TEMA: INFRASTRUKTUREKOLOGITrafikverk och länsstyrelser samarbetar i allt högre grad med restaurering, skötsel och nyskapande av biotoper längs vägar och järnvägar. Åtgärdsprogrammen för hotade arter (ÅGP) är ett tydligt exempel.

Utanför Mjölby, där E4 skär genom sandavlagringar, har fem sandblottor grävts för att ge vilda bin och andra grävande insekter lättare att hitta lämpliga boplatser.

Foto: Tommy Karlsson

Trafikverket har sedan länge arbetat med skyddsåtgärder för en del arter som senare har fått åtgärdsprogram. Ett exempel på en sådan åtgärd är att bygga utterpassager. Ett annat är att se till att överkört vilt tas bort från järnvägsspåren för att inte havsörnarna ska lockas dit. För grönfläckig padda och lökgroda har man skapat barriärer och passager så att groddjuren hindras komma ut på vägen.

Sedan 2009–2010 har samarbetet med Trafikverket intensifierats och i nuläget berörs minst 30 olika åtgärdsprogram och det finns potential för ännu fler. Den art som det finns flest samarbeten kring är flodpärlmusslan. Den viktigaste åtgärden där är att åtgärda felaktigt utformade vägtrummor och andra vandringshinder för musslans värdfiskar. Ett annat exempel på samarbeten kring vattendrag är restaurering av lekbottnar för asp.

Slåtter av vägkanter

En stor del av samarbetet inom ÅGP rör arter i vägkanter, både kärlväxter (som smällvedeln) och insektsarter knutna till en specifik växt (som kronärtsblåvingen). Dessa arter behöver anpassad slåtter eller till och med ingen slåtter alls, vilket kan vara svårt att kombinera med trafiksäkerheten som kräver att man slår vegetationen tidigt. Flertalet länsstyrelser samarbetar med Trafikverket genom att peka ut sträckor där det är särskilt angeläget med anpassad slåtter. Underlaget används i samband med driftsupphandlingar av entreprenörer. Ett problem är att skötseln trots viss anpassning blir schablonartad, exempelvis sker slåttern alltid vid samma tidpunkt år från år.

Sandmiljöer skapas

Ett relativt nytt samarbetsområde är sandmiljöer. Vägkanter och banvallar på sandigt material är gynnsamma miljöer för många bin och andra insekter. Generellt har denna potential inte tagits tillvara utan man har i många fall lagt på jord och gjort en insådd med icke-inhemskt material. Detta har förändrats mycket de senaste åren och det finns flera exempel på samarbeten kring att välja lokalt växtmaterial och inte lägga på jord på vägslänterna. På sikt växer sanden igen och det finns behov av att kontinuerligt genomföra markstörning. Vid E4:an har man testat att gräva fram sandblottor för att gynna steklar.

Svårt men möjligt

Hotade arter kräver ofta specialinsatser. Men hur går detta ihop med Trafikverkets skötsel som ofta är generell för långa sträckor? Svaret är att det inte alltid går ihop och det kan ibland vara svårt att få till specialinsatser för hotade arter. Det finns dock många nya projekt som visar att det finns stora möjligheter att restaurera, nyskapa och sköta miljöer för att gynna hotade arter. Trafikverket har dels maskiner som krävs för åtgärder, dels förfoganderätt över stora arealer vägkanter och banvallar.

Både länsstyrelserna och Trafikverket är intresserade av ännu mer samarbete kring ÅGP-arter. Från båda parter krävs dock nya tankesätt för att skapa bra biotoper. Det krävs också mer kommunikation och utbildning av entreprenörer.

210 åtgärdsprogram för 400 arter

Åtgärdsprogram för hotade arter är ett naturvårdsinstrument för att bevara arter som är i behov av särskilda åtgärder. 210 program som tillsammans omfattar 400 arter ska tas fram och målet är att bidra till att uppnå miljömålet om att minska antalet hotade arter med 30 procent till år 2015. Åtgärdsprogram tas fram för enskilda arter, grupper av arter samt naturtyper. Förslag till program tas fram av länsstyrelserna och fastställs av Naturvårdsverket. För genomförande av programmen engageras markägare, skogsbolag, ideella organisationer, kommuner och statliga verk.