Flygbild över en grupp hus av betong av industrikaraktär. Alltså kärnkraftverk. Foto.
Kärnkraftverket i Forsmark. Med tillstånd av SKB, fotograf Lasse Modin.
Foto: Med tillstånd av SKB, fotograf Lasse Modin.
TEMA: DET ELEKTRIFIERADE LANDSKAPETKärnkraft som energikälla är bäst för biologisk mångfald. Det hävdas i flera vetenskapliga analyser. Men svaret om vilken som är den mest hållbara energikällan är mångfacetterat och beroende av vad man vill lägga i vågskålen.

De sex kärnreaktorer vi har idag i Sverige står för ca 30 procent av vår elproduktion. Nuvarande regering avser att ”utvidga förutsättningarna för att tillåta uppförande och drift av nya kärnkraftsreaktorer”. Klimat- och miljöministern har nämnt att ca tio nya konventionella reaktorer behövs fram till 2040-talet. Om detta blir verklighet måste både kärnkraftverken och ett eller flera slutförvar för bland annat använt kärnbränsle planeras, lokaliseras och byggas. Slutförvar behövs även för små modulära reaktorer (SMR). Det kommande slutförvaret som finns beslut om i Forsmark, är avsett endast för befintliga kärnkraftverk.

Konsekvenser för biologisk mångfald

Forskningsanalyser har gjorts av hur mycket olika energislag påverkar biologisk mångfald, genom att jämföra hur mycket mark som tas i anspråk per producerad energienhet. Dessa bygger på antagandet att hoten mot biologisk mångfald utgörs av försämrade eller förlorade livsmiljöer. I analyserna vinner kärnkraften, och fotavtrycken på land från vind-, sol- och vattenkraft är dussintals till hundratals gånger större.

När vi tar mark i anspråk för energianläggningar påverkas förstås den biologiska mångfalden på den lokala platsen. Lokal påverkan från enskilda kärnkraftverk är till exempel att små mängder radioaktiva ämnen släpps ut till luften, och havsmiljön påverkas när använt kylvatten höjer temperaturen på havsvattnet. Vidare har varje kärnkraftverk en inre beredskapszon med en radie på fem kilometer. I Sverige har naturen i dessa zoner kommit att bli relativt ostörd av människan och vissa har gjorts till naturreservat. De uppvärmda vattnen utanför kärnkraftverken är gynnsamma för vissa arter (inte alla) och hotspots för sportfisket har bildats.

Till dessa lokala effekter kommer konsekvenser på andra platser och i andra länder, till exempel när det gäller brytning och anrikning av uran och utvinning av material för slutförvarssystemet. Bara till slutförvaret som byggs i Forsmark behövs 150 000 ton koppar och tiotusentals ton bentonitlera för gjutning och inneslutning av kapslarna med det utbrända kärnbränslet. Detta har jag inte sett någon analys av i relation till biologisk mångfald. Naturvårdsverket konstaterar på sin hemsida att ”Kärnkraftens största miljöpåverkan är strålningsrisker och miljöeffekter när uran utvinns ur marken och när använt kärnbränsle och annat kärnavfall ska slutförvaras i berggrunden”.

Olyckor i konsekvensanalysen

Om vi ser till hela kärnbränslecykeln finns mer att lägga till av konsekvenser. I analysen som nämns ovan saknas kriterier för biologisk mångfald och människors säkerhet, och den tar inte hänsyn till risker och sannolikheter för olyckor vid kärnkraftverk, som till exempel de svåra som hände i Tjernobyl och Fukushima. Konsekvenserna av olyckorna vet vi idag mycket om. De radioaktiva ämnena från Tjernobyl spreds över 40 procent av Europa och områden i Asien, Nordafrika och Nordamerika. Spridningen orsakade stor påverkan på biologisk mångfald, det vill säga morfologiska, fysiologiska och genetiska störningar hos de växt- och djurarter som studerats i områden med högt nedfall. Liknande resultat finns från Fukushima. Även andra mindre incidenter har givit störningar i form av minskade populationer och missbildningar hos olika arter. Tjernobyl-olyckan innebar också att 18 000 kvadratkilometer jordbruksmark i Belarus blev förorenade av radioaktivt nedfall. Det innebär att slutsatserna blir radikalt annorlunda om påverkan från olyckor räknas in i beräkningar av hur mycket mark som tas i anspråk för kärnkraften.

Elefanten i rummet

Här finns viktiga frågor för samhället att ställa sig: Hur stor anser vi att risken för strålskador på människa och natur får vara för att kunna satsa på kärnkraften? Vilket risksamhälle vill vi ha? Ligger energiframtiden i en radikal satsning på att minska energibehovet och öka energieffektiviteten, eller att försöka mätta ett ständigt ökande energibehov om än med gröna förtecken? Oberoende av svaren på dessa frågor kommer vi att behöva en mix av energikällor i framtiden. Men i vilken omfattning som då ny kärnkraft är ”naturens vän” låter jag vara osagt här.

Illustration som visar pilar i en öppen cirkel, samt ikoner (hjullastare, fabriker, reaktor, tunna med atom-dekal, samt lastbil och containerbåt). En schematiserad bild av den svenska öppna s.k. kärnbränslecykeln (upparbetning sker inte), från brytning av uranmalm till slutförvar av det använda bränslet. Uranbrytning, uranverk och anrikning finns idag (ännu) inte i Sverige. Det använda bränslet lagras istället i Oskarshamn i väntan på transport till kommande slutförvar i Forsmark, där det ska slutförvaras i minst 100 000 år.

Foto: Illustration: CBM. Bilder från freepik.com

 

Läs mer:

Bråkenhielm, C.-R. m.fl.(2022) Kärnavfallsrådets slutbetänkande inför fortsättningen av pågående slutförvarsprocess och eventuella nya processer. Dnr Komm2022/00816/M 1992:A

Kärnkraftens påverkan på biologisk mångfald diskuteras i bland annat dessa två artiklar:

Brook & Bradshaw (2015). Key role for nuclear energy in global biodiversity conservation. Conservation Biology 29:702-712.

Henle m.fl. (2016). Promoting nuclear energy to sustain biodiversity conservation in the face of climate change: response to Brook and Bradshaw 2015. Conservation Biology 30:663-665.

 

Text: Tuija Hilding-Rydevik, professor emeritus, CBM. Ledamot av Kärnavfallsrådet mellan 2002 och 2022 då det avvecklades.