Ett tjugotal forskare och doktorander lyssnade till sju presentationer och diskuterade betesbeteenden och dess effekter på biodiversiteten i ängs- och hagmarker. Medverkade gjorde bl.a. Mark Rutter från Institute of Grassland and Environmental Research i England.
Nöt, häst och får betar olika
Nötkreatur sliter av växterna med tungan och betar därmed inte särskilt selektivt. De väljer smakliga partier snarare än enskilda växter när de betar. En viktig faktor för ”födointaget” är vegetationens höjd, men även betets täthet har betydelse. Nötkreatur kan endast till viss del kompensera ett lågkvalitativt bete med ökat födointag, vilket gör att framförallt yngre och producerande djur behöver ett relativt bra bete.
Tills skillnad från nötkreatur så biter får av växterna, de är också mycket mer selektiva och de kan beta av smakliga blad och skott närmare marken. Grässtänglar och andra fiberrika växtdelar ratas dock och står kvar på betet. Får betar mycket gärna löv hela säsongen. Hästar är specialiserade på att beta gräs och halvgräs. De bibehåller högt födointag också vid sämre bete och kan, i motsats till nötkreatur, tillgodogöra sig näringen i mer fiberrikt foder genom att öka födointaget.
Sambete och växelbete
Allmänt kan effekterna av betet behöva kontrolleras med fållindelning, placering av saltstenar och utfodringsplatser, etc Sambete av olika djurslag har traditionellt varit vanligt i svenska landskap. Sambete eller växelbete ökar möjligheterna att uppnå specifika skötselmål i ängs- och hagmarker på grund av djurens olika betesbeteenden, och förbättrar resultaten både vad gäller produktion och biodiversitet. Nackdelar och hinder som behöver övervinnas är kan vara problem med djurhälsoaspekter (när flockar blandas), samt att det ej är tradition att samverka med andra djurägare som har kompletterande djurslag. Sambete är dock en dåligt utnyttjad möjlighet till effektiv skötsel av betesmarker.
Fördelar med blandad diet
I fältexperiment i England föredrog nötkreatur och får klöver före gräs (70% klöver, 30% gräs), men en blanddiet tycktes vara viktig. Separata ytor med klöver och gräs gav ett högre födointag, en bättre tillväxt och högre mjölproduktion än ytor med en blandning av klöver och gräs. I ytorna med en blandning av klöver och gräs ägnades mer tid åt bete, men intaget var alltså lägre än i de separata ytorna.
Varför föredras en blandad diet om klöver är ett bättre foder än gräs? En möjlighet är att variation i dieten behövs för en balanserad kväveomsättning. Alternativa förklaringar är att gräs (som mest betas mest sent på dagen) bryts ned långsammare och att födosök därför ej behöver ske under natten (anpassning till historiska risker för predation). En ensidig klöverdiet skulle också kunna ge en förändrad mikrofauna i fodersmältningssystemet, eftersom nötkreatur i grunden är anpassade för att äta gräs. Orsakerna till att de föredrar en blanddiet behöver dock undersökas ytterligare.
Effekter av bete
Bete har flera ekologiska effekter: det påverkar konkurrensen mellan olika växter, ger varma mikrohabitat, ökar spridningen av fröer och ger upphov till dynga som viktig för många insekter. För att överleva bete kan växterna ha ett försvar (taggar, kemiska substanser), blomma utanför betessäsongen, eller ha växtsätt anpassade till bete (t ex gräs som tillväxer basalt). Historiskt har många växter anpassats till betade och slåttrade landskap. En viktig naturvårdsfråga är att undersöka om biodiversiteten kan överleva i moderna betesmarker. T ex betas nästan alla gamla slåtterängar, och dagens betesmarker är ofta små och ligger isolerade från andra betesmarker. Det kan därför vara viktigt att prova alternativa betesregimer, såsom sent betespåsläpp (efterliknar slåtter) och att ta med ett landskapsperspektiv i skötsel av naturbetesmarker.
Modern teknik för betesstudier
I Skara har det inom HagmarksMistra påbörjats studier av betesbeteende hos olika raser av nötkreatur (modern köttras respektive lantras). De kommer att följas av studier beträffande betydelsen av erfarna betesdjur för unga oerfarna djurs betesbeteende. Med hjälp av bl.a. modern GPS-utrustning sker automatisk registrering av djurens beteende och position. Denna studie är viktig metodutveckling, men väntas också ge kunskap om betesbeteendet hos olika typer av nötkreatur.