TEMA: Det är nära till hands att rapporteringen till Artportalen får ett element av tävling över sig. Topplistor med arter och antal tycks sporra vissa människor på ett särskilt sätt. Och fastän det finns fallgropar med den här spelifieringen av fyndrapportering, är det också något som kan användas för att förena nytta med nöje, i den gemensamma strävan efter kunskap som rapportörer och Artportalens utvecklare har.

För ett par år sedan frågade min son ifall Henrik Weibull var min idol. Jag fattade naturligtvis ingenting och frågade varför han trodde det. ”Han har ju mest poäng i Artportalen” blev svaret. Henrik hade då rapporterat flest arter och låg följaktligen i topp i krysslistorna i Artportalen.

”Valutan”i Artportalen är de inrapporterade fynden, och det betyder också att det finns både officiella och inofficiella system för att se till att fynden är korrekta. Felaktiga fynd finns naturligtvis, men det är få datakällor som innehåller så lite fel som Artportalen. Huvudanledningen är att det är så oerhört många användare som skärskådar fynden på så många olika sätt.

Kan man tävla i att se flest antal arter? De allra flesta skulle nog mena att man kan det. Men här gömmer sig möjligtvis också en fallgrop – den som är inriktad på att vinna kanske inte blir så noggrann med kvaliteten, eller rent av skarvar lite för att tjäna ”poäng”? Men när det gäller Artportalen och andra typer av observationsverksamheter av arter finns det ofta inbyggda försäkringar mot den typen av beteenden. Observationerna i Artportalen är utsatta för en hård granskning av kritiska användare som inget hellre vill att fynden ska vara korrekta. Alla kan se några udda arter men den som ser alltför många blir betraktade som en ”stringer”. Ordet kommer från engelskan, och är ett epitet på en person som har en alltför lång räcka (”a string”) av udda fynd för att de ska vara trovärdigt. Att inte bli trodd av sin omgivning är bland det värsta man kan råka ut för, så här finns en tröskel man inte vill passera.

Vitryggig hackspett sitter på en trädstam. Vitryggig hackspett, en skyddad
art som under häckningstid inte
går att ”tävla” med utan bara syns
för observatören själv. Om man
rapporterar denna och andra skyddade
arter blir fyndet automatiskt
skyddat och visas därmed inte
publikt. Foto: Johan Nilsson

Foto: Johan Nilsson

Artportalens artlistor är en sorts ”gamification”, eller spelifiering – det vill säga att spelelement (såsom samlandet av poäng) används i fyndrapporteringen. Det är också det som driver en stor del av rapporteringen. Många vill hålla reda på hur många arter de har sett på olika platser och olika tider, och gärna också jämföra sig med andra. Viktigt är att bakom varje siffra finns fynd som alla kan granska och det gör att det blir svårt att ”fuska”.

Vi som arbetar med Artportalen använder numera spelifieringens drivkrafter för att göra det roligare att rapportera in fynd. Ett exempel är den nyligen utvecklade Checklistan, som är ett sätt att rapportera arter direkt i fält med mobilen. Det gäller dock att hitta sätt att ”spelifiera” rapporteringen i Artportalen utan att riskera kvaliteten. En absolut majoritet av fynden i Artportalen rapporteras av entusiastiska amatörbiologer med stor kunskap om våra arter. Det vore därför vanskligt att låta dem som inte har tillräcklig artkunskap ”tävla” i att rapportera fynd.

Artportalens Checklista går ut på att man rapporterar alla arter som går att identifiera enligt en i förväg framräknad på sannolikhet uppgjord lista. Samtidigt håller checklistan reda på vilka arter som inte rapporteras samt hur lång tid man höll på – vilket också bidrar med värdefull kunskap. Då skapas bra data med alla förutsättningar för att forskare ska kunna dra viktiga slutsatser. Med Checklistan kan man också tävla mot varandra ”live”. Genom att ange en gemensam hashtag kan man dela samma resultattavla, en ”leaderboard”, och se exakt hur många arter kompisarna har och vad de har sett. Checklistan är ett bra exempel där nytta förenas med nöje.