TEMA: SJÖAR OCH VATTENDRAGVåtmarkskonventionen är den enda konvention som omfattar en viss samling naturtyper. Den kallas också Ramsarkonventionen efter den plats i Iran där den kom till 1971. Anslutningen till konventionen är god - idag har sammanlagt 116 länder förbundit sig att följa dess artiklar.

Det land som undertecknar denna internationella överenskommelse förbinder sig att skydda våtmarker, som enligt defintionen omfattar både sötvatten och grunda marina områden, och utnyttja dem på att sunt sätt. Det kan göras genom att till exempel bilda reservat eller sköta dem förnuftigt. Dessutom ställs krav på att varje land pekar ut särskilt värdefulla våtmarker av olika slag, de som numera oftast kallas Ramsarområden. Idag har över 1 000 sådana områden rapporterats och avgränsats på kartor. Intrång i sådana områden får endast göras i ofrånkomliga fall. och då skall ingreppet kompenseras.

Svenska regeringen beslutade senast 1988 om svenska Ramsarområden. Listan upptar idag 30 sådana områden varav flera kända fågelsjöar som Tåkern, Hjälstaviken, Hornborgasjön och Krankesjön. Under hösten 1999 förväntas regeringen komplettera listan med ytterligare 21 områden.

Ursprungligen gavs fågelförekomsten den största betydelsen vid urvalet av områdena, men idag tar man alltmer hänsyn till andra värden som är knutna till våtmarker. Myrar, områden viktiga för fisk och oförstörda hydrologiska system kommer därför att bli representerade bland de nya områdena. När dessa fastställts av regeringen kommer de svenska Ramsarområdena att omfatta över en halv miljon hektar. Flera av områdena är, eller kommer att bli, skyddade som naturreservat eller nationalparker.