Den grönfläckiga paddan (Bufo viridis) är Akut hotad i Sverige. Arten föds upp på Nordens Ark.
Foto: Mats Höggren
TEMA: FJÄLLÄr djurparkerna ett möjligt komplement till att bevara arter i naturen? Vid ett seminarium i Uppsala samlades folk från forskning, djurparkerna, naturvårdsmyndigheter m.fl. för att diskutera just detta.

Flera internationella naturvårdsorganisationer och konventioner har berört bevarande av vild mångfald i artificiella miljöer, dvs. ex situ-bevarande. Dessa ser uppfödning i fångenskap som ett möjligt komplement till artbevarande åtgärder i naturen och skydd av värdefulla livsmiljöer.

Fallgroparna är dock många och det finns en mängd frågetecken att räta ut. Vilka arter är lämpliga och hur bör man prioritera bland dessa? Finns det bättre faunavårdsalternativ in situ (i naturen)? Är målsättningen klar och hur skall avelsprogram utformas? Hur skall samarbetet mellan parterna se ut? Finns det en risk för konflikt med djurparkernas övriga intressen?

Ex situ var dagens nyckelord vid ett seminarium i Uppsala, den 4 februari om djurparkernas roll inom naturvården. Mötet, som arrangerades av CBM och Världsnaturfonden, samlade ett femtiotal representanter för forskning, djurparker, naturvårds- och tillsynsmyndigheter samt media.

I första hand inhemsk fauna

Urban Emanuelsson, CBM, inledde mötet med att rekapitulera konventionen om biologisk mångfald. Där fastslås bl.a. att staterna skall bereda ex situ-resurser för i första hand inhemsk fauna. Urban betonade vidare att CBM stöder Internationella naturvårdsunionen (IUCN) i dess krav på vetenskaplig omsorg i ex situ-arbetet. Detta förutsätter i sin tur en öppen kommunikation mellan samtliga medverkande aktörer.

Dagens mötesordförande, Lennart Nyman, presenterade WWF:s engagemang inom den internationella naturvården. Han sammanfattade WWF:s tidigare samarbeten med svenska djurparker, men underströk att fondens nuvarande policy prioriterar fältprojekt och biotopskydd.

Projekt pilgrimsfalk, det kanske bästa exemplet på framgångsrikt ex situ-arbete i Sverige, har finansierats av bl.a. WWF. Detta avelsprogram har dock inte bedrivits i offentlig anläggning. På en fråga från Lena Lindén, Nordens Ark, svarade Lennart Nyman att WWF fortfarande kan tänkas ge ekonomiskt stöd för relevanta projekt där djurparker medverkar.

Ingrid Hyvönen, Kalmar högskola, refererade till sin rapport om parkernas import av CITES-listade arter. Hon efterlyste tydligare mål för denna verksamhet.

Målsättning viktig

Djurparkernas roll som genbanker belystes av Torbjörn Ebenhard, CBM. Han visade med hjälp av demografisk och genetisk teori, samt med empiriska exempel, hur avel bör bedrivas för att bevara genetisk variation och skapa en lämplig åldersstruktur i populationen. Förutsättningen är bl.a. en adekvat stambokföring.

– En konkret och tidsbegränsad målsättning måste också vara formulerad redan från projektets start, poängterade Torbjörn. Endast om dessa krav uppfylls kan en meningsfull verksamhet bedrivas. – Djurparker fyller dessutom en unik funktion som folkbildare och väcker allmänhetens intresse för djur och natur, vilket också bör betraktas som positivt i naturvårdssammanhang, menade Torbjörn.

Djurparker tjänar naturvården indirekt

Hans-Ove Larsson, Svenska djurparksföreningen, berättade om dess verksamhet. Djurparksföreningen består av 19 anläggningar i landet. Flera av dessa är delaktiga i något av de påbörjade EEP-program (Europäisches Erhaltungszuchtprogramm) för hotade arter.

– För flera av dessa avelsprogram är syftet att upprätthålla livskraftiga djurparkspopulationer, betonade Hans-Ove. Detta skall inte förväxlas med målinriktade åtgärder för utplantering. Hans-Ove gav även andra exempel på hur djurparker indirekt tjänar naturvården, genom att erbjuda forskare möjlighet till fältförberedande studier och ingångsdata för sårbarhetsanalyser av vilda populationer.

Möjligt samarbete om faunavård

Lars-Eric Hulth, miljödepartementet, presenterade arbetet med den nya svenska lagstiftning som reglerar hanteringen av vissa arter och därmed kompletterar EG-förordningens tillämpning av CITES. Frågan hur regelverket kommer att påverka djurparkernas avelsutbyten, samt innehav av de aktuella arterna, rönte stort intresse bland mötesdeltagarna.

Mötet var enigt om att djurparkerna potentiellt har en faunavårdande roll. Eftermiddagen ägnades åt diskussioner kring möjliga samarbetsformer mellan parker, naturvårdsorganisationer, forskning och myndigheter. Ett gemensamt forum för fortsatt planering kommer att förläggas i anslutning till djurparksföreningens årsmöte i höst.