Hur tar man betalt för något som alla kan få gratis? Med utbyggda system för att göra skogen lönsam för markägaren på flera sätt än genom virkesproduktion, kan man lägga grunden för ett nytt hållbart nyttjande av skogarna.
Foto: Isak Isaksson
TEMA: SKOGFå har råd att äga skog utan avkastning. Avverkning och naturvårdsavtal är de enda sätten att få ekonomi i skogen. Kan den här produktpaletten utvecklas för att ge utrymme för andra inkomster till skogsägarna?

Skogen har länge varit en av vårt lands viktigaste resurser. År 2005 var skogsnäringens totala produktionsvärde 200 miljarder kronor, motsvarande sju procent av BNP. Siffrorna kommer från Skogsstyrelsen och avser skogens virke, det som ofta ses som skogens ekonomiska kärna. Det är priviligierat att ha en så stor förnybar resurs i ett land. Baksidan är att vissa av skogens värden kan minska när den kramas alltför hårt på virkespengar.

Svårt ta betalt för skogens tjänster

Frågan är om det inte är dags att utvidga skogarnas värdesfärer. Det har tjatats länge om bärplockningens värde, skogens produktion av rekreationsytor, jakt, vattenrening och klimatbuffrande egenskaper utöver skogen som källa till virkesråvara och bränsle. Ingen ifrågasätter på allvar dessa reella värden i skogen. Problemet är bara att ingen vill betala för dem – de har alltid varit gratis. Om skogens olika värden kunde kanaliseras och paketeras till säljbara produkter, finns också chansen att den kan generera inkomst åt markägarna utan att den måste huggas ned.

Det handlar om enkel ekonomi. Det finns stor efterfrågan på virke. Därför är det lönsamt att odla skog, hugga den och sälja. Det finns inte samma efterfrågan på naturupplevelser av typen titta-pårödlistade-arter-i-gammelskog. Därför är det svårt att sälja bussresor till ett reservat och guida naturmuppar runt en gammal tall med knappnålslavar. Men om det gick att hitta sådana affärsnischer, om man kunde utveckla skogarnas ekonomiska potential, då skulle begreppet hållbart nyttjande få en rättvis innebörd och konflikten mellan ekonomisk exploatering och biologisk degradering försvinna eller minska dramatiskt. Alla blir glada och nöjda, skogsägarna får sina pengar och biologisk mångfald kan leva kvar. Frid och fröjd.

Naturvärden enda hårdvalutan

Det finns en del goda exempel på lokala turismföretag där markägare erbjuder naturupplevelser och kan tjäna lika mycket på en helg som skogsbruket i genomsnitt genererar på ett år. Det handlar om vildmarksliv och utflykter, parkeringsplatser i anslutning till friluftsområden eller kurser och lagbyggarläger. Kan kommuner på liknande sätt ersätta markägare för att producera annan nytta än virke?
– Det finns inga utvecklade rutiner för det. Som systemet fungerar idag bygger allting på att det ska finnas höga naturvärden, säger Ylva Birkne som arbetar med naturens sociala värden på Skogsstyrelsen.

– Vi kan inte skriva ett avtal med en markägare bara för att marken har höga sociala värden. Tyvärr, får jag tillägga, det är ju någonting som både vi och kommuner skulle vilja.

Tittar man historiskt på naturvård ser man att det handlade om friluftsliv och rekreation från början. När biologisk mångfald kom i ropet föll nästan rekreationsvärdena i glömska.

– Men rekreations- natur och kulturvärden går ofta hand i hand, säger Ylva Birkne. Det som ger oss en bra friluftsupplevelse är att vara ute i en miljö som också har höga natur- och kulturmiljövärden.

Ett växande forskningsunderlag pekar på närnaturens positiva effekter på människors utveckling och välbefinnande. Det känns nästan orättvist att naturvärdena har monopol på ersättningar när skogen hyser så många andra värden. Den skogsägare som inte vill hugga får hoppas att skogen har höga naturvärden, annars blir det inga pengar.

– Det finns få advokater för sociala värden idag. Om man ska bygga och ser att området är värdefullt för rekreation är det egentligen bara om man hittar höga naturvärden som man kan spara den där lilla plätten. Det står väldigt mycket fint skrivet om rekreation och friluftsliv och hur viktigt det är, men det finns inte riktigt några skarpa verktyg för att lösa det med markägare.

Ylva Birkne är ändå optimistisk inför framtiden.

– Från början fanns det inga ersättningssystem för naturvärden heller, så jag tror att skapas det bara opinion för det här, kommer vi se att verktygen utvecklas också.