Naturvården uppmärksammar sälgen i landskapet, vilket är bra: trädet har en rik associerad biologisk mångfald (se Biodiverse 1/09, sid 22). I artikeln står att sälgen ”minskat dramatiskt överallt i Sverige”, vilket dock inte stämmer, om vi jämför med 90-talet. I min utredning av trädslagens förekomst och förändringar under en tioårsperiod (ca 1995–2005) finner jag att trädet ökar på skogsmark både i södra Sverige (+29%, söder om Limes norrlandicus) och i norra Sverige (+26,5%). Siffrorna baseras på uppskattningar av volym (m3) från Riksskogtaxeringens provytor 1993–97 och 2003–07 (körningar av Neil Cory, SLU, Umeå). I södra Sverige ökade volymen från ca 4,9 till ca 6,3 miljoner m3. Det låter som höga siffror, men sälgen utgör 0,46% av den totala ”virkesvolymen” där. Jag har inte skattat förändringar på åker och betesmark, men då skog upptar så stora arealer i landet kan man vara säker på att sälgen ökade i landet 1995–2005, vilket är glädjande. Riksskogtaxeringen kan användas till att skatta sälgens förekomst även på åker/bete och andra markslag; man kan även ta fram äldre data om sälg, stamdata, diameter, skogstyp och mycket annat.
Frank Götmark, Göteborgs Universitet
Ursprunget till Sälgboken och kampanjen Sälgens år ligger i den rika biologiska mångfald som är beroende av sälgen som näringskälla och substrat. Oron gäller framför allt den sparsamma förekomsten av gamla sälgar med död ved i olika nedbrytningsstadier som dessvärre ser rätt skräpiga ut och därför ofta rensas bort av parkskötare och markägare i det öppna landskapets bebyggda trakter. Den är dock allmänt förekommande i busk- och skottform och har mycket riktigt ökat i skogslandskapet, som Frank Götmark påpekar ovan. Men trots att virkesvolymen ökar kan sälgar av rätt kvalitet utgöra ett bristelement. Författaren till Sälgboken Bengt Ehnström nämner Kläberget i Dalarna som ett referenslandskap med många rika sälgar och förklarar att den landskapsbilden var mer utbredd i Sverige för några decennier sedan, men idag begränsas till fäbodar och kulturlandskap med speciell skötsel. När inventeringsdata som nu krockar med enskilda iakttagelser av en förändring är det angeläget att klargöra hur verkligheten ser ut. Vi vill inte skramla med tomma tunnor.
Redaktionen tar på sig ansvaret för den slarviga formuleringen i nr 1 2009 och välkomnar korrigeringen.
Red.