaunan är sedan tidigare känt. Detta, i kombination med hänsyn till många insekter, har inneburit att man i relativt stor utsträckning strävar efter att lämna kvar och skapa högstubbar och torrakor i samband med avverkningar. Fallna träd innebär en ökad heterogenitet i miljön som visat sig vara viktiga för flera smådäggdjur. Arter som till exempel gråsiding och vanlig näbbmus förekommer i större antal i miljöer med god tillgång på lågor.
Konkurrens om veden
Veden är således en viktig komponent för biologisk mångfald i skogsekosystemen. Samtidigt är den ju den resurs som människan vanligen är ute efter att utnyttja. Skattningar av vedmängder i brukad skog visar att jämfört med naturskogar så har volymen oftast minskat med mer än 90 procent. Problemet är uppmärksammat och åtgärder för att öka tillgången på ved utförs i viss mån, men det saknas tyvärr kunskap om hur mycket ved som behövs, var behoven är som störst och om små förändringar i skogsbruksformer är tillräckliga för att trygga de vedberoende arternas långsiktiga överlevnad.
Nordiskt symposium om död ved
I början av juni i år samlades ett 70tal skogsforskare från ett 10-tal länder, främst från Norge, Sverige och Finland, vid Umeå Universitet för att presentera och diskutera forskningsresultat kring betydelsen av död ved i boreala skogar.
Symposiet visade på en stor bredd och god kvalitet inom detta fält i Norden. Samtidigt framgick också att det hittills funnits lite utbyte mellan forskare som arbetat med olika organismgrupper och inriktningar. Denna brist kan ha påverkat hur forskningsresultaten omsatts i praktisk skogsskötsel. Åtgärder har ofta motiverats och planerats med en begränsad utgångspunkt eller en enskild artgrupp.
En förhoppning är att den genomförda konferensen ska ha ökat förståelsen för den komplexitet som finns förknippad med den döda vedens betydelse i skogslandskapet.