TEMA: ETNOBIOLOGIEn etnobiologisk livsgärning som saknar motstycke uppmärksammas med en hedersprofessur vid SLU för den danske etnobiologen Vagn Brøndegaard.
vagn

Vagn Brøndegaard utnämns på CBM:s förslag till hedersprofessor för sin livslånga gärning inom etnobiologin. De tre sviterna Folk og Flora, Folk og Fauna samt Folk og Fæ är referensarbeten, med en noggrann genomgång av den dokumentation som existerar i Danmark. Foto: Håkan Tudón

Vagn Jørgensen Brøndegaard föddes 1919 i en lantbrukarfamilj i det lilla samhället Fanefjord på Møn, men någon lantbrukare blev det aldrig av Brøndegaard utan han fick ägna sig åt det han ville, nämligen att läsa, forska och skriva om växter och deras förhållande till människan.

Kammarlärd forskare

I dag är Brøndegaard en internationellt känd etnobotanisk forskare – länge en av de få i Europa – men det är en forskargärning som har utförts bortom de akademiska miljöerna. Snarare förkroppsligar han den gammaldags privatlärde vars verksamhet haft formen av ett intensivt materialsamlande och ett skriftställarskap som sträcker sig tillbaka till 1940-talet. Han har förblivit en freelancer och har på så vis kunnat hålla sig borta från anställningar som skulle ha krävt andra prioriteringar än att skriva om växter. Vid sidan av ett närmare oöverskådligt brödskriveri och allmänt författarskap i en rad populärvetenskapliga ämnen har Brøndegaard dessutom under närmare 50 års tid publicerat hundratals artiklar i vetenskapliga och popul­ärvetenskapliga tidskrifter och samlingsverk med inriktning på etnobotanik, ekonomisk botanik och kulturhistoriska aspekter på växter.

Huvudverket

Mycket av Brøndegaards växtartiklar som publicerades i dagstidningar och veckopress är brödskriveri, men samtidigt får man se det som förarbete till det kommande storverket. Efter 30 års förberedelser kunde Brøndegaard äntligen färdigställa Folk og Flora. Det tog sex år att skriva och det färdiga manuset var på sammanlagt 1753 sidor. Här behandlas 500 i Danmark vilda och odlade arter, studier som är baserade på inte mindre än 28 000 källhänvisningar. Antalet illustrationer uppgår till närmare 1 100 bilder och litteraturförteckningen omfattar över tusen titlar. Folk og Flora blev också en försäljningsframgång. Den första tryckningen på 3 500 exemplar följdes snart av en ny utgåva. Verket är numera sedan länge slutsålt och också relativt svårt att uppbringa antikvariskt, även om det av och till finns till salu.

Folk og Flora följdes av Folk og Fauna samt Folk og Fæ. De tre sviterna är på många sätt epokgörande i sin genre. De är i första hand referensarbeten, med en noggrann genomgång av den dokumentation som existerar i Danmark.

Ovärderlig boksamling

Brøndegaard har sedan ungdomen varit en stor boksamlare. Hans bibliotek är resultatet av besök i många europeiska antikvariat samt av förvärv via kataloger. Här finns åtskilliga rariteter och många svåråtkomliga arbeten. Mycket av detta går inte längre att uppbringa, vare sig i bokhandel eller via antikvariat. Särtryckssamlingen är unik. Samlingarna innefattar litteratur på många språk, det mesta är dock på engelska, tyska, franska och de nordiska språken.

Brøndegaards etnobotaniska samling har nu förvärvats av Kungliga skogs- och lantbruksakademien och omfattar över 70 hyllmeter böcker och flera tusen särtryck, samt en mängd urklipp, allt indexerat i en särskild katalog med närmare 2400 ämnesord. Därmed har vi, till forskningens och den intresserade allmänhetens fromma, fått ett etnobotaniskt bibliotek som förmodligen saknar motsvarighet i världen.

Detta bibliotek kommer givetvis att bli en viktig replipunkt för alla som studerar människans förhållande till växter, vare sig det nu är som etnobiolog, etnobotanist, agronomihistoriker, språkhistoriker, landskapshistoriker, trädgårdshistoriker eller allmänt kulturhistoriskt intresserad. Den Brøndegaardska samlingen kommer sannolikt att få stor betydelse inte bara för svenska forskare, utan säkert också för kolleger världen runt. Förhoppningsvis kan det fortsatta uppbyggandet av detta bibliotek också leda till att etnobotaniken och etnobiologin snart får en mer stabil ställning vid universitet eller högskolor i landet.