Frukt, bär och nötter är gamla kulturväxter i Norden och därtill unika eftersom vi har en inhemsk genpool av flera av de odlade arterna. Våra förfäder visste tidigt att tillvarata vad naturen bjöd i form av äpplen, körsbär, hallon, vinbär, smultron och hasselnötter. Så småningom skedde en successiv övergång från insamling till odling. Träden, buskarna och plantorna som flyttade in i våra trädgårdar med början under 1700-talet var dels hämtade från den svenska naturen, dels införda från länder söderifrån. En stor del av det sydliga växtmaterialet passade dock inte för odling på våra breddgrader. De äldre sorter som idag finns kvar i odling, och som nu eftersöks av Programmet för odlad mångfald (POM), har uppstått genom tillvaratagande av det bästa inhemska och invandrade materialet liksom utvalda kärnsådder.
Namnförvirring i fruktlandet
I efterlysningen av frukt har POM valt att söka efter ett antal sorter som finns beskrivna i svensk pomologisk litteratur, men som saknas i nuvarande så kallade klonarkiv (levande genbanker i fält). Listan med de efterlysta sorterna har gett upphov till funderingar. På en trädgårdsmässa träffade jag till exempel två äldre dalkullor som inte riktigt kände igen sina körsbär i efterlysningens ’Solleröbär’. Efter en kort diskussion sinsemellan kom de fram till att deras körsbär kallades ’Siljansnäsbär’. En av våra pomologer i Dalarna har nu lovat att för POM:s räkning utreda om det rör sig om två skilda lokalsorter eller synonyma beteckningar.
Att en sort kan ha flera namn är ett problem då det gäller identifiering. En solskenshistoria i detta sammanhang har berättats av Per Brunström, konsulent vid Hushållningssällskapet i Värmland, som var på resultatlös jakt efter ’Värmlands paradisäpple’, varpå det plötsligt gick upp för honom att hans barndoms gungträd var identiskt med den eftersökta sorten. En liknande upplevelse hade jag själv i sommar, då jag vid inventering av mina barndomskvarter i Solna fann ett träd, vilket med största sannolikhet är det av POM efterlysta majkörsbäret (en hybrid mellan söt- och surkörsbär).
En annan sort som efterlysts är ’Rörstrandspäron’. En familj i Uppland har hört av sig till POM och berättat att de har ett drygt 100-årigt träd. Trädet är 9 meter högt och omfångsrikt, och betraktas som husets vårdträd. Emellertid fanns ingen som kunde namnge sorten. Inte förrän man en dag fick besök av en äldre moster från landet som medförde en påse päron och blev mycket snopen när hon kunde konstatera att det hos värdparet fanns ett päronträd av samma sort som hennes eget, nämligen ’Rörstrandspäron’. Familjen å sin sida blev glad att äntligen få veta namnet.
En del hybrider kan ställa till besvär under inventeringen, till exempel den här korsningen mellan slån och krikon. Foto: Urban Emanuelsson
Koloniträdgårdarnas bärsorter
Äldre koloniträdgårdsområden har visat sig värdefulla i inventeringssammanhang, inte minst vad gäller bär. Nyligen besökte några inventerare från POM två av Stockholms äldsta koloniområden, anlagda vid förra sekelskiftet. Rent generellt kunde noteras en större mångfald av krusbär än av vinbär. Bland de senare noterades företrädesvis äldre sunda och härdiga sorter, merendels ’Röda holländska’, ’Brödtorp’ och ’Öjebyn’.
Av krusbär fanns flera intressanta buskar med bär i varierande smaker, färger och storlekar. Odlingen dominerades dock av ett fåtal mjöldaggsresistenta sorter. En buske identifierades som den drygt 200-åriga sorten ’Röda syltbär’, vilken enligt Eneroth och Smirnoff (1902) är en svensk lokalsort. I koloniområdena var det även intressant att notera bärbuskarnas storlek och ålder. Enstaka buskar torde vara bibehållna sedan koloniområdenas första år. Vid all inventering är det dock viktigt att tala med ägarna eftersom även yngre buskar kan utgöras av äldre namnsorter. Kolonister är duktiga odlare och har kanske valt att föryngra en omtyckt buske.
Ytterst syftar uppropet till att säkerställa att hela spektrat av värdefulla egenskaper hos svenska frukt-, bär- och nötsorter blir representerat i det framtida nationella bevarandet. Då vi nu befinner oss i slutfasen av projektets första bärsäsong kan konstateras att ett antal intressanta sortfynd framkommit. Likaså har vissa ovanliga bärslag, däribland blåhallon, noterats i odling. Redan idag bevaras ett stort antal frukt- och bärsorter i klonarkiv och sortsamlingar runt om i landet. Målet med den pågående inventeringen är att komplettera dessa med saknade så kallade mandatsorter och eventuellt ytterligare växtmaterial vilket bedöms utgöra en viktig del av vårt pomologiska arv.