Ordförande för IPBES, Sir Robert Watson från Storbritannien (Den gråskäggige mannen näst längst bort).
Foto: Photo by IISD/Diego Noguera (enb.iisd.org/ipbes/6-plenary/18mar.html)
TEMA: UNDER MARKYTANNobels fredspris 2007 tilldelades FN:s Klimatpanel (IPCC), med motiveringen att panelen samlat in och förmedlat tillförlitlig kunskap om klimatförändringen och dess effekter och därmed skapat förutsättningar för verkningsfulla motåtgärder. Förhoppningen är nu att IPBES ska kunna fylla samma funktion när det gäller bevarandet av biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Intergovernmental science-policy platform on biodiversity and ecosystem services (IPBES) grundades 2012 av drygt 100 regeringar, med syftet att skapa en global kontaktyta mellan kunskapsbärare och beslutsfattare, bedöma tillståndet för världens biologiska mångfald och presentera resultatet på ett policy-relevant sätt. Både regeringar och organisationer, till exempel Konventionen om biologisk mångfald, kan genom IPBES ”beställa” tematiska bedömningar av olika aspekter av bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald.

IPBES närmar sig nu slutet av sitt första arbetsprogram. Vid plenarmötet i Medellin, Colombia, i slutet på mars fastställdes fem nya rapporter. En av dem handlar om markanvändning och förlust av naturtyper genom exempelvis överexploatering, fragmentering, och utarmning och förorening av jordar och sötvatten. Fyra rapporter innehåller bedömningar av tillståndet för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i fyra olika regioner: Europa och Centralasien, Asien och Oceanien, Afrika, och Amerika. Samtidigt pågår arbetet med en global syntes av läget för biodiversiteten som kommer att presenteras i maj 2019. Den blir en uppföljare till den banbrytande rapport som togs fram av Millennium ecosystem assessment (MA) vid millennieskiftet. MA gav en dyster bild av tillståndet för världens ekosystem, och skrämmande framtidsprofetior. Trots det har den givit få avtryck i hur världens regeringen hanterar problemen med icke hållbart nyttjande av naturresurser. Förhoppningen är nu att rapporterna från IPBES ska få större genomslagskraft, dels därför att det är regeringarna själva som beställt dem, och dels därför att beslutsfattare på alla nivåer deltagit i framtagandet av rapporterna, tillsammans med forskare och andra kunskapsbärare.

Var och en av IPBES-rapporterna är en diger lunta på runt 1000 sidor, men de viktigaste slutsatserna presenteras i en mycket kortare sammanfattning för beslutsfattare (SPM). Den regionala rapporten för Europa och Centralasien (ECA) täcker förutom Europa även Turkiet, Israel och alla länder i det forna Sovjetunionen, det vill säga från Island till Kamtjatka. Rapporten har skrivits av 120 experter från 36 länder, och ytterligare 150 experter har lämnat synpunkter under arbetets gång, många av dem representerande regeringar. Totalt har över 4000 olika vetenskapliga publikationer och andra källor använts i kunskapssammanställningen. ECA och de andra nya rapporterna kommer att finnas på IPBES:s webbsidor (www.ipbes.net), när de redigerats i enlighet med plenarbeslutet.

Negativa trender för ECA

ECA-rapporten visar att ekosystemtjänsterna ger mycket stora ekonomiska, sociala och kulturella värden, och människans livskvalitet beror lika mycket på de reglerande och kulturella ekosystemtjänsterna som på de försörjande. De flesta reglerande ekosystemtjänster, och vissa kulturella, uppvisar negativa trender, samtidigt som ekosystemens produktion av mat och bioenergi har ökat. Nyttan av ekosystemtjänsterna inte är rättvist fördelad mellan folk i olika delar av regionen, eller mellan olika samhällsklasser. Folk i Europa och Centralasien förbrukar också mer förnybara resurser än vad regionen kan producera, vilket innebär en nettoimport från andra regioner i världen. Förlust av biologisk mångfald urholkar ekosystemens förmåga att leverera tjänster.

Skydda områden är inte nog

Tillgången till data är ofullständig, men en stor andel av de naturtyper och arter som har kunnat bedömas är hotade, både i landmiljöer, sötvatten och hav. Naturtypers och arters utbredning har minskat, liksom populationsstorlekar och biotopkvalitet. En viss återhämtning i vissa fisk- och planktonbestånd har dock observerats, och stammarna av flera stora europeiska däggdjur har svarat positivt på naturvårdsåtgärder.

Intensifierat jord- och skogsbruk är en viktig orsak till förlust av biologisk mångfald, men även upphörande traditionell skötsel av brukade marker utgör en hotfaktor. Arean skyddade områden har ökat, men detta är inte tillräckligt för att förhindra fortsatt förlust av biodiversitet. Klimatförändringens effekter ökar stadigt, och kan komma att bli en av de viktigaste hotfaktorerna, särskilt i samverkan med andra faktorer. Tillväxt i BNP har inte frikopplats från faktorer som minskar den biologiska mångfalden. Det innebär att ekonomisk tillväxt också medför förlust av biodiversitet och ekosystemtjänster. Det nuvarande nyttjande av ekosystemtjänster är inte hållbart, utan skadar delar av mångfalden och ekosystemfunktionerna.

ECA visar i framtidscenarier hur hållbarhet skulle kunna uppnås, och att detta kräver en aktiv integrering av biodiversitetsfrågan i alla samhällssektorer. Nya redskap för styrning och förvaltning behöver utvecklas. En långsiktig social omställning genom utbildning, kunskapsspridning och ett brett deltagande i beslutsprocesser skulle också bidra positivt. För att uppnå hållbarhet behöver samhället förändras, och en sådan förändring kräver flera aktiva val, där ECA pekar på de alternativ som leder åt rätt håll.