Samhällstransformation är ”ordet för dagen” i de senaste rapporterna från tunga globala organisationer om tillståndet för biologisk mång­fald och klimatförändringar. Allas insatser behövs för att vända trenderna och omvandla vårt sätt att leva till att bli mer håll­bart, så att efterkommande generationer har en rimlig chans att skapa sig ett gott liv. Nya synsätt behöver växa fram som uppskattar och värnar den kritiska och fundamentala roll som mångfalden av djur, växter, insekter, ekosystem spelar i våra liv och samhällen. Kunskap för såväl forskning som praktisk nytta i samhället, det har från början varit CBM:s uppdrag. Och där kunskap kommer till användning, där kan också förändring och utveckling ske. Var står CBM:s uppdrag och verksamhet i relation till behovet av kunskap för samhällstransfor­mation? Det försöker vi att beskriva här, med hjälp av 25 års gemensamma erfarenhet av CBM:s verksamhet, och den blick på omvärl­den det för med sig.

Ständigt aktuellt och alltmer akut

Sammanfattningsvis har CBM och verksam­hetens relevans inte avtagit, snarast tvärt om. Ständigt aktuellt, alltmer akut, skulle man kunna beskriva CBM:s arbete med biologisk mångfald. Men CBM:s verksamhet har varit och är i förändring. Möjligheter öppnas nu upp genom inlemmandet i den akademiska strukturen och nya kunskapsbehov formule­ras i relation till samhällstransformation och biologisk mångfald.

Vad den nödvändiga samhällstransforma­tionen innebär mer i detalj måste utforskas. Det handlar om aktörer både i och utanför de gröna näringarna, vad gäller politik, planering, produktion, konsumtion och livsstil. Och i det arbetet behöver insatser och resultat från humaniora och samhällsvetenskap komma än mer till nytta och ges större utrymme. Biologisk mångfald som avgörande fråga för samhällen behöver också föras in i fler utbild­ningar, vid SLU och andra lärosäten, och här skulle CBM kunna bidra.

Ett uppdrag i tiden – biologisk mångfald och samhälle

CBMs syfte formulerades redan 1994 som att: ”genom interdisciplinär samverkan producera övergripande handlingsprogram och problem­lösningar rörande den biologiska mångfalden i ett samhällsperspektiv”. 25 år senare är CBM:s uppdrag fortfarande aktuellt, det vill säga att producera och sprida kunskap om det mångfa­cetterade samspelet mellan biologisk mångfald och samhällsutveckling, och skapa förutsätt­ningar för tvärvetenskaplig och transdisciplinär kunskapsproduktion.

CBM:s verksamhet fokuserar på det direkta mötet och samspelet mellan biologisk mång­fald och människa. I fokus är de marker som används direkt och indirekt för produktion av virke, energi, mat, städer, infrastruktur, med mera. I fokus är också de tankestrukturer, akti­viteter, planering och styrmedel som är kopp­lade till detta samspel. Skyddade områden och den ”vilda” biologiska mångfalden är därmed inte CBM:s huvudfokus.

Samhällsrelevans utgångspunkt för forskning

CBM:s verksamhet har ofta sin utgångspunkt i politiken och aktuella samhällsfrågor, eftersom det ingår i CBM:s uppdrag. En direkt följd av den torra sommaren 2018 blev utvecklingen av projektet Historiska sädesslag i framtidens mat (2019 och pågående). Syftet är att se om äldre sädesslag klarar torka bättre (som anpassning till klimatförändringarna i vissa områden) och om konsumenter tycker om bröd som bakas med dessa. I projektet Land­skapsplanering för att främja biologisk mångfald och ett varierat skogsbruk (2016–2018) var syftet att hitta vägar till att både klara det svenska miljömå­let om ett rikt växt- och djurliv och en ökad virkesproduktion för att klara energiomställningen enligt EU:s För­nyelsebarhetsdirektiv. Ett annat exem­pel är CBM:s stora transdisciplinära forskningsprojekt HagmarksMISTRA (2001–2008) som tog sig an de ekolo­giska, juridiska, ekonomiska och sociala frågorna kopplade till våra artrika men betydligt krympande naturbetesmarker. ”Som en direkt och indirekt följd av HagmarksMISTRA har nedgången av ytan av naturbetesmarker i Sverige avstannat” (www.mistra.org). Syftet med forskningsprojektet var att mil­jömålet om biologisk mångfald skulle nås genom att inlemmas i brukarsys­temet. Ytterligare exempel är det av regeringen initierade forskningspro­grammet NAPTEK (2006-2014) med syfte att bidra till Sveriges genomför­ande av konventionen om biologisk mångfald när det gäller traditionell och lokal kunskap av betydelse för biologisk mångfald (till exempel i den samiska kulturen, och hos fäbodbru­kare).

Samhällsrelevansen i dessa projekt-exempel säkras även genom mycket nära samarbete med olika samhällsak­törer som till exempel skogsägare, jordbrukare, renskötare, bagare, intres­seorganisationer och myndigheter.

Nya aktörer för biologisk mångfald behövs

De senaste årens arbete inom framför allt IPBES (Intergovernmental Sci­ence-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Service) och Agenda 2030 sätter fortsatt fokus på behovet att i än större utsträckning involvera samhällets alla aktörer i arbetet för biologisk mångfald. Från modesektorn till skogsbruket, från regeringar, myn­digheter och företag till medborgare i allmänhet. Vi behöver se att sektorer som direkt eller indirekt är beroende av eller påverkar fungerade ekosystem och biologisk mångfald påbörjar ett arbete för att skapa det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald och integrerar detta i sin verksamhet. Trafikverkets långsik­tiga satsning på projektet Triekol (start 2009 och pågående) på CBM är ett exempel och här bidrar CBM med vik­tiga insatser för transformation inom vägsektorn.

Syftet med Triekol är att utveckla kunskap och metoder som hjälper transportsektorn att upprätthålla och förbättra ekologiska funktioner och kvaliteter i landskapet. Ett nytt delpro­jekt handlar om kopplingen mellan det historiska landskapet som omger vägar och den biologiska mångfald som idag finns längsmed vägar. Ett annat delprojekt har fokus på problemen med invasiva arter längs vägar. Triekol är rätt i tiden eftersom det handlar om det direkta mötet mellan människa/ samhälle och biologisk mångfald i de nya biokulturella landskap vi skapat och som behöver skötas för att gynna biologisk mångfald. I anslutning till transportinfrastruktur finns omfattande marker med ekologisk och kulturell betydelse.

Liknande projekt som Triekol rör kraftledningsgator, golfbanor, renbete i fjällen och hur gräsmattor i städer och tätorter kan gå från att vara ekologiska ”öknar” till att bidra till biologisk mångfald.

Bidrag till forskningen

CBM:s forskning är samhällsrelevant men bidrar också kontinuerligt till olika vetenskapliga fält. Detta är en viktig förutsättning för CBM:s verk­samhet som kanske inte alltid förmed­las utåt så tydligt från CBM:s sida och här behöver vi bli bättre. Zoonoser, det vill säga sjukdomar som kan sprida sig mellan djur och människor, kopplar till två av CBM:s mycket aktuella forsk­ningsprojekt. Dels ett om förbättrad övervakning och beredskap för zoonotiska infektionssjukdomar hos asiatiska elefanter, apor och människor (fältet One Health). Dels CBM:s forskning om fladdermössens sjuk­domar, parasiter och bevarande som pågått i många år (inom ekologi). I båda dessa projekt har CBM unik och mycket aktuell grundve­tenskaplig expertkompetens.

Ett annat fält som utvecklats starkt på CBM är det tvärvetenskapliga fältet historisk ekologi. Där kombineras forskning inom agrarhistoria och ekologi i syfte att förstå hur dagens biolo­giska mångfald har vuxit fram, och därmed få bättre kunskap om hur den biologisk mång­falden kan skötas idag. Här har CBM bidragit med nya resultat av betydelse för naturvården och utveckling av arbetsmetodik för denna forskning. CBM:s samhällsvetenskapliga forskare har även bidragit i frågor som: hur lär sig bönder, skogsägare och fiskare biologisk mångfald när de har naturen som arbetsplats (pedagogik), hur kan man bedöma det etiska innehållet i politiken för biologisk mångfald (filosofi), hur lär sig nya svenskar biologisk mångfald som del av naturvandringar för svenskundervisning (miljösociologi).

Utmaningar för en hybridorganisation

Förutom att bidra med transdisciplinär forsk­ning deltar CBM:s forskare i annan samverkan med olika samhällsaktörer som till exempel: i Sveriges arbete med internationella konven­tioner som CBD och kunskapsplattformen IPBES, i internationella och svenska IUCN, i olika svenska vetenskapliga råd, museiverksam­het, styrelser med mera. Varje år möter CBM:s forskare olika samhällsaktörer i syfte att lyssna in, förmedla och föra dialog om kunskapsbehov. Detta är insatser som tar tid och oftast inte kan finansieras av externa projekt och uppdrag. På det viset är CBM beroende av ett tillräckligt stort basanslag för att stödja denna efterfrågade verksamhet. Detta gäller även CBM:s omfat­tande kommunikationsverksamhet med till exempel Biodiverse och bokserien om biologisk mångfald i våra vanligaste träd, i samverkan med WWF och Naturskyddsföreningen, CBM:s eget förlag och distributionssamarbete för de böcker vi ger ut.

CBM har således ett bredare uppdrag jämfört med vad en ordinär forskande enhet vid SLU har (eller haft hittills). Forskaren Anna Tunlid har analyserat CBM:s utveckling från starten till ca 2013 och skriver att CBM:s forskare arbetar i gränslandet mellan myndighetskultur och aka­demisk kultur och att detta varit en tydlig utma­ning (se mer i Tunlids artikel i Biodiverse nr 3–4, 2015). Det har tidigare till exempel, inom universitetsvärlden, inte funnits sätt att utvärdera verksamhet som bygger på samverkan, något som CBM i stor utsträckning alltid arbetat med. CBM har på flera sätt varit en främmande fågel i det akademiska systemet. Detta håller dock på att ändras. Tvärvetenskap, transdisciplinär forsk­ning, forskarnas samverkan med samhällsaktörer, arenor för dialog över disciplin- och sektors­gränser samt kommunikationsinsatser är det som bland annat efterfrågas för att bidra till samhäll­stransformation – i relation till både biologisk mångfald och klimatet. Så CBM står redo att ta de senaste 25 årens erfarenhet av detta arbete in i nästa decennium.