Om knappt två år ska värdet av ekosystemtjänster ha integrerats på bred front i beslutsfattandet i Sverige. Det ska in i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället. Arbete har påbörjats av pionjärer. Något dussintal kommuner och företag har genomfört ett eller flera projekt för att kartlägga eller värdera ekosystemtjänster. Andra väntar. En stor utmaning med begreppet ekosystemtjänster handlar om hur det ska ta plats bland allt etablerat arbete med naturvård och miljöskydd. Ska det ersätta andra begrepp, andra rubriker? Ska det komplettera? Mycket återstår att prova och realisera i det praktiska arbetet.

Relationen mellan biologisk mångfald och ekosystemtjänster är en återkommande diskussion i ekosystemtjänst-projekt, som till exempel kartläggning av ekosystemtjänster till stöd för kommunalt planarbete. Den kanske vanligaste frågan är hur biologisk mångfald ska placeras i relation till ekosystemtjänster. Det är ett etablerat begrepp som söker sin plats i ett nytt ramverk. Frågan finns i förfrågningsunderlag (beställningar från kommuner) där de ber om stöd i sitt arbete med ekosystemtjänster och återkommer inte sällan i diskussioner under seminarier och utbildningsdagar. Är biologisk mångfald en ekosystemtjänst bland andra eller är det något annat? Söker man i vetenskaplig litteratur så ges inget entydigt svar. Det finns flera sätt att klassificera, eller gruppera, ekosystemtjänster. I en hierarkiskt upplagd klassning av ekosystemtjänster som tagits fram inom EU, Common International Classification of Ecosystem Services (CICES) har biologisk mångfald ingen plats. Detta för att man är noga med att bara ta med sådana tjänster som vi människor direkt konsumerar eller använder och här betraktas biologisk mångfald som en förutsättning. Det finns också en oro för att idén om ekosystemtjänster kan konkurrera ut biologisk mångfald, att det är två perspektiv som står mot varandra. Är det rent av så att ett fokus på ekosystemtjänster leder oss bort från skydd av biologisk mångfald? Kritiska röster pekar bland annat på hur ett fokus på instrumentella värden, att naturen värderas utifrån dess nytta för oss människor, fostrar normer som för oss bort från medkänsla för naturen omkring oss. Detta genom att göra natur till en produkt bland andra.

Men det behöver inte bli så. Två skäl för detta är att 1) arbete med ekosystemtjänster bygger på arbete med biologisk mångfald och kan förklaras så och 2) att integrera ekosystemtjänster i beslutsfattande är mycket mer än en övning i att sätta en prislapp på naturens instrumentella värde.

Hur kan man hantera biologisk mångfald i arbetet med ekosystemtjänster? Biologisk mångfald påverkar ekosystemens funktion och detta har under lång tid intresserat ekologer. Sambanden är inte enkla. Några generella observationer kan ändå göras om hur biologisk mångfald påverkar produktion av ekosystemtjänster. För det första har en reducerad biologisk mångfald konsekvenser för hur effektiva eller produktiva ekosystem är. För det andra: biologisk mångfald är knuten till ekosystems resiliens, det vill säga hur väl systemet står emot förändrade förutsättningar. Det kan handla om långsamma trender som ökad bebyggelse och klimatförändringar eller snabba störningar som en brand. För det tredje minskar utbudet av ekosystemtjänster på en plats med minskad biologisk mångfald. En plats, ett ekosystem, producerar samtidigt flera olika ekosystemtjänster – denna multifunktionalitet finner man sällan i tekniska lösningar som ofta designas för att lösa ett problem i taget. Dessutom är biologisk mångfald vårt viktigaste kapital i ett evolutionärt perspektiv.

Mycket mer än en prislapp på miljön. Antagandet är att vi kommer fatta bättre, mer hållbara beslut när vi integrerar ekosystemtjänster i våra beslut. Men vad innebär det? De flesta projekt som idag utförs av kommuner, myndigheter och företag är fortfarande något av pilotprojekt. Vi är kvar i en experimentell fas. Samtidigt har erfarenheter från de första projekten fått spridning både bland utförare och beställare. Praktiker kan också luta sig mot ny forskning men den är omfattande, svår att överblicka och den problematiserar snarare än förenklar och förtydligar. Det finns därför en risk att metoder och verktyg, som i snabb takt tas fram när ekosystemtjänster implementeras och ska bli till praktik i olika sammanhang, tappar kontakten med det tänkande, den teori, som begreppet är sprunget ur. En siffra, som att Mälaren är värd 127 miljarder om året, kan vara en viktig ögonöppnare. Men ekosystemtjänster handlar om något mer än att sammanfatta naturens värde i en dimension; det handlar om att på något sätt synliggöra sådant som vi idag tar för givet. I en ny vetenskaplig artikel ges detta ”något” ett efterlängtat förtydligande. Här föreslås tre klargörande villkor för vad det innebär att integrera ekosystemtjänster i beslutsfattande.