Resultat från en rad forskningsprojekt visar på vikten av att se landskapet i ett större perspektiv när vi diskuterar åtgärder för att hejda minskningen av förekomsten av djur och växter i jordbruksmarkerna. I vårt varierade land är landskapets sammansättning en av de faktorer som har störst påverkan på förutsättningarna för biologisk mångfald. De stora skillnaderna mellan olika landskapstyper behöver tas i beaktande när vi tittar på miljöersättningarnas utformning – kanske ska de regionaliseras eller anpassas efter landskapets sammansättning? Moderniseringen av jordbruket har inneburit en intensifiering i slättbygder med dominans av stora och intensivt skötta åkrar och få andra miljöer. I skogs- och mellanbygder har istället många jordbruk lagts ner. Den biologiska mångfalden har påverkats negativt av både intensifieringen i slättbygder och av nedläggningen av jordbruk i skogsbygder.

begränsad effekt

Miljöersättningar inom jordbruket har införts för att motverka den negativa trenden med minskat antal djur- och växtarter genom att ersätta lantbrukare för genomförda åtgärder för att öka den biologiska mångfalden. Detta har inkluderat ersättningar för åtgärder såsom hävd av naturbetesmarker, ekologisk odling, skötsel av olika landskapselement bland mycket annat. Svensk och internationell forskning har visat att effekten av åtgärder inom miljöersättningssystemet i många fall är begränsad, trots de stora belopp som läggs ner – eller att det inte finns någon effekt alls, även om det i många fall är svårt att utvärdera på grund av avsaknaden av data. Ett flertal vetenskapliga studier har visat att effekten av miljöersättningar vid till exempel ekologisk odling är försumbar i varierade landskap med många livsmiljöer. De eventuella positiva effekterna är alltså oftast begränsade till de mest intensivt brukade slättlandskapen.

fåglar beroende av landskapets sammansättning

Forskningen om fågelfaunan tydliggör komplexiteten i dessa frågor, dels genom att effekten av många åtgärder är artspecifika, men också starkt beroende av i vilket landskap de genomförs. Studier av långsiktiga populationsförändringar hos jordbruksfåglar i Sverige har visat att minskningarna varit störst i intensifierade slättbygder och i skogsbygder med nedläggning av jordbruk, medan mellanbygder med ett varierat och aktivt jordbruk och andra livsmiljöer klarat sig bättre. Exempel på åtgärder som haft positiv effekt på fågelfaunan är odling av salix som gynnar många arter som annars finns i våtmarker och buskmarker. Det är dock stor skillnad på fågelfaunan i salixodlingar beroende på var i landskapet de är belägna. Bilden kompliceras av att odlingen av salix har en landskapseffekt på så sätt att den kan ha negativa effekter på förekomst av markhäckande fåglar i angränsande marker. En annan åtgärd som haft positiv effekt på fågelfaunan är förekomsten av trädor, som var omfattande speciellt under omställningsperioden 1987-1995 (då överproduktionen i jordbruket skulle minskas) men även senare, då en viss andel i träda var ett krav. Många fågelarter minskade i antal efter Sveriges inträde i EU. Sedan kravet på en viss andel trädor per gård försvunnit tycks minskningen ha fortsatt. Även trädornas effekt är landskapsberoende, det vill säga de har störst positiv effekt i öppna intensivt brukade landskap, medan aktivt brukade fält är en bristvara i många skogsbygder med mycket trädor och vallar. Ersättning för aktivt brukande av marker i skogs- och mellanbygder skulle därför kunna ha en positiv effekt på biologisk mångfald. En miljö som är lite bortglömd i jordbrukslandskapet är själva gårdsmiljön. Nyligen genomförda studier i svenska slättbygder har visat att gårdar hyser en artrik fågelfauna (jämfört med till exempel naturbetesmarker) och att gårdar med kreatursdrift är artrikare än växtodlingsgårdar, som i sin tur är artrikare än gårdar där jordbruket upphört. Här skulle ersättningar för åtgärder på och intill gårdsmiljöer i slättbygder kunna vara ett effektivt sätt att gynna fågelfaunan.

Kraftledningsgator som röjs var 6-8 år är bra fjärilshabitat.

Foto: Roger Svensson

alternativa habitat viktiga

I skogs- och mellanbygder har utvecklingen av infrastruktur och det moderna skogsbruket gjort att det skapats alternativa habitat för arter knutna till öppna landskap. Dessa miljöer inkluderar hyggen, skogsbilvägar och kraftledningsgator, som täcker arealer större än de traditionella naturvårdshabitaten, såsom naturbetesmarker. Flera jordbruksfåglar (till exempel ortolansparv och törnskata) har idag stora delar av sina populationer på hyggen, och för fjärilar har kraftledningsgator visat sig vara en artrikare miljö än naturbetesmarker. Studier av fjärilsfaunan i svenska landskap tyder också på att kraftledningsgatorna kan fungera som källhabitat för närliggande naturbetesmarker och skogsbilvägar. Skogs- och mellanbygder med jordbruksmark, och dessa alternativa habitat, är därför viktiga för bevarandet av den biologiska mångfalden, inklusive många ovanliga och rödlistade arter. Forskningen på landskapseffekter är numer väletablerad och förhoppningsvis kan framtida forskning, som inkluderar de alternativa miljöerna, bidra till att identifiera effektivare och landskapsanpassade åtgärder och ersättningar som stoppar den negativa trenden för biologisk mångfald.