Jordbruksverket har nyligen kommit med nya regler som sätter gränser för hur mycket träd och buskar som får finnas i betesmarker. Bakgrunden till ändringarna är kritik i en revision från EU till Sverige för att gårdsstöd betalats ut till marker med så mycket träd och buskar att man inte anser att det är jordbruksmark. Ändringarna i reglerna grundar sig alltså inte på någon naturvårdstanke om att våra betesmarker måste öppnas upp för att bevara mångfalden.
De nya reglerna i korthet
För att betesmarken ska räknas som betesmark beträffande gårdsstödet får det högst finnas 50 träd per hektar, en gräns som är satt av EU. Träd som ska räknas är träd med en diameter på 10 centimeter eller mer i brösthöjd. Hävdträd ska inte räknas in i de 50 träden. Med hävdträd menar Jordbruksverket träd med vid krona som vuxit i ett öppet landskap, hamlade träd där kvistar, grenar och löv skördats som foder till djuren, gamla träd där tillväxten har stannat av, stående döda träd, fristående träd som ger bär eller frukt men som inte är planterat, till exempel hagtorn, rönn, getapel eller oxel, liksom träd med kulturhistorisk betydelse.
De nya reglerna gäller inte för mark som ingår i ett åtagande för miljöersättning för betesmarker och slåtterängar med särskilda värden eller andra marker där länsstyrelsen har fastställt arealen. För sådana marker ska åtagandeplanen följas. De gäller inte heller åtagande för miljöersättning för betesmarker och slåtterängar med allmänna värden eller enbart grundersättning som brukaren har gått in i 2007 eller tidigare. För gårdsstöd eller kompensationsbidrag som man har på samma mark gäller de nya reglerna. Detta kan innebära att en brukare kan få miljöersättning men inte gårdsstöd för marken.
Sammanhängande ytor som är 0,01 hektar (100 m²) eller större, där sly och buskar står så tätt att marken är svårtillgänglig för betesdjuren, ger inte rätt till stöd oavsett hur träden och buskarna ser ut. Finns det flera sådana sammanhängande ytor med buskar på en betesmark ska de summeras och den totala ytan dras ifrån den stödberättigade arealen.
Konsekvenser av de nya reglerna
Det finns en rad risker förenade med de nya reglerna: En konsekvens kan bli att markägarna räknar bort arealer med träd och buskar ur den totala arealen när de söker stöd och därmed får ett mindre gårdsstöd än tidigare. En annan tänkbar effekt är att kraftiga röjningar kommer att göras i många marker för att uppfylla kraven för stöd. De nya reglerna kan också ge upphov till osäkerhet om vilka träd som kan räknas som hävdträd eller inte, och i vilka marker man bör röja alternativt räkna bort areal. Risken finns att markägarna röjer för mycket för att vara på den säkra sidan och slippa eventuella sanktioner och återbetalningar i framtiden.
Reslutat från HagmarksMistra
Figur 1. Förekomst av arter som smultron och stor blåklocka gynnas av nyponbuskar medan vitklöver trivs bäst i öppen mark. De flesta arter som t.ex. brudbröd påverkas inte av buskar. Illustration: Roger Olsson
De nya reglerna går i mångt och mycket emot de resultat vi har funnit inom HagmarksMistras träd- och buskprojekt. Buskar som t.ex. nyponrosor kan ha en positiv effekt på växters artrikedom och frösättning i naturbetesmarker (Pihlgren & Lennartsson 2008). Högväxta och trampkänsliga arter, till exempel stor blåklocka, häckvicker och smultron, gynnas tydligt av buskar, (se figur 1).
Det stora flertalet arter påverkas inte av buskar, men lågväxta och beteståliga arter som vitklöver och röllika förekommer oftast i öppen mark. Taggiga buskar fungerar också som betesrefuger där betesdjuren inte kommer åt att beta och det resulterar i högre blomning och frösättning av flera arter i buskar. En hög frösättning leder i sin tur till fler groddplantor. Dessa hittas oftast mellan 60–90 cm från buskarna, (se figur 2). Det beror på att förnan i buskarna är för tjock för att fröna ska kunna gro, medan det långt bort från busken produceras färre frön än nära busken. Preliminära resultat visar också att antalet groddplantor av träd som ask, asp och ek är högre i ros- och slånbuskar än i öppen betesmark, vilket tyder på att buskar är viktiga för trädföryngringen.
Figur 2. Taggiga buskar som nyponrosor skapar betesrefuger som ökar blomningen och därmed förekomsten av groddplantor nära buskar. Illustration: Roger Olsson
De blommande buskarna utgör också viktiga födoresurser. Bin besöker flitigt blommande buskar som krusbär, slån, rosor, måbär och skogstry. I Sverige finns 55 fjärilsarter som lever på hagtorn och 73 på slån. Blommande hagtorn och rönn drar till sig stora mängder pollenätande skalbaggar. Särskilt sälgens pollen är en födokälla av avgörande betydelse för humlor och vildbin på våren.
Att hävdträd som vidkroniga ekar och hamlade lövträd har höga naturvärden är välkänt. Flera studier har också visat att förekomsten av träd (inte bara hävdträd) och buskar ökar artrikedomen av växter, insekter och fåglar i betesmarker eftersom de bidrar till att skapa mosaik och ökad variation i markerna (Söderström m.fl. 2001, Lindborg & Eriksson 2004).
Slutsatser
De nya reglerna kan få negativa effekter på den biologiska mångfalden om stora arealer träd och buskar röjs i våra marker. Det blir också viktigare att kunna skilja på hävdträd och ”vanliga” träd så att man inte av misstag hugger ner träd med höga naturvärden. Vi rekommenderar markägarna att rita bort delar med träd och buskar snarare än att göra stora röjningar för att uppfylla de nya EU-kraven.