TEMA: ENERGIEtt större utnyttjande av våtmarker skulle kunna ge flera vinster på en och samma gång: Större livsutrymme för fåglar, minskat läckage av näringsämnen och produktion av biomassa för framställning av energi eller biogas.

Många av landets större våtmarker anses idag vara värdefulla främst tack vare den rika fågelfaunan. Våtmarkerna karaktäriseras av arter som är beroende av bete och slåtter, som storspovar, tofsvipor, simänder, gulärlor och en lång rad andra våtmarksarter.

biodiv_08_1_vatmarksgras

Under de senaste åren har utrustning för slåtter och ensilagehantering på våtmarker med dålig bärighet utvecklats. På bilden bärgas våtmarksgräs vid Fläcksjön i Västmanland. Foto: Pe-Te stubbfräsningar AB genom Robert Ström

Restaurering av våtmarker har gjorts på många platser i landet för att återskapa fågelrika biotoper. Under senare år har intresset ökat för att kombinera naturvård med alternativ användning av biomassan, till exempel för framställning av biogas.

Våtmarker kan också ha stor betydelse som näringsupptagare och minska läckaget av kväve från jordbruksbygder. För att våtmarkerna ska fungera fullt ut som näringsfälla är det viktigt att ta hand om deras biomassa genom att skörda den. Produktion av biogas skulle kunna öka möjligheterna skörd från våtmarksområden ger ekonomisk avkastning.

Våtmarkerna – förr en viktig resurs

Våtmarkerna har, särskilt i odlingsbygderna, brukats under mycket lång tid. En orsak är våtmarkernas höga produktion av foder. Våtängarna producerade 3–4 gånger mer foder än slåttermarker på torrare mark. I sen tid har våtmarkerna däremot ansetts vara av litet ekonomiskt värde. De har även varit svårbrukade och av den anledningen övergivits och börjat växa igen. Under det senaste århundradet har arealen våtmarker i Sverige minskat drastiskt. Bland annat har uppodling genom sjösänkningar och utdikning av våtmarker varit mycket omfattande. Ett exempel på förändringarna i landskapet är sjösänkningen av Hjälmaren som gav förutsättning att odla upp 22 000 ha till åker. Det stora företaget kom att omvandla stora delar av Närkeslätten i grunden. Enorma våtmarksområden med våtängar och grunda sjöar blev istället intensivt odlad helåkersbygd.

Restaurering av våtmarker

Restaureringar av våtmarker har genomförts på många håll i landet. Ett exempel är Nötmyran i Svartådalen, Västmanland, där restaurering inleddes i mitten av 1980-talet. Våtängarna var då till största delen övergivna och ohävdade. Idag är ca 600 ha brukade som slåttermark eller som betesmark. Hö och ensilage används som djurfoder för nötkreatur och hästar. Ett annat exempel är sjön Tysslingen i Närke, som sedan flera år tillbaka är restaurerad för att användas som betesmark. På senare tid har delar av området även ställts i ordning för att kunna slås och därefter kunna efterbetas.

biodiv_08_1_slatter

Ett slåtteraggregat har monterats på en omgjord pistmaskin. Foto: Pe-Te stubbfräsningar AB genom Robert Ström

Slåtter av våtmarker

Redan idag sker slåtter på våtmarker i olika delar av landet. Slåttern sker ofta med vanliga jordbrukstraktorer som utrustats med speciella däck för att minmera skador på de mjuka markerna. Det är dock inte möjligt att skörda gräset i alla våtmarker, då många marker har för dålig bärighet för vanliga jordbruksmaskiner med dubbelmontage. Under de senaste åren har några entreprenörer utvecklat utrustning för slåtter och ensilagehantering på våtmarker med dålig bärighet. Slåtteraggregat och ensilagepressar har monterats på bandgående maskiner som skördar och samlar upp den slagna vegetationen. Slåtter med den typen av ekipage har utförts i Svartådalen, Asköviken och i nedre Dalälven.

Gräs till biogas?

Biomassan från våtängarna kan användas för flera olika ändamål, som djurfoder, som gröngödsling av åkrar, eller som jordförbättringsmedel efter kompostering. Det finns också ett nyvaknat intresse att undersöka möjligheterna att även göra biogas av denna produkt. I Örebro byggs en anläggning för biogas och där är man intresserad av gräs från omgivande våtmarker. Detsamma gäller biogasanläggningen i Linköping som kan vara intresserad av att ta hand om gräset från Svartåmynningen. En annan väg är att bygga mindre anläggningar direkt i anslutning till våtmarkerna. Det minskar transportkostnaderna och även energiförlusten.

Potential för biogasproduktion

Den potentiella arealen för våtmarksslåtter i landet har inte beräknats. Här ges exempel på arealer i några län med stora sammanhängande våtmarksarealer: Uppsala län (Hjälstaviken, Kungsängen, Vendelsjön) 700 ha, Västmanlands län (Svartådalen, Strömsholm, Ängsö, Gnien) 900 ha, Örebro län (Tysslingen, Kvismaren, Oset, Rynningeviken) 900 ha, Östergötlands län (Tåkern, Svartåmynningen)1000 ha, Västergötland (Hornborgasjön) 100 ha, Skåne (Kristanstads vattenrike) 500 ha. Västerbottens län (Brånsjön, Umedeltat) 300 ha. Betydligt större strandängsarealer än dessa finns om man inkluderar mindre och idag ohävdade områden.

Våtängarna producerar ca 2 ton torrsubstans/ha men variationerna är mycket stora. Någon våtäng ger inte mer än 0,5 ton medan andra kan producera 3 ton. Det är nog inte någon överdrift att det åtminstone finns 10 000 ha våtmark i landet som kan producera våtmarksgräs. Det innebär en produktion av minst 20 000 ton torrsubstans.

För att storskalig produktion av biogas från våtängar skall kunna ske återstår en hel del utvecklingsarbete. Först måste utrustningen för att kunna skörda våtängar med dålig bärighet utvecklas och rationaliseras ytterligare. En osäkerhetsfaktor är att våtmarksgräs inte är testat i biogasanläggningar. Användningen av restprodukterna från biogasproduktionen skulle också behöva undersökas om de olika länkarna skall kunna sättas ihop till en fungerande kedja. Först då kan naturvård och produktion av bioenergi förenas till ömsesidig nytta.