TEMA: RESTAURERINGSedan mitten av 1900-talet har fjällgåsen (Anser erythropus) minskat katastrofalt inom sitt forna utbredningsområde i den skandinaviska fjällkedjan. Från uppskattningsvis väl 10.000 individer har beståndet krympt till en liten rest på ca 200 fjällgäss häckande i norska Finnmarken. Två viktiga orsaker till detta är ett ökat jakttryck längs flyttningsvägarna åt sydost och i vinterkvarteren kring Kaspiska havet och Svarta havet, samt miljöförsämringar i dessa områden.

Ett räddningsprojekt

Att försöka ge fjällgässen ett säkrare vinterkvarter var målet för ett återinplanterinsprojekt som Svenska Jägareförbundet med ekonomiskt stöd från WWF startade i början av 1980-talet. Lösningen blev att göra vitkindade gäss (Branta leucopsis) till fosterföräldrar åt fjällgåsungar. Det går till så att äggen kläcks hos de vitkindade gässen och ungarna präglas på dem. Kullarna föds upp i burar på Svenska Jägareförbundets jaktvårdsskola Öster Malma i Södermanland. Någon vecka innan ungarna är flygfärdiga fraktas de med sina fosterföräldrar upp till Lappland och släpps fria i ett fjällområde där fjällgåsen tidigare varit allmän.

När hösten kommer visar föräldrafåglarna sina ungar ner till Holland, där mängder av gäss har ett gott vinterkvarter. Följande vår återvänder de till Öster-Malma, deras hemort, och börjar ny häckning. Men fjällgåsungarna, som då körs bort, fortsätter vidare och söker sig tillbaka till det område i Lappland där de lärt sig flyga och blivit hemortspräglade. Kommande höst flyttar de åter till Holland och när de blivit ett par år gamla börjar de häcka i sitt hemområde i Lappland. Så småningom visar de i sin tur sina ungar till det vinterkvarter dit de blivit lärda att flytta.

Projektets utveckling

Sedan 1981 har 300 ringmärkta fjällgåsungar släppts fria i Lappland. Mellan 30 och 60 procent av fåglarna har setts komma tillbaka dit. Fram tom 1997 har 28 häckningar lokaliserats och 20 av dem har varit lyckade med totalt 56 flygfärdiga ungar.

Våren 1998 uppgick fjällgåsbeståndets storlek i utplanteringsområdet till ca 50 fåglar. Den ovanligt sena och kalla våren medförde emellertid att häckningen uteblev detta år.

Jakt och rovdjur hotar

Under häckningen är gässen utsatta för många predatorer. Korpar plundrar äggreden och rödräven tar ungar och ruggande fåglar. Även kungsörnen är farlig och det nya rovdjuret i fjällvärlden, minken, finns också i området. De allt talrikare fritidsfiskarna är ibland en störningsfaktor under häckningen.

Under flyttningen och i vinterkvarteren utgör jakten en viss fara. I Sverige har jakten på de allmännare gåsarterna utökats och det har förekommit att också den helt fridlysta fjällgåsen har skjutits av okunniga jägare. Även i Holland har enstaka fjällgäss skjutits. Detta kan förklaras av att fjällgåsen är mycket lik den något större bläsgåsen, som under vintern är mycket allmän i Holland och den är lovlig för jakt tÊoÊm januari månad.

Är vintern i Holland hård förekommer det att gässen fortsätter till Frankrike, där gåsjakten är öppen även i februari. I februari 1997 försvann ett tiotal fjällgäss i Frankrike.

Framtidsutsikter

Tack vare de resultat som projektet har uppnått finns det nu ett litet bestånd fjällgäss häckande i Lappland. Det måste emellertid framhållas att antalet ännu är för litet för att man ska kunna känna sig trygg. Tillfälliga bakslag betingade av tÊex ogynnsam väderlek kan äventyra beståndet. Projektledarna anser det därför viktigt att beståndet förstärks genom ytterligare ett par års utplanteringar.

Lambart von Essen