Behovet av elektricitet är stort och i ökande. De senaste prognoserna pekar på att elbehovet i Sverige kommer att mer än fördubblas fram till 2045, beroende på den pågående elektrifieringen av vägtrafiken och på stora planerade investeringar i fossilfri tillverkning av metall, papper, konstgödsel, elektro­bränslen med mera.

Från politiskt håll ses elektrifieringen som ett av de främsta sätten att minska människans påverkan på klimatet, och därmed även på förlusten av biolo­gisk mångfald och ekosystemtjänster. Energiföretagen, transportbranschen, nätägare och myndigheter storsat­sar. Förutom miljövinsterna innebär elektrifieringen nya möjligheter för företagande, regional utveckling och minskat importberoende.

De kraftslag som idag anses ha störst potential att svara upp mot det ökande elbehovet är vindkraft och kärnkraft, men förhoppningar ställs även till mer produktion från bland annat sol- och vattenkraft, och till effektivisering och ny teknik.

Vindkraften är omdebatterad, bland annat för effekterna på landskapsbild, rennäring och fågeldödlighet. Kärnkraften brottas ännu med säkerhets- och avfallsproblematik. Vattenkraftens negativa effekter på vattenekosystemen är väl kända och svåra att undvika. Sol­paneler och termisk solkraft är å andra sidan så nya i fullskalig användning att vi kanske ännu inte sett alla deras miljöeffekter.

Vindkraftverk på Kyrkberget i Dalarna.

Foto: Jan-Olof Helldin

Nyttjande innebär omvandling

Med elektrifieringen följer också behov av sällsynta jordartsmetaller (Rare Earth Elements, REE) och uran. Idag sker ingen brytning i Sverige, men stora fyndigheter av REE finns bland annat i Småland, Bergslagen och Kiruna, och av uran i några av våra rikaste jordbruks­områden: Skåne, Närke, Öster- och Västergötland och Jämtland. Om nya gruvor och verksamhet i Skandinavien kan ersätta miljöstörande produktion i andra delar av världen är det kanske bra för miljön globalt, men konsekvenserna kan bli stora lokalt.

Det nuvarande ledningsnätet är föråldrat och behöver bytas ut, och kapaciteten behöver utökas för att svara mot den ökade elanvändningen. Bero­ende på vilka investeringar som görs i industri, kraftproduktion, laddinfrastruktur och lagring kommer både produktionen och förbrukningen av el omfördelas geografiskt. Parallellt genomförs vädersäkring av befintliga ledningar, med nedgrävning av kabel eller breddning av ledningsgator. Stora förändringar väntas därför i elnätet, både till lands och till havs. Nya kraft­ledningar ska dras, i nya delar av landet, och kanske vissa befintliga ledningar kan tas bort.

Allt nyttjande av naturresurser inne­bär en omvandling av landskapet som utgör både en risk och en möjlighet för biologisk mångfald och naturvär­den. Nyttjandet i sig behöver inte vara negativt – effekterna beror på hur, var och i vilken omfattning. En ”omstart” i energiproduktionen ger möjligheten att inte oreflekterat växla över till nya kraftslag och tekniker och sen köra på som vanligt, utan att även effektivisera, spara och begränsa.

Mindre vattenkraftverk i Sverkestaån i Västmanland.

Foto: Jan-Olof Helldin

”Net gain” bör eftersträvas

Kraftledningsgator utgör ett av de tydligaste exemplen på hur mänskligt skapade biotoper kan hysa stora natur­värden. Nu finns bättre kunskaper och förutsättningar än tidigare att etablera en industri och en infrastruktur där inte bara de negativa effekterna på natur­miljön minimeras utan även värdefulla naturmiljöer återskapas och nyskapas. Sammantaget kan – eller bör – varje ny exploatering ha en positiv nettoeffekt för naturmiljön, en så kallad net gain. I dagens jordbrukslandskap och produk­tionsskogar finns stora tekniska möjlig­heter och egentligen också stora arealer tillgängliga för biotopförbättrande åtgärder och återskapande av strukturer, ekologiska processer och miljöer som förlorats.

Artiklarna i detta nummer av Bio­ diverse är ett axplock som på olika sätt speglar hur elektrifieringen kan komma att påverka landskapet, ekosystemen och den biologiska mångfalden. På plussidan finns minskade koldioxidutsläpp och bonuseffekten att kunna skapa och sköta nya värdefulla naturmiljöer, på minussidan exploatering och förlust av andra värdefulla naturmiljöer, lokala negativa effekter på biologisk mångfald och förändrad landskapsbild. Några av bidragen i numret ger exempel på hur olika samhällsaktörer tar sig an utmaningen via nya kunskaper, mål, metoder och tekniker.

Ett ”mikro-reservat” för biologisk mångfald under en kraftledningsstolpe, anlagd inom det portugisiska EU-projektet LIFE-LINES.

Foto: Luís Guilherme Sousa

Elektrifieringen kommer med stora för­hoppningar, men den måste kombineras med insikter om risker och ske utan slarv med till­ståndsprocesserna. Klimatförändringarna är ett av de främsta hoten mot den biologiska mång­falden, men inget är vunnet om vi i ambitio­nen att stävja det hotet samtidigt äventyrar de värden vi är ute efter att bevara. Flera av de andra stora hoten mot biologisk mångfald – förstörda livsmiljöer, föroreningar, spridning av främmande arter – kan förstärkas av elektrifie­ringen, om vi inte tänker efter före.

Text: J-O Helldin, forskare vid CBM och gästredaktör för detta nummer av Biodiverse