This article is also available in English. Follow this link. I flera tusen år var jakt och överexploatering de viktigaste direkta hoten mot jordens arter, men sedan 1900-talets mitt har biotopomvandling genom ändrad markanvändning vuxit till ett större hot, åtminstone för alla landlevande arter. Uppskattningsvis används nu 40 % av jordens landyta för åkerbruk eller bete, 64 miljoner kilometer vägar genomkorsar alla kontinenter, och sedan 1990 har 129 miljoner hektar skog försvunnit. Avskogningen fortsätter ännu med 74 400 kvadratkilometer per år, det vill säga 0,45 % per år. Mindre än 40 % av alla floder flyter fritt utan dammar. I haven är överexploatering fortfarande det främsta hotet. Detta håller dock på att förändras, när även haven tas i anspråk på ett mer genomgripande sätt. Flera fiskemetoder ändrar havsmiljöer, till exempel bottentrålning som redan har påverkat 50 miljoner kvadratkilometer havsbotten. Invasiva främmande arter, föroreningar och klimatförändringar är också stora direkta hot, men färre arter drabbas av dem än av biotopförstörelse och överexploatering.
Många ser klimatförändringar som det allt överskuggande hotet mot arternas fortlevnad. Så är det inte ännu, men redan nu påverkas 19 % av de undersökta hotade arterna av klimatförändringar. Bland observerade effekter på djur och växter finns ändrade beteenden, till exempel födosöksvanor och flyttningsmönster, försämrad överlevnad och fortplantning, lokala utdöenden och ändrade utbredningsområden. Effekterna är tydligast i Arktis, där isbjörn, valross, narval och ismås är beroende av is och snö, men sannolikt kommer effekterna att bli värre i tropikerna, där många arter är anpassade till smala klimatintervall (se texten om koraller på nästa uppslag).
Nästan alla hotade arter är utsatta för mer än ett direkt hot. Ett tydligt exempel är havssköldpaddorna. Olika hot kan samverka i sina effekter, som gör att den totala effekten blir värre än bara summan av de olika hotens effekter. Dessa synergier är sannolikt mer norm än undantag för hotade arter. De vanligaste kombinationerna av olika hot rör biotopförlust och någon av en rad olika störningar i form av jakt, brand, invasiva arter eller föroreningar. Den absolut skadligaste är kombinationen av biotopförlust och överexploatering genom jakt, fiske eller insamling.
Drivkrafterna bakom de direkta hoten, det vill säga de indirekta hoten, återfinns i framförallt människans befolkningsökning, oreglerade marknader, socioekonomisk utveckling, teknologiutveckling, kultur och värderingar, och regeringars och myndigheters och styrning (governance). Antropogena drivkrafter blir allt starkare och mer mångformiga, och växer i skala från det lokala till det globala.
I skrivande stund (29:e oktober) finns det 7 577 568 000 människor på jorden. Ökningstakten har minskat något sedan 1970-talet, men prognoser säger ändå att vi år 2050 kommer att vara 9,8 miljarder människor, vilket är ungefär 2,2 miljarder fler än idag. Redan idag använder människan 25–50% av jordens primärproduktion. Dagens fattiga människor vill höja sin levnadsstandard, vilket de rika inte bara vill, utan också gör. De tillkommande 2,2 miljarderna vill sannolikt också leva ett gott liv. Detta kommer att kräva än mer från ekosystemen, i form av mat, vatten, råvaror, energi och mark.
Ett sätt att mäta människans konsumtion av förnybara resurser är genom det ekologiska fotavtryck varje personer sätter, i förhållande till jordens förmåga att producera sådana resurser. Den gemensamma valutan är globalhektar (gha), det vill säga den yta det behövs för att producera de resurser som människan konsumerar. År 2012 var jordens totala biokapacitet 12,2 miljarder gha, det vill säga 1,7 gha per person. Mänsklighetens samlade fotavtryck var 20,1 miljarder gha, eller 2,8 gha per person. Vår konsumtion är alltså långt ifrån hållbar. Det betyder att vi hela tiden tar av kapitalet, som med tiden också tar slut. I Sverige ligger vi på över 7 gha/person, vilket även USA, Kanada, Belgien, Oman och Australien gör. Länder som ligger under 1,7 gha, vilket är gränsen för hållbarhet, är bland annat Indien, Indonesien och de flesta länder i tropiska Afrika. Den globala handeln gör dock att effekterna av fotavtrycket inte är begränsade till det land där konsumenterna bor. Det svenska ekologiska fotavtrycket påverkar hela jorden, inte minst genom import av fossila bränslen.
Det globala ekonomiska systemet har inte på något seriöst sätt tagit hänsyn till värdet av ekosystemtjänster. Tanken att ekonomisk tillväxt är oberoende av miljöns hälsa, och att ekonomin kan fortsätta att växa obegränsat, är en farlig villfarelse. Det är dock ingen lösning att behandla alla ekosystemtjänster som handelsvaror. Att låta ekosystemen utsättas för samma krav och risker som handelsvaror och företag utsätts för i en marknadsekonomi leder inte till hållbart nyttjande. Globaliseringen intensifierar dessa risker.
Direkta hot mot 8688 utrotningshotade och nära hotade arter. Många av arterna utsätts för två eller fler olika hot. Staplarna anger antalet arter som drabbas av varje hotkategori.Internationell handel driver hoten mot biologisk mångfald i utvecklingsländer. I en studie kopplades hoten mot 6 964 djurarter ihop med 15 000 handelsvaror som produceras i 187 länder, och 5 miljarder handelsvägar (supply chains) spårades och graderades efter effekt på biologisk mångfald i ursprungslandet. Trettio procent av de identifierade hot som finns mot biologisk mångfald drivs av internationell handel. Kaffe från Latinamerika, soja och kött från Brasilien, skogsprodukter och fisk från Papua Nya Guinea, palmolja från Indonesien och Malaysia, akvariefiskar från Vietnam är exempel på globala handelsvaror som orsakar hot mot biologisk mångfald. USA, Japan, Tyskland, Frankrike, UK, Italien, Spanien, Sydkorea och Kanada ”exporterar” var och en 100–1000 hot (antal arter gånger antal hot per art). Indonesien, Madagaskar, Papua Nya Guinea, Malaysia, Filippinerna, Sri Lanka, Thailand med flera länder ”importerar” 100–200 hot per land. Hos de största ”exportörerna” av hot är fotavtrycket större utomlands än i det egna landet. Orsaken till detta är ofta att dessa länder har miljöpolitik som stoppar farlig produktion på hemmaplan; istället importeras produkterna från andra länder, och därmed exporterar man så att säga de hot mot den biologiska mångfalden som produktionen av dessa varor medför.
Inget av de stora hoten har avvärjts på global skala. Tvärtom uppvisar alla en ökande trend, och nya hot har tillkommit, framförallt klimatförändringar. Målen för biologisk mångfald i Mångfaldskonventionens Aichi-mål till 2020 och FN:s hållbarhetsmål (Sustainable Development Goals) till 2030 kommer inte att nås, om dagens trender fortsätter. Projektioner av jordbrukets expansion fram till 2100 visar att stora områden i Latinamerika, Afrika och Sydasien kommer att omvandlas från naturliga skogar till åker- och betesmark. Detta kommer till exempel att drabba 75 % av alla primater, och eliminera 68 % av den area som primaterna lever på nu. Klimatpanelen (IPCC) bedömer att 20–30 % av alla arter kommer att hotas om temperaturen stiger mer än 2–3 grader över förindustriella nivåer. Klimatförändringar kommer att utgöra ett ökande hot mot biologisk mångfald, men människans befolkningstillväxt och ekonomiska utveckling kommer också att leda till intensifiering av de existerande hoten, som överexploatering och ändrad markanvändning.