I urbana miljöer föreslås natur­baserade lösningar allt oftare för hantering av problem med dagvatten: en ökad andel av hårdgjorda ytor kombinerat med klimatförändringarnas påverkan gör att översvämningsriskerna i stadsmiljöer blir allt större, och att vattendrag oftare blir belastade med föroreningar från den bebyggda miljön. Därför väljer man numera ofta att komplettera led­ningsnätet med växtbäddar som bidrar till dagvattenhantering genom att rena, fördröja och infiltrera vattnet, vilket hjälper till att minska mängden och förbättra kvaliteten av vattnet innan det rinner vidare. Utöver den tekniska funktionen brukar växtligheten i dessa så kallade regnbäddar gestaltas på ett sätt som ökar trivseln hos stadsbor­na, samtidigt som de fungerar som näringskällor och boplatser till andra organismer. Men är olika typer av stadsvegetation likvärdiga i sin förmåga att leverera alla dessa tjänster?

Kostar med än det smakar?

Hur väl vegetationen kan uppfylla alla förväntningar på funktion och utseen­de beror på dess hälsa och storlek. Där­för är ofta stadsträd prioriterade inom forskning och policy kring urbana eko­systemtjänster. Utöver att det behövs fler välmående äldre träd i stadsmiljöer skulle en ökad mångfald av gräsartad stadsvegetation kunna öka grönytornas funktionalitet ytterligare. Forskningen visar att en större mångfald av växtarter bidrar med ökade estetiska värden och ökad tillväxt, vilket i sin tur leder till ökad kolbindning och bättre rening och fördröjning av vatten. Större kom­plexitet i vegetationen ger fler andra organismer både ovan marken och i jorden. Artmångfalden anses även kun­na minska växtlighetens sårbarhet och hjälpa vegetationstäcket att återhämta sig snabbare vid eventuella skador.

Projektering av ett anlagt växtsamhälle utgår alltid ifrån platsens egenskaper, såsom ljus- och vattentillgång, för att möjliggöra bra tillväxt. I växtvalet och kompositionen arbetar man också med att tänka i flera skikt, så att växterna i olika storlekar och typer av rotsystem kompletterar varandra både ovan och under mark. Detta ska möjliggöra effektiv användning av resurser samt hindra ogräs. Mångfald av växtarter inom samma yta kan också ge fler blommor under en längre period, vilket gynnar både människor och pollinatörer.

Foto: Illustration: Ella Uppala

I den urbana miljön är dock mång­falden också förknippad med högre skötselkostnader, främst eftersom anlagd vegetation sällan behåller sin mångfald över en längre tid utan sköt­sel. Det ses helt enkelt som någonting som kostar mer än det smakar. Detta är ett internationellt känt dilemma, och sedan 60-talet har det utvecklats arbetssätt och principer för att lösa dessa mål­konflikter inom rörelsen, som ibland går under namnet ”naturlika planteringar”. Huvudidén inom rörelsen är att urban växtanvändning ska hämta kunskap och inspiration i naturen och de ekologiska vetenskaperna, och detta ska ge mer hållbara planteringar genom lyhördhet till växternas samspel med platsen och varandra över tid. Planteringarna gjorda enligt rörelsens principer kan kallas för ”anlagda växtsamhäll­en”, eller ”designed plant communities”. Grey to Green-projektet i Sheffield och Skt. Kjelds Plads i Köpenhamn är några intressanta ex­empel där man använt dessa principer i urban dagvattenhantering.

Mer kunskap behövs

I doktorandprojektet ”Designed plant com­munities in the nature-based city” arbetar jag med att testa lämpligheten av platsanpassade perennplanteringar i urban dagvattenhantering genom att jämföra dessa med andra typer av urban vegetation: gräsmattor, buskplanteringar och mer traditionella perennplanteringar. Ett av målen är att undersöka förmågan hos olika vegetationstyper att leverera relevanta eko­systemtjänster (dagvattenhantering, insektsha­bitat, trivsel) med hänsyn till skötselbehovet på längre och kortare sikt. Hypotesen är att förståelsen för olika växtplatsers egenskaper, konkurrensen mellan växterna och de an­vända växternas specifika egenskaper bidrar till planteringens förmåga att utvecklas till ett fungerande ”anlagt växtsamhälle” med flera olika arter, som levererar estetiska, ekologiska och tekniska tjänster under en ekonomiskt försvarbar skötselregim.

En av utmaningarna i doktorandprojektet är att det finns mycket begränsad informa­tion baserad på vetenskaplig kunskap om kulturväxternas grundläggande egenskaper, såsom livslängd och tålighet för olika extrema förhållanden såsom torka och översväm­ning. Forskare är också oeniga om huruvida artmångfalden inom en yta faktiskt leder till större motståndskraft mot sjukdomar och klimatförändringar, eller bidrar till ökad till­växt. Trots dessa osäkerheter är det tydligt för praktiker inom växtanvändning att det finns ett flertal goda argument för att sträva efter ändamålsenlig urban vegetation som bidrar till lösning av samhällsfrågorna i bästa möjli­gaste mån.

Det finns ett stort behov att klargöra hur stor roll artrik stadsvegetation faktiskt kan spela för människornas ökat välmående, för välfungerande naturbaserade lösningar och för biologisk mångfald i städer. Detta kräver att vi också lär oss mer om växterna och deras förmåga att ge ekosystemtjänster i våra städer. På så sätt kan vi förstå hur deras potential kan nyttjas fullt ut.