Regeringsuppdraget om en kommunikations­satsning om ekosystemtjänster är ett led i den svenska strategin för biologisk mångfald och ekosystemtjänster som antogs av riksdagen i juni 2014. Satsningen pågår under perioden 2014–2017. Målen med kommunikationssatsningen är att öka kännedomen om ekosystemtjänster, förändra attityder och stimulera till handling. Naturvårds­verket arbetar strategiskt med målgruppsanpassad kommunikation genom vidareförmedlare.

Kommunikation ett verktyg för att nå målen

Kommunikationssatsningen om ekosystemtjänster har som övergripande mål att bidra till att nå det svenska etappmålet inom miljömålssystemet att till år 2018 öka kunskapen om biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster, och att integrera detta i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället.

Det finns idag viss kunskap om ekosystem­tjänsternas värden, men den behöver göras mer tillgänglig och få bredare genomslag i samhället. Kommunikation kan vara ett bra medel för att uppnå dessa syften. Kommunikation som styrmedel är ett viktigt verktyg för både delaktighet och engagemang. I dag finns en o?kad fo?rsta?else fo?r att kommunikation spelar en viktig roll i miljöarbetet, tillsammans med andra styrmedel.

Vidareförmedlare får nyckelroll

Naturvårdsverket kommer att genomföra kom­munikationssatsningen i brett samarbete med centrala myndigheter, länsstyrelser, kommuner och näringslivet. Under hösten 2014 har analyser gjorts för att identifiera olika grupper av vidare­förmedlare i samhället, och deras behov av bland annat kunskap och vägledning om ekosystem­tjänster har kartlagts.

Kommunikationssatsningen kommer alltså inte att vända sig mot allmänheten med stora kampanjer, utan insatserna riktas istället till vidareförmedlare som i sin tur ska förmedla kunskap, förståelse och engagemang till besluts­fattare och andra slutmålgrupper. Aktiviteterna kommer under 2015 att fokusera på kapacitets­uppbyggnad och gemensamt lärande. Natur­vårdsverket samordnar och fungerar som en motor för det treåriga projektet.

Nyttoaspekten för människan

Ekosystemtjänster visar de samband och processer i ekosystemen som skapar de tjänster som bidrar till människors välbefinnande. Perspektivet är antropocentriskt och avser nyttoaspekten för människan. Indelningen av ekosystemtjänster baseras på internationellt vedertagen grund i: försörjande, reglerande, stödjande och kulturella ekosystemtjänster.

I kommunikationssatsningen vill Naturvårds­verket visa att ekosystemen ger oss många olika tjänster. Vi vill särskilt synliggöra de ekosys­temtjänster som inte är så tydliga, till exempel jordbildning. Vi vill också visa att tjänsterna inte uppstår var för sig utan att de ofta samvarierar, till exempel pollinerande insekter och primärproduk­tion på åkern. Genom att gynna vissa ekosystem­tjänster kan produktionen av dessa öka, men detta sker oftast på bekostnad av andra ekosystemtjäns­ter. Till exempel kan det vara så i skogen där insat­ser för att höja produktionen av virke kan innebära att utbudet av andra ekosystemtjänster minskar. De mer synliga ekosystemtjänsterna såsom trärå­vara, påverkar och är beroende av andra som inte är så synliga, såsom närings- och vattenreglering.

Ekosystemtjänsternas värde blir synligt

Värdering av ekosystemtjänster är, tillsammans med identifiering och kartläggning, avgörande för att integrera dem i beslutsprocesser. Många ekosystemtjänster undervärderas i beslutsfattande eftersom deras fulla värden inte är synliga, inte är mätbart med befintliga metoder eller på annat sätt okända.

Begreppen värde och värdering används som mått på, respektive för att mäta, hur ekosystem­tjänster bidrar till att uppfylla mänskliga behov. Ekosystemtjänster kan tillskrivas många olika typer av värden, till exempel värdet av direkt användning av en tjänst såsom rekreation, och indirekt användning såsom reglering av näringsämnen.

Ekologiska funktioner och tjänster som för närvarande är okända kan även ha stor betydelse för framtiden och dessa kan ha ett stort värde vilket måste beak­tas vid beslutsfattande. Den kunskaps­bas som forskare bidrar med kommer att vara fortsatt viktig i kommunikations­satsningen om ekosystemtjänster.