Forskningsprogrammet HagmarksMistra som startade våren 2001 avslutas under sommaren 2008. Två viktiga delar i programmets avslut är boken ”Mångfaldsmarker” med undertiteln ”Naturbetesmarker – en viktig resurs” och den vetenskapliga konferensen ”Biodiversity and animal feed – future challenges for grassland production” som gick av stapeln i Uppsala 9–12 juni.
Boken Mångfaldsmarker speglar programmets ambition att förmedla forskningsresultat till rådgivare, tjänstemän på myndigheter och andra som är intresserade av naturbetesmarker och deras skötsel. Konferensen, inom ramen för European Grassland Federation (EGF), förde samman forskare från olika ämnesområden, till exempel forskare intresserade av biologisk mångfald och forskare intresserade av produktion av foder, mjölk och kött. Konferensen hade också ambitionen att förmedla viktig kunskap till rådgivare i en avslutande workshop.
Avnämarkontakter, tvärvetenskap och information har varit viktigt
Forskningsprogrammet HagmarksMistra har präglats av omfattande kontakter mellan forskare och olika intressenter som har nytta av våra forskningsresultat. Frågeställningarna inom programmet har baserats på diskussioner med dessa intressenter. För att föra ut resultaten har ett stort antal, möten, seminarier och konferenser riktade till avnämare genomförts. Vidare har programmet präglats av en tvärvetenskaplig profil, med agronomer, ekologer, historiker, ekonomer och kulturgeografer inom programmet. Detta har varit nödvändigt för att kunna föreslå ekologiskt riktiga lösningar som bevarar och förstärker den biologiska mångfalden och som samtidigt tar hänsyn till markanvändningshistorik, lantbrukarnas erfarenheter och lönsamhet i olika produktionsformer. Goda exempel bland lantbrukare och presentation av några gårdars utnyttjande av naturbetesmarker, som en värdefull del i gårdens produktion, har också varit en viktig del i vårt arbete.
Boken Mångfaldsmarker speglar programmets ambition att förmedla forskningsresultat till rådgivare, tjänstemän på myndigheter och andra som är intresserade av naturbetesmarkerna och deras skötsel. Boken finns att köpa via bokhandeln.
Programmet har präglats av en omfattande informationsverksamhet. Några exempel är populärvetenskapliga årsrapporter, konferenser och seminarier med olika intressenter, utbildning av rådgivare på länsstyrelser och liknande.
Forskare i programmet har också medverkat i olika utredningar om naturbetesmarker, t ex de intensiva diskussionerna om hur mycket träd och buskar som får finnas i naturbetesmarker med EU-stöd.
Doktorander stommen i det vetenskapliga arbetet
Sju doktorander (numera doktorer) har varit en stomme i det vetenskapliga arbetet. En forskarskola med kortare kurser (för doktorander men även tjänstemän på länsstyrelser) har varit en uppskattad del av utbildningen och forskningen har resulterat i mycket ny kunskap.
Viktiga faktorer som belysts i forskningen har inkluderat det historiska landskapets betydelse för dagens biologiska mångfald, möjligheter att använda alternativa hävdformer (sent betespåsläpp och vartannatårsbete) för att gynna den biologiska mångfalden, betydelsen av ett landskapsperspektiv i arbetet med enskilda betesmarker, skillnader mellan dagens hävd och den historiska hävden av naturbetesmarker, betydelsen av samarbete mellan lantbrukare för uthållig skötsel av naturbetesmarker, faktorer som kan förhindra rationell skötsel av naturbetesmarker, träd och buskars betydelse för den biologiska mångfalden i naturbetesmarker, möjligheter att kombinera bete av naturbetesmarker med slutgödning av olika djurtyper, m.m.
Ett centralt tema i forskningen har varit att en skötselregim med bete hela säsongen inte är det bästa i alla marker och för alla växter och djur. Växter behöver blomma och sätta frö för att sprida sig och många insekter är också beroende av de resurser som blommande växter utgör. På samma sätt är många fåglar beroende av en ostörd häckningssäsong (utan bete eller slåtter) för att lyckas med sin häckning. Våra resultat visar att mindre strikta regler för miljöersättningar och större flexibilitet på landskapsnivå skulle vara gynnsamt för den biologiska mångfalden. Idag minskar många arter trots att miljöstöd betalas ut för att bevara dem!
Resultat från HagmarksMistra och andra forskningsprogram har sammanställts i olika syntesteman. Ett syntestema om ”Landskapsperspektiv” har betonat vikten av ett landskapsperspektiv när det gäller skötsel av naturbetesmarker. I syntestemat ”Uthålliga skötselsystem” har olika gårdars nuvarande produktionsformer belysts och möjligheterna till alternativa lösningar diskuterats.
Framgångsfaktorer
Ett flertal faktorer har bidragit till att programmet har kunnat genomföras framgångsrikt. En lagom stor och väl sammansvetsad grupp av forskare och doktorander från SLU, Stockholms och Göteborgs universitet har varit en viktig bas för arbetet. Längden på programmet (sju år) har varit en förutsättning för att kunna identifiera viktiga frågeställningar, genomföra storskaliga undersökningar i fält, föra ut kunskapen och kommunicera med myndigheter och andra intressenter. Förankring i viktiga organisationer och myndigheter (i programmets styrelse och programledning) har varit av avgörande betydelse för programmets genomförande. Betydelsen av information har ökat under programmets gång och stora resurser har satsats på detta under programmets slutskede.
Framtiden
Programmet har under perioden 2001–2008 byggt upp en bred kompetens om naturbetesmarker och ett omfattande nätverk med intressenter. Detta belyses av att en handfull forskare från HagmarksMistra nu är involverade i SLU:s utredning av Landsbygdsprogrammet för perioden 2000–2006 för att besvara frågan vad vi fick för pengarna. Liknande utredningar, kunskapssammanställningar, men även utbildningar och specifika vetenskapliga undersökningar kommer att behövas i framtiden. Vi vill därför etablera att nationellt kompetenscenter för betesmarker med hemvist på Centrum för biologisk mångfald som kan vara en viktig resurs i detta sammanhang.
Vi tycker också att HagmarksMistras koncept varit framgångsrikt på en nationell nivå. Vi kommer därför att försöka initiera ett europeiskt nätverk som skall diskutera motsvarande frågor på europeisk skala under EGF-konferensen i juni. På längre sikt kan detta förhoppningsvis leda till ett EU-program inom detta område, men etablering av ett nätverk och en inledande europeisk workshop är vad som planerats i dagsläget.