TEMA: CBM Att hållbart nyttja naturens resurser är att sköta dem klokt. Enligt Konventionen om biologisk mångfald (CBD) måste också resurserna fördelas rättvist. CBD undertecknades av svenska regeringen 1992, men går genomförandet framåt?

Sveriges tillämpning av CBD (Konventionen om biologisk mångfald) har lett till flera konkreta åtgärder, men fortfarande återstår mycket att lösa innan regeringens åtaganden är fullföljda. Bland annat har vi ännu inte ett jord- och skogsbruk, som hållbart nyttjar biologisk mångfald.

Centrum för biologisk mångfald föddes i en regeringsproposition 1993, som ett led i Sveriges strategi för att fullfölja åtagandena i Konventionen om biologisk mångfald. En av CBM:s uppgifter är att se till att Sverige utför den forskning som krävs för konventionsarbetet, och att forskningsresultaten också blir praktiskt användbara.

”Bio” i Rio

Konventionen om biologisk mångfald, ofta kallad Rio-konventionen, är ett avtal mellan ca 180 länder. Syftet är att bevara den biologiska mångfalden, men inte bara som renodlad naturvård. Lika viktigt är det hållbara nyttjandet.

Biologisk mångfald är naturresurser som försörjer människor och med hållbart nyttjande menas en klok skötsel av dessa resurser. CBD strävar också efter en rättvis fördelning av de biologiska resurserna mellan jordens folk. Därigenom spänner konventionen över allt från fridlysning av arter, bevarande av ekosystem, hållbart nyttjande i skogsbruk till en säker hantering av genmanipulerade organismer (GMO) samt frågor om handels och fördelningspolitik.

Åtta år har gått

Efter åtta års arbete har CBD passerat flera viktiga milstolpar. Man har utarbetat arbetsprogram för biologisk mångfald i marina miljöer, sötvatten och jordbrukslandskap, samt vägledningar hur de ska tillämpas på nationell nivå. Utvecklande av liknande arbetsprogram för skogslandskapet och för taxonomin är på gång. Ett säkerhetsavtal för GMO har skrivits under. Riktlinjer för hantering av främmande organismer har utarbetats. På ett konceptuellt plan har fokuseringen på skötsel av hela ekosystem och hållbart nyttjande fått stort genomslag i många länder, inte minst i Sverige.

Vem äger arvet?

Många frågor återstår dock att lösa. En av de knivigaste är frågan om tillträde till genetiska resurser och information om biologisk mångfald. Vem äger sådana abstrakta tillgångar? Vem ska få använda dem och hur ska i så fall ”ägarna” få del av de vinster som uppstår? CBD har i dessa frågor till viss del kommit på kollisionskurs med flera andra internationella organ, t.ex. FAO och WTO.

Ett annat problem är att man kanske har underskattat svårigheterna med att åstadkomma ett hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Vad innebär det exempelvis att skogsbruket inte får bedrivas så att biologisk mångfald urholkas? Vilka styrmedel behövs? Hur ”mäter” man nyttjandets grad av hållbarhet? Medan dessa frågor ältas förloras dagligen unika arter och biotoper.

Tidigt genomslag

I Sverige fick CBD tidigt ett politiskt genomslag. Exempelvis skrev fem olika centrala myndigheter aktionsplaner och tillståndet för den biologiska mångfalden beskrevs i en landsstudie. Sektorsansvaret gjordes mycket tydligt, vilket innebär att det exempelvis är skogssektorn, såväl näringen som myndigheterna, som har ansvaret för både bevarande och det hållbara nyttjandet i skogen. De mål för biologisk mångfald som fördes fram i aktionsplanerna har nu till stor del bakats in i regeringens nya miljömål, men det återstår ändå mycket arbete med att göra dem konkreta och uppföljningsbara för just biologisk mångfald.

Problem i Sverige

Men det är också lätt att peka på områden där Sveriges implementering av CBD inte riktigt nått så långt som man skulle kunna önska.

För det första är det svårt att klart se hur man ska tillämpa de olika arbetsprogram som Sverige varit med om att ta fram i de internationella förhandlingarna.

För det andra har Sverige ännu inte löst problemet med en samordnad hantering av information om biologisk mångfald. Idag finns data utspridda på ett otal institutioner och myndigheter, ofta utan någon möjlighet för potentiella användare att ens kunna finna informationen, än mindre använda den i en passande form. Naturvårdsverket har tillsammans med SLU och CBM givits uppgiften att skapa ett redskap för hantering av data, men det arbetet är ännu outvecklat. Ett första steg är den mångfaldsportal som nu finns på Svenska Miljönätets hemsida (smn.environ.se/cbd).

För det tredje saknas en mekanism som ser till att de stora anslagen om nära en halv miljard kronor, som ska satsas på forskning om biologisk mångfald under de närmaste åren, faktiskt används så att genomförandet av CBD underlättas.