Monterade skelett av bufflar i Naturhistoriska riksmuseets ”bensal”.

Sveriges naturhistoriska museer och herbarier ingår i Naturhistoriska museers samarbetsorganisation Namsa som är en paraplyorganisation med syfte att främja naturhistorisk kunskapsspridning samt att verka för bevarandet av såväl levande (botaniska trädgårdar, djurparker, naturum) som traditio­nella naturhistoriska samlingar (utställningar och vetenskapliga samlingar). Alla Namsa-medlemmar har dock inte samlingar utan ”Arbetsgruppen för samlingar” (Samsa) bildades inom Namsa 2003. I Samsa:s arbete ingår bland annat att samordna den nationella utvecklingen inom museisamlingsområ­det och att definiera nationella resursbehov.

I det så kallade spritmagasinet finns bl.a. denna stör fångad på 1700-talet.

Foto: Staffan Waerndt

Samlingarna en unik resurs

De över 33 miljoner naturhistoriska föremål som förvaras vid svenska museer och herbarier utgör en enastående resurs för forskning inom biologisk och geologisk mångfald. Varje år besöks samling­arna av många hundra gästforskare och stora lån av material skickas till forskare i andra länder. De naturhistoriska samlingarna utgör i sig själva en forskningsinfrastruktur som årligen genererar stora mängder vetenskapliga artiklar. Enbart under 2014 så känner vi till minst 700 (det verkliga antalet är troligen närmare 1000), vetenskapliga artiklar och bokkapitel helt eller delvis baserade på data om dessa samlingar.

Biologiskt arkiv

De naturhistoriska samlingarna bidrar på ett unikt sätt till forskning som handlar om några av vår tids största samhällsutmaningar, hotet mot den biologiska mångfalden och följderna av klimatförändringen. Samlingarna spänner över hundratals år och utgör på så sätt biologiska arkiv som fungerar som referensramar för moderna undersökningar. Varje föremål bär vittnesbörd om det ekosystem det ingått i på en bestämd plats på jorden vid ett givet tillfälle. Den ständiga metodutvecklingen gör att vi idag kan få veta mer om dessa föremål än man kunnat tänka sig. Inte minst rör det den genetiska informationen där vi nu kan studera arter som är extremt sällsynta eller sedan länge utdöda, vi kan rekonstruera deras släktskap och kartlägga populationsförändringar över långa tidsperioder. Biokemiska analyser ger oss information om gifters spridning i naturen i nutid och för länge sedan, vi kan följa hur miljön förändrats. Museerna förvarar så kallade biobanker där frysta prover väntar på analys av den historiska förekomsten av kemiska substanser som vi kanske ännu inte upptäckt att de utgör ett problem.

Nordiska herbariet på Naturhistoriska riksmuseet omfattar mer än 1 miljon pressade växter, vilka insamlats under de 250 år som gått sedan 1700-talets senare hälft.

Foto: Johannes Lundberg

Tillväxt och utveckling

Genom ständigt pågående insamling och doku­mentation så växer de naturhistoriska samlingarna med hundratusentals föremål per år. Samtidigt utvecklas metoderna att studera samlingarna vilket ständigt vidgar deras användbarhet för forsk­ningen. Vid Sveriges naturhistoriska museer och herbarier arbetar ett stort antal forskare, dokto­rander och studenter med att beskriva nya arter för vetenskapen, studera deras släktskap och beskriva hur den biologiska mångfalden förändrats i tid och rum.