Det står alltmer klart att jordbruksmarken i Sverige inte är en överskottsresurs. Inte minst i debatten om bioenergin uppmärksammas detta faktum. Det är många funktioner som landskapet ska stå för och vi behöver en planering som gör att olika typer av markanvändning kan samsas och samverka. Det är en stor utmaning att få fram smarta kombinationssytem som producerar energi och livsmedel, men också biologisk mångfald, rekreationsmark och kulturmiljö. Planeringen får dock inte ha ett traditionellt ”uppifrånperspektiv”, utan måste till stora delar utgå från brukare, markägare och boende i landskapet. Det behövs styrmedel som stimulerar till klok planering i landskapet – en planering som samtidigt måste passa ihop med miljömålen. Detta är en utmaning som kräver gedigna forsknings- och utvecklingssatsningar.

Miljöersättningar till jordbruket är ett mycket viktigt styrmedel. Miljöersättningarna till skötseln av naturbetesmarker är bland de viktigaste enskilda styrmedlen i Sverige för att bevara den biologiska mångfalden. Det är viktigt att se skötseln av naturbetesmarkerna som en tjänst som samhället betalar brukarna för att utföra. Idag ska dessa medel enligt EU:s bestämmelser betalas ut för det extraarbete som utförs, eller som kompensation för den minskade inkomst som blir följden av en viss markandvändning. Det vore bättre om istället den resulterande kvaliteten på marken låg till grund för vad bonden får betalt.

Den som gör en internationell utblick upptäcker snart att det finns väldigt olika syn på kulturlandskapets biologiska värden. I Europa anses kulturlandskapet som ett värdefullt tillhåll för många intressanta arter. Utanför Europa ses ibland kulturlandskapet istället som ett hot mot biodiversiteten. På många håll är det den ”orörda” naturen som är den viktiga och skyddsvärda. Det är en märklig skillnad i synsätt. Kanske kan den delvis förklaras med att jordbruket är mycket mer expansivt i till exempel Sydostasien jämfört med skog än vad det är i Europa. Det skulle behövas en levande internationell debatt om värdet av olika marker för att om möjligt synkronisera synen i olika delar av värden.