Hökuggleunge.
Foto: Björn Cederberg
TEMA: SKOGCertifierad vardagsskog inte tillräcklig

Trots stolta deklarationer har inte Regeringen lyckats lösa frågan om hur vi ska klara den biologiska mångfalden i flera av de kvarvarande naturskogarna och urskogarna. Miljöministern menar att näringen ska ta sitt ansvar. Också Naturvårdsverkets chef hänvisar till det certifieringsarbete som pågår.

Det är bra att skogsindustrin och skogsägarna nu aktivt tillsammans med miljöorganisationer och särintressen arbetar fram ett certifieringsprogram för det svenska skogsbruket. Samtidigt är det uppenbart att certifieringsarbetet bara kan komma att bli till nytta för den biologiska mångfalden i den brukade skogen. Det finns ju också stora ytor som helt bör undantas från skogsbruk. Detta kan inte ske med hjälp av certifieringen.

Regeringen smiter ifrån sitt ansvar då man vill göra gällande att certifieringen ska klara det hela. Om, jag säger om, certifieringen blir bra och allmänt accepterad av skogsbruket, så behövs det också stora obrukade ytor i skogslandskapet. Från dessa natur- och urskogsytor skulle organismer kunna spridas ut i det nätverk av korridorer och småbiotoper som kan skapas med hjälp av certifieringen.

Ska den biologiska mångfalden klaras i det svenska skogslandskapet fordras alltså både ett certifierat vardagsskogslandskap och helt skyddade områden.

Näringen verkar vara inne på att ta sitt ansvar för vardagslandskapet, men staten måste också dra sitt strå till stacken. Att skydda större områden kostar pengar, och de är som bekant en bristvara i statsbudgeten. I sin strävan att spara pengar riskerar staten i stället att öka miljöskulden.

Det är knappast CBM:s sak att tala om hur man ska finansiera säkerställandet av kärnområden. Det är en politisk fråga, men vi kan tipsa Regeringen om att två ytterligheter kan tillgripas. Den ena är att man låter skattemedel bekosta det hela, den andra är att man upptar en naturbruksavgift, som får finansiera inköpen. Kanske en kombination kan vara en framkomlig väg.

Man borde vidare undersöka om det vore möjligt att ta upp ett lån från EU, för att på så sätt involvera den europeiska gemenskapen i skyddet av stora gemensamma europeiska värden.