Brittiska forskare har visat att genetisk uppblandning med förvildade tamkatter utgör ett akut hot mot den europeiska vildkatten (Felis silvestris).
Foto: Torbjörn Ebenhard
TEMA: EUTROFIERINGAtt upprätthålla livskraftiga populationer av växter och djur är en förutsättning för att bevara de genetiska resurserna. Sverige och ca 170 andra länder har genom att skriva under konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att värna om dessa resurser.

Den 20-22 augusti i år hölls den Skandinaviska genetikföreningens 17:e möte, denna gång med temat naturvårdsgenetik. Som värdar stod CBM och institutionen för genetik, Uppsala universitet. Mötet lockade ca 120 deltagare från de nordiska länderna och bland de inbjudna talarna märktes en rad framstående forskare från USA, England, Spanien och Holland. Mötet innehöll även en doktorandkurs och ett fyrtiotal forskarstuderande hade valt att presentera sina projekt i form av posters.

Den genetiska utarmningen är ett alltmer uppmärksammat hot mot jordens vilda och domesticerade organismer. Orsakerna till förlusten av genetisk variation är många. Bortsett från populationsdynamiska processer, där lokala utdöenden utgör ett naturligt inslag, är människans framfart en återkommande hotfaktor. Populationer kan drabbas indirekt genom fragmentering av livsmiljöer, och direkt genom tÊex oreglerad jakt och överfiske. Med krympande populationer ökar risken för en slumpvis förlust av arvsanlag och för inavelsdepression. Men även uppblandning med främmande gener från introducerade individer kan få förödande konsekvenser för lokalt anpassade populationer.

Global utblick

Uppsalamötets tjugotal muntliga presentationer gav en bred utblick mot naturvårdsgenetiken i ett globalt perspektiv. Peter Arctander (Köpenhamns univ.), Michael Bruford (Zool. Soc. of London), Hans Ellegren (Uppsala univ.), Carles Vilà (SLU Uppsala) och Phil Hedrick (Univ. of Arizona) presenterade intressanta projekt om hotade ryggradsdjur. Bland exemplen fanns Östafrikas gräsätare, skottska vildkatter och indonesiska komodovaraner, samt såväl amerikanska och svenska som etiopiska vargar! Einar Eg Nielsen (Århus univ.) och Craig Primmer (Helsingfors univ.) redogjorde för hur DNA-analys av laxfisk, öring resp. röding har en direkt tillämpning för odlingsarbete och bevarandet av naturliga stammar. Ilik Saccheri (Helsingfors univ.) beskrev de genetiska processerna hos en åländsk metapopulation av hökblomsternätfjäril. Koos Boomsmas (Århus univ.) fjärilsstudier gällde rödlistade Maculineaarter och hur förändringar i relationen till värdmyror kan påverka deras populationsgenetik. Outi Savolainen (Oulu univ.) predikterade hur klimatanpassade tallbestånd påverkas av vår tids allt snabbare miljöförändringar. Kent Holsinger (Univ. of Connecticut) använde genetiska data från en orkidé (Catasetum viridiflavum) för att jämföra statistiska metoder för analys av populationsstrukturering. Volker Loeschcke (Århus univ.) och Kuke Bijlsma (Univ. of Groningen) hade valt att använda bananflugan som modell i sina studier av hur olika stressfaktorer i miljön påverkar små populationers genetiska struktur och uthållighet. Pekka Pamilo (Uppsala univ.) visade mÊhÊa datasimuleringar hur en riktad selektion mot skadliga mutationer även påverkar variationen hos närbelägna neutrala gener och därmed minskar den genetiska skillnaden mellan populationer.

Presentationerna kommer att finnas i ett av vinterns nummer av facktidskriften Hereditas.