Konventionen om biologisk mångfald har tre övergripande mål – att bevara biologisk mångfald, att på ett hållbart sätt nyttja biologisk mångfald, och slutligen att en rättvis fördelning ska ske av de vinster som uppstår vid användandet av genetiska resurser.
För att nå konventionens mål har parterna till konventionen, det vill säga världens länder, antagit en strategisk plan med 20 mål, de så kallade Aichimålen namngivna efter den provins i Japan där mötet hölls. Planen beslutades år 2010 i Nagoya, och gäller mellan 2011–2020. Tiden för den nuvarande planen lider alltså mot sitt slut och det är dags att besluta om ett nytt ramverk för biologisk mångfald efter 2020.
Från globalt till nationellt
Hur genomförs den strategiska planen för att nå målen i världens länder? Först ska sägas att den globala planen inte ger vägledning i hur parter ska genomföra den nationellt. Därför har alla länder antagit någon form av nationell plan för sitt genomförande. I Sverige har vi införlivat de Aichimål som inte redan omfattades i vårt miljömålsarbete som egna, nya, etappmål i det övergripande nationella miljöarbetet. Nationellt sett följer vi på Naturvårdsverket, tillsammans med sammanlagt 18 myndigheter, upp miljömålen årligen och lite mer fördjupat ungefär vart fjärde år. Dessa uppföljningar ligger till grund för vår nationella rapportering till CBD.
Tidigare i år lämnade vi vår sjätte nationella rapport till CBD. Den nationella rapporten kommer tillsammans med alla andra länders rapporter att komplettera syntesrapporten Global Biodiversity Outlook 5 (GBO5) som summerar hur det gått att genomföra Aichimålen. GBO5 bygger till stor del på en global rapport för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, och kommer lanseras i maj 2020. Redan nu finns en preliminär sammanfattning som bidrar som grund för arbetet med att ta fram det nya ramverket (med mål och möjligtvis delmål) för biologisk mångfald som ska gälla efter 2020 och framåt.
Tillståndet för världens biologiska mångfald
Tidigare i år tog den mellanstatliga kunskapsplattformen IPBES fram en global rapport som beskriver tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystemtjäsnter. Rapporten visar tydligt att vi inte når målen för biologisk mångfald i världen. Det är uppriktigt sagt en ganska dyster läsning. Den globala rapporten visar att man nått endast fyra av Aichimålen.
Inom CBD är många parter överens om att Aichimålen trots allt är en bra utgångspunkt för det nya ramverket. Dock efterlyser parterna en bättre struktur, mätbara mål, att det kommande ramverket ska reflektera konventionens tre övergripande mål, och utgå från de vetenskapliga resultaten i IPBES globala rapport men också inkludera andra kunskapssystem. Att ha ett brett deltagande, god förankring, fortsatt hög ambitionsnivå samtidigt som målen ska vara realistiska har också lyfts fram. Och så klart, att de ska adressera de områden som saknas i den nuvarande planen. Ja, man kan säga att om allas önskemål ska sammanfattas så vill parterna helt enkelt ha mer av allt! Än så länge är det alltså en lång väg att gå för att omvandla denna långa önskelista till ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald.
Processen framåt
Vanligtvis förbereds besluten till partsmöten för CBD genom att frågorna förhandlas i två olika undergrupper, där den ena är en teknisk/vetenskaplig grupp (den förkortas SBSTTA) och den andra är en grupp som fokuserar på genomförande (den kallas SBI). Det gäller till viss del även förberedelserna av att ta fram det nya ramverket för biologisk mångfald. Men på förra partsmötet som ägde rum i november förra året (COP14) beslutades att även tillsätta en särskild arbetsgrupp vars mandat är att fokusera på det nya ramverket och göra detta med bred delaktighet. Denna arbetsgrupp (som kallas OEWG) har träffats en gång redan i augusti i år och kommer träffas vid ytterligare två tillfällen, i februari och i juli. Det är alltså flera olika undergrupper som kommer delta i förberedelserna på lite olika sätt, vilket gör processen lite svåröverskådlig.
Än så länge har diskussionerna varit öppna och inga beslut om mål eller ramverk har tagits. De flesta parterna har lyft behovet av en övergripande mission som ska vara lätt att kommunicera och som ska reflektera de tre övergripande målen som konventionen har.
Vad händer nu?
Nu väntar alla med spänning på att få ta del av det första utkastet till ett ramverk som de två ordförandena till den särskilda arbetsgruppen håller på att ta fram. Detta dokument kallas ”zero-draft” eller nollutkast, och kommer att utgöra underlag för det första riktiga förhandlingstillfället som äger rum i februari nästa år. Detta nollutkast ska finnas tillgängligt i mitten av januari. I och med att alla EU:s medlemsländer pratar med en gemensam röst kommer förberedelserna inom EU-gruppen vara viktiga. Här är det Miljödepartementet som håller samman arbetet och de samverkar tätt tillsammans med övriga departement i Regeringskansliet och med flera myndigheter som bistår i det internationella arbetet med konventionen (Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Sida, Sametinget, och till viss del även Jordbruksverket). Även Swedbio under Stockholm Resilience Centre deltar i arbetet. En svensk position kommer tas fram inför mötet (OEWG2). Hur långt vi kommer med förhandlingarna på mötet återstår att se, och de svårare frågorna kommer förmodligen att komma upp igen senare i processen. I juli kommer helheten förhandlas under det tredje mötet med arbetsgruppen för att slutligen förhandlas och beslutas på partsmötet i oktober (COP 15).