TEMA: Finns det någon djurgrupp som blivit så förtalad som fladdermössen? I alla tider har de fått stå som symbol för djävulen och allt som är ont. Bara för några decennier sedan ville de flesta bara bli av med dem. Förutom de som hade fladdermuskolonier i sitt hus, så var det få personer som stiftat närmare bekantskap med djurgruppen. Allt detta har förändrats radikalt. Hur gick det till? Är fladdermusskådande vår nya folkrörelse?
Bild på del av en muralmålning med en djävulsliknande figur, med fladdermusvingar. På en av muralmålningarna i klostret i Rila, Bulgarien, dansar djävulen framför en grupp människor som är på väg till en helare. Och är inte den ondes vingar lite misstänkt lika fladdermössens?

Foto: Johnny de Jong

För att vara däggdjur är fladdermössen en artrik djurgrupp. Det finns hela nitton arter i Sverige. Men alla är små och bruna och ser ungefär likadana ut. De har knäppa namn som barbastell, pipistrell och grålångöra. De är mest ute när de är mörkt, och hälften av arterna hål­ler mest till inne i tät skog. Trots att många av arterna är väldigt sällsynta, var de tidigare inte särskilt uppmärk­sammade i naturvårdsarbetet, och inte ens inbitna biologer har brytt sig särskilt mycket om fladdermössen.

Lyssnar i mörkret

När zoologiprofessorn Donald Griffin gav ut sin bok Listening in the dark 1958 blev det ett stort genombrott för fladdermusforskningen och för vår uppfattning om fladdermössen. Deras sätt att orientera sig och hitta mat var tidigare en stor gåta. Nu började man förstå, inte bara hur deras ultraljudsoriente­ring (sonar) fungerade, utan också att olika arter använde olika typer av läten. Ungefär 20 år senare kom nästa stora pionjär på området, ekologen och SLU-professorn Ingemar Ahlén (en av initiativta­garna till Artdatabanken). När han började demon­strera skillnader i ljudin­tryck mellan arterna var det fortfarande många som tvivlade på att det var möjligt med artbestämning av fladdermöss med hjälp av ultra­ljudsdetektor. Både kunskaper och teknik utvecklades successivt, men det är egentligen först på senare år som allmänt tillgängliga artbeskrivningar och relativt billiga ultraljudsdetektorer blivit tillgängliga. I slutet av 1900-talet var det fortfarande ett fåtal perso­ner, mest forskare, som hade tillgång till utrustningen. Nu säljs hundratals detektorer bara i Sverige. Det finns detektorer som automatiskt registrerar fladdermössen, och billiga datapro­gram som artbestämmer ljuden.

Fladdermusdöden

I början på 2000-talet hände två viktiga saker. För det första förstärktes naturvårdsarbetet med hjälp av EU:s habitatdirektiv som i Sverige omsattes till lag genom Artskyddsförordningen. Samtidigt blev det ett stort uppsving för vindkraften, en exploateringsform som skulle visa sig ha stor påverkan på fladdermössen. Många blev nog ganska förvånade när man började hitta döda fladdermöss under vindkraftverk. Fladdermössen klarade inte av att undvika rotorbladen som svepte fram med hög hastig­het. Väldigt mycket mer forskning behövdes på kort tid, fladdermössen kom i centrum, och vindkraftsexpansionen drev fram ett stort kunskapslyft. Så småningom, efter hand som olika domstolsbeslut kom fram, insåg även jord- och skogsbruk att man måste följa Artskyddsförordningen. Eftersom brukandet påverkar de strikt skyddade fladdermössen så måste man förhålla sig till det och ta fram strategier för att kombinera brukandet med artskydd. Detta gäller även andra exploate­ringar, till exempel vägbyggen. Plötsligt blev fladdermöss en naturvårdsfråga.

Ut och kryssa fladdermöss

För ett par år sedan bildades den första ideella föreningen för fladdermusintresserade, Bat­Life Sweden. Ingen trodde väl att föreningen skulle samla fler än 20-30 medlemmar, men medlemstalet steg snabbt till flera hundra. Under 2021 anordnades den första nationella fladdermuskonferensen med 140 deltagare. Nu i år, 2022, strömmar fortfarande nya med­lemmar till. Allt fler har upptäckt inte bara det myller av liv som finns på natthimlen, utan också att det är olika arter, och att det går att skilja på arterna. Man kan med ultraljuds­detektorn lätt följa hur nordfladdermusen fångar insekter, samtidigt som den håller koll på och jagar undan andra individer från sitt jaktrevir. Man kan lätt stå och räkna antalet insekter som fångas, eftersom det hörs tydligt i detektorn när fladdermusen fångar en insekt. Fladdermössen är numera ”kryssba­ra”. De hör till de få däggdjursarter som man garanterat kan få se, till och med inne i stan. Det är lätt att ordna guidade turer där man kan utlova tre-fyra olika nya däggdjursarter för deltagarna. Fladdermöss börjar också bli alltmer populära i skolundervisningen.

Två personer svår vid ett bokbord på en konferens. Foto. Föreningen BatLife Sweden ordnar konferenser,
workshop och kurser som lockar hundratals personer.

Foto: Emily Macgregor

På var mans läppar

Det är många som ringer till oss på CBM och har frågor om fladdermöss, inte minst människor som har kolonier i sina hus. Förr undrade de allra flesta hur man kunde få bort dem, numera är samtalen betydligt mer po­sitiva. ”Hur kan man gynna fladdermössen? Kan man använda fladdermusholkar? Finns det något sätt att få fladdermöss att flytta in? De får gärna äta upp myggorna runt huset.” Kan det vara så att det starka artskyddet inte bara har skyddat djuren utan också bidraget till att ändra attityderna? I så fall har artskyd­det fått dubbel effekt, och positiva attityder är troligen det mest effektiva artskyddet vi kan få. Den stora uppmärksamheten av flad­dermöss i kombination med teknikutveck­lingen, som gör fladdermössen tillgängliga för alla och ökar närkontakten med djuren, har i grunden förändrat fladdermusintresset hos allmänheten. Snart är ultraljudsdetektorn lika självklar som kikaren och luppen. •