Familjen Jansson i trädgården utanför sitt hus i Roslagen i Uppland, någon gång på 1920-talet.
Alma sitter längst till höger med yngsta dotterns hand i sin. Hit flyttade så småningon Stina, som blev svärdotter i gården, och som blev den som tog över skötseln av trädgården där den ljuslila floxen växte.

Foto: Privat

I en rabatt vid ett småjordbruk i Edsbro i Roslagen växer en hög, ljuslila flox med svagt doftande blommor. Det har den gjort åtminstone sedan 1939 när Stina Jansson flyttade in. Då var hon nygift och kom till svärföräldrarnas gård. Floxen var det hennes svärmor Alma som skötte om -”hon hade så fina blommor” berättade Stina – och så småningom blev det Stina själv som fick ansvaret för den. Nu finns floxen, som fått sortnamnet ’Alma Jansson’, att köpa i plantskolor och handelsträdgårdar för den som vill hjälpa till att bevara sorten för framtiden.

Tradition och spårbarhet

Floxen ’Alma Jansson’ och ett nittiotal andra sorter säljs under varumärket Grönt kulturarv^®. Varumärket känns igen på logotypen i vitt, grönt och rött och berättar att växten du ser framför dig har en väl dokumenterad historia och en lång odlingstradition i Sverige – alla sorter som lanserats under varumärket går att spåra tillbaka till före 1940, 1950 eller 1960, beroende på växtslag. Under varumärket säljs både fruktträd, köks- och prydnadsväxter och i sortimentet finns till exempel höstflox, kronärtskocka, ornäsbjörk, buskrosor och pelargoner att välja bland. Sorterna finns att köpa i välsorterade plantskolor och garden center.

Höstflox ”Phlox paniculata” ’Alma Jansson’. Två av Perennuppropets inventerare uppmärksammade floxen när de var på besök hemma hos den då nästan 90-åriga Stina Jansson.

Varumärket förvaltas av Sveriges lantbruksuniversitet och skapades för att göra det möjligt att lansera och saluföra odlingsvärt växtmaterial som spårats upp och samlats in genom Programmet för odlad mångfald, Pom.

Pom är Sveriges nationella program för att bevara den genetiska mångfalden bland de odlade växterna, och samordnas från Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp, men det är också ett nätverk där flera olika organisationer och myndigheter ingår. Aktörer i programmet är till exempel friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, Fritidsodlingens riksorganisation, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet.

Upprop för insamling

Ett av Poms första uppdrag var att inventera Sverige på äldre sorter av trädgårdsväxter. Kring förra sekelskiftet fanns en uppsjö sorter av frukt, bär, köks- och prydnadsväxter i svenska plantskolor och handelsträdgårdar. Idag har många av dem försvunnit eller är hotade, men ibland har de bevarats, till exempel i privatträdgårdar runt om i Sverige där de fortsatt att odlas. Poms inventeringar gjordes just för att spåra upp sådana odlingsvärda sorter och för att bevara mångfald och kulturhistoria för framtiden.

Mellan 2002 och 2009 startade Pom åtta upprop med fokus på olika växtgrupper. Uppropen hade namn som Rosuppropet, Perennuppropet och Sparrisuppropet och med hjälp från allmänheten och från särskilt utbildade inventerare rapporterades tips om drygt 35 000 äldre växter in från hela landet till Pom. Även historierna knutna till växterna dokumenterades.

Odling minskar sårbarhet

Efter flera års provodling och utvärdering av de intressantaste växttipsen valdes, i samråd med expertgrupper knutna till de olika uppropen, drygt 2300 sorter ut att bevaras i Nationella genbanken för vegetativt förökade trädgårdsväxter som invigdes 2016. Genbanken samordnas från Sveriges lantbruksuniversitet och består av tre delar: genbanken vid SLU i Alnarp, skyddad odling av bär och ett trettiotal lokala klonarkiv runt om i Sverige. De lokala klonarkiven kan vara till exempel friluftsmuseer eller botaniska trädgårdar och de odlar säkerhetskopior till växterna som finns i genbankssamlingen i Alnarp, men ska också visa upp och berätta om dem för en intresserad allmänhet. I Nationella genbanken bevaras de växter som måste förökas vegetativt med till exempel ympar och sticklingar. De fröer som kom in genom Poms Fröupprop bevaras hos NordGen.

Idén att koppla ett varumärke till de sorter som samlades in av Pom och bevaras i Nationella genbanken fanns med redan när Pom startade i december år 2000. Att kommersialisera de gamla odlingsvärda sorterna är ännu ett sätt att bevara dem. När en sort förökas upp i kanske hundratals eller tusentals plantor blir den mindre sårbar – risken att den ska försvinna blir mindre och många fler kan hjälpa till att bevara den genom att fortsätta odla den.

Sommaren 2011 registrerade SLU varumärket Grönt kulturarv^® hos Patent- och registreringsverket och samtidigt utarbetades en logotyp och en grafisk profil. Varumärket är avsett för försäljning och marknadsföring av levande växter eller förökningsmaterial som lökar och knölar och ska användas för att öka kunskapen om betydelsen av genetiska resurser och att det är viktigt att använda och ta väl hand om dem.

Varumärket Grönt kulturarv^® togs fram

i samarbete med Elitplantstationen, E-planta ekonomisk förening och LRF Trädgård och kan användas fritt av den som vill producera och saluföra växter som uppfyller Poms kriterier för Grönt kulturarv^®. Ett av kriterierna är att sorten måste finnas bevarad i Nationella genbankens samlingar. För fröförökade sorter och potatis gäller att sorten ska finnas bevarad på NordGen (nordiska genbanken). Sorten måste också vara odlad i Sverige före 1940, 1950 eller 1960 beroende på växtslag och ha en väl dokumenterad historia som berättar var och när den odlats.

De första fyra sorterna – däribland höstfloxen ’Alma Jansson’ – kom på marknaden 2013. I dag finns ett nittiotal sorter i handeln och nya lanseras varje år. Unikt för sorterna som säljs som Grönt kulturarv^® är att de introduceras tillsammans med sin historia. På Grönt kulturarvs^® hemsida kan du läsa mer om historien bakom alla sorter och ibland finns den även tryckt på etiketter eller krukor. Grönt kulturarv^®-sorterna har också ofta sortnamn som berättar om historien bakom sorten. I de flesta fall har det varit omöjligt att identifiera de insamlade äldre sorterna till ett känt sortnamn och de har då fått ett nytt. De kan berätta om en person som odlat sorten, en plats där den odlats eller en tradition knuten till växten. Pelargonen ’Karna’ odlades till exempel av Karna i södra Skåne i början av seklet, bergnepetan ’Linghem’ går att spåra tillbaka till östgötska Linghem på 1930-talet och damascenerrosen ’Järnvägaren’ har hittats vid platser som förknippas med rallare och järnvägsanställda.

Att introducera ett nytt varumärke tar tid, men Grönt kulturarv^® börjar bli välkänt både hos fritidsodlare och de som arbetar yrkesmässigt med trädgård. Introduktionerna har varit uppskattade – humlen har varit efterlängtad hos svenska mikrobryggerier, och pelargonerna har många tagit till sitt hjärta. Rosorna och perennerna som lanserats odlas både i privata trädgårdar, i parker och av kyrkogårdsförvaltningar.