TEMA: SKOGSLU håller på att stärka sin kompetens inom skötsel av ädellövskog. I Ädellövprogrammets naturvårdsdel tittar forskarna på betydelsen av död ved, barkens pH-värde och röthål i stammar.

2009 är ett viktigt år för svensk ädellövsforskning. Mot slutet av året ska en internationellt känd forskargrupp inom ämnet uthålligt skogsbruk i ädellövskog ha etablerats. Den naturvårdsbiologiska forskningen inom Ädellövprogrammet har fokuserat på bokskogen och två av dess viktigaste livsmiljöer: gamla träd och grov död ved.

Biologen Örjan Fritz har studerat miljöfaktorer som påverkar förekomsten av trädlevande (epifytiska) mossor och lavar i halländska bokskogar. Projektets fokus låg på rödlistade arter och signalarter, det vill säga arter av särskilt naturvårdsintresse, och frågan varför vissa trädhyser fler sådana arter än andra träd. Vid jämförelser av enskilda träd visade det sig att en kombination av hög trädålder (> 180 år), stamskador och högt bark-pH resulterade i det högsta antalet naturvårdsintressanta arter. Viktigast var dessa faktorer för förekomst av rödlistade lavar.

Betydelsefulla röthål

Kopplingen mellan skadade stammar och högt pH i barken beror delvis på att gamla träd ofta uppvisar högre pH i vatten som sipprar nedför stammen. Studier av olika stamskador visade att det främst var röthål i gamla träd som läckte vätska med ett högt pH. Naturvårdsintressanta epifyter var starkt överrepresenterade nedanför sådana röthål, vilket tyder på en ekologisk länk mellan rötsvampar och substratkrävande epifyter.

Klena, undertryckta bokstammar med röthål är mycket värdefulla för naturvårdsintressanta epifyter, men inte för ekonomiskt skogsbruk, och de gallras normalt bort i skötta skogar. Dessutom avverkas skötta bokbestånd långt innan träden hinner utveckla värdefulla livsmiljöer för epifyter. Många arter är dessutom känsliga mot det torrare beståndsklimatet efter avverkningar. I bestånd med bokskogsbruk bör därför större partier med värdefulla träd för epifyter helt separeras från produktionsytor. Det är också av stor betydelse att alla nyckelbiotoper med värdefull epifytflora undantas från kommersiellt skogsbruk.

Högstubbar hem för skalbaggar

Inom ett annat projekt undersökte Jörg Brunet och Gunnar Isacsson bokhögstubbar och hur deras förekomst och egenskaper påverkar den vedlevande skalbaggsfaunan. Undersökningen utfördes i två skånska bokskogsområden, Torup öster om Malmö och Söderåsens nationalpark med Klåveröd. I varje område fångades skalbaggar med små fönsterfällor på bokhögstubbar. Dessutom inventerades alla bokhögstubbar med en brösthöjdsdiameter av minst 20 cm.

På Söderåsen minskade antalet naturvårdsintressanta (rödlistade och tidigare rödlistade) arter ju längre från värdekärnorna fällorna var placerade. Övriga arter påverkades däremot inte av avståndet. Detta tyder på att rödlistade arter generellt har en sämre spridningsförmåga än andra arter. Antalet rödlistade arter ökade även med mängden högstubbar inom 200–300 m från fällorna (ca 10–30 ha), medan andra arters antal inte påverkades. Detta kan tyda på snävare substratkrav hos rödlistade arter.

Boknaturskog

Åtta lövträd räknas som ädla: alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. Boknaturskog med gamla träd och högstubbar. Foto: Örjan Fritz

I Torups mindre och sammanhängande bokskog hade den enskilde bokstubbens nedbrytningsgrad, storlek och ljusexponering störst betydelse för vilka vedskalbaggar som koloniserade den. Om högstubben stod i ett produktionsbestånd eller i ett naturvårdsbestånd spelade däremot ingen roll. Hur mycket död ved behöver då sparas i produktionsskog av bok? Våra resultat tyder på att den nuvarande vedfaunan i områdena kan bevaras med en mängd av ca 20 m3 död ved per hektar. Slutsatsen från projekten blir att virkesproduktion kan kombineras med bevarandet av en rik skalbaggsfauna om tillräckligt mycket död ved sparas i bestånden. Många trädlevande mossor och lavar är däremot betydligt känsligare mot de förändringar i substrattillgång och beståndsklimat som avverkningar medför i bokskogen.

Ädellövsprogrammet

Uthålligt skogsbruk i ädellövskog (Ädellövprogrammet) är en bred skoglig forskningssatsning på de åtta ädla lövträden alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn som pågår från 2003 till 2009. Forskningen inom programmet avser riktad grundforskning och tillämpad forskning. Därtill kommer syntesprojekt och projekt av utvecklingskaraktär. Under perioden har elva forskare, tre konsulter och sju doktorander varit lönefinansierade av programmet på hel- eller deltid. Därutöver är 28 andra forskare eller konsulter knutna till de olika projekten.
Totalt ingår 23 olika projekt inom programmet. De är uppdelade inom ämnena produktion, naturvård, välfärd och virke. Det övergripande målet för programmet är att utveckla skogsskötsel- och bevarandestrategier för ädellövskog med hänsyn till ekonomiska, ekologiska och sociala funktioner. Syftet är också att stärka kunskapsuppbyggnaden på ett för skogsbruket, naturvården och samhället i södra Sverige centralt område.
Programmet ägs av Skogsvetenskapliga fakulteten på SLU som också är största finansiär. Det sker inom ett så kallat TEMA-program där skogsföretag, skogsägare, Svenska kyrkans egendomsförvaltningar, myndigheter och olika forskningsfonder också bidragit med finansiering. I slutet av 2008 var den totala finansieringen ungefär 25 miljoner kronor. Programmets medarbetare har deltagit i flera EU-projekt och EU-finansierade forskningsnätverk (COST). Biträdande handledare från Danmark, Tyskland och USA ingår i doktorandprojekten och två gästforskare från Tyskland och Spanien har arbetat i Sverige inom ramen för programmet.
En stor del av forskningen sker på Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap i Alnarp. Samarbete inom Sverige sker med institutioner vid SLU i Uppsala och i Umeå, bland annat Centrum för biologisk mångfald, samt med universiteten i Göteborg, Lund och Växjö. Samarbete sker också med Skogsstyrelsen och olika länsstyrelser. Mot slutet av 2009 beräknas programmet ha bidragit till uppbyggnaden av en internationellt känd forskargrupp inom ämnet uthålligt skogsbruk i ädellövskog.

Läs mer om projekten

Brunet, J. & Isacsson, G. 2009. Influence of snag characteristics on saproxylic beetle assemblages in a south Swedish beech forest. Journal of Insect Conservation (in press, online: DOI 10.1007/s10841-008-9200-3).
Brunet, J. & Isacsson, G. 2009. Restoration of beech forest for saproxylic beetles – effects of habitat fragmentation and substrate density on species diversity and distribution. Biodiversity and Conservation (in press, online: DOI 10.1007/s10531-009-9595-5).
Fritz, Ö. 2009. Ecology and Conservation of Bryophytes and Lichens on Fagus sylvatica. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae. Doctoral thesis no. 2009:10.
Faculty of Forest Sciences. SLU.
Isacsson, G. & Brunet, J. 2008. Högstubbar ger fristad åt hotade insekter i bokskogen. Fakta Skog 1/2008. SLU publikationstjänst, Uppsala.
Löf, M. 2008. Uthålligt skogsbruk i ädellövskog: Lägesrapport för ädellövprogrammet 2008-08-31. Arbetsrapport nr 39. Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU Alnarp.
www.adellovskog.nu