This article is also available in English.

Den mellanstatliga panelen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, IPBES, håller nu på att bilda en expertgrupp för att utvärdera behovet av förändring av dagens metoder för bevarande av biologisk mångfald, som ett svar på resultaten från IPBES globala rapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster (The global assessment of biodiversity and ecosystem services). Omställningsarbetet sker som ett svar på det beslut som fattades mellan parterna efter att rapporten presenterats. Rapporten framhöll särskilt den biologiska mångfaldens betydelse för människan, och hur människans aktiviteter har lett till kraftigt ökande förluster av biologisk mångfald under de senaste 50 åren. IPBES-rapporten talar sitt tydliga språk. Bevarandet av biologisk mångfald och en hållbar utveckling är inte möjliga utan omvälvande förändringar ”ekonomiskt, socialt, politiskt och tekniskt”. Ordet omställning (transformation) används här för att beskriva en omfattande förändring av samhället, i dess värderingar, målsättningar och styrelseformer. komplext problem Förlusten av biologisk mångfald är ett komplext ”systemiskt” problem med flera underliggande orsaker, som kräver att människan tänker både på bredden och djupet om de mänskliga aktiviteter som leder till förlusten av arter, habitat och hela ekosystem. Klimatförändringarna och biologisk mångfald är sammankopplade, eftersom klimatet påverkar utbredningen av populationer av växter och djur på en global skala. En samhällsomvandling som motverkar förlusten av biologisk mångfald kräver även att vi samtidigt tar hänsyn till de mänskliga aktiviteter som bidrar till den globala uppvärmningen och hur de kan förändras. isberget som bild för systemet Ett sätt att betrakta komplexa system och hur de kan förändras är ”isbergsmetaforen”, som uppmanar till att klarlägga underliggande orsaker till skeenden såsom skogsbränder eller förvandlingen av regnskog till åkermark. De händelser vi ser på nyheterna är bara toppen av isberget. Under ytan finns de underliggande trenderna, till exempel den fortgående förlusten av arter och habitat. Under dessa trender ligger de politiska och juridiska ramverk som styr samhället och samspelet mellan människa och natur. Basen av isberget motsvarar samhällets attityder, med världsbilder, trosuppfattningar och värderingar, vilka utgör grunden för de lagar och statsskick som vi lever efter. Ett sådant systemperspektiv leder till slutsatsen att förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringarna i slutändan är resultatet av hur människan (främst i industrisamhällen) ser på sin relation till naturen. hävstänger för förändring Donella Meadows, systemvetare och huvudförfattare till The Limits to Growth har föreslagit 12 hävstänger som kan användas för att skapa förändring i de system är en del av. Förändring av attityder är den kraftfullaste hävstången, eftersom attityder avgör samhällets målsättningar, såsom ekonomisk tillväxt, och vilken politik som utformas efter dessa målsättningar. Att förändra attityderna i ett land eller ett samhälle är samtidigt den svåraste hävstången att arbeta med, eftersom det kräver att många individer förändrar sitt beteende, till och med sin identitet. IPBES-rapporten illustrerar hur idén med hävstänger kan användas för att förändra de ekonomiska, sociala, politiska och tekniska system som leder till förlusten av biologisk mångfald. Detta är samma system som också fortsätter att driva på utsläppen av växthusgaser som orsakar global uppvärmning och klimatförändringar. Baserat på konceptet om hur förändring kan åstadkommas föreslår IPBES ett antal hävstänger, till exempel nya visioner av ett gott liv, och att bygga kapacitet för genomgripande omställning, som skulle kunna skapa stora förändringar. hävstång + isberg Karen O’Brien, professor i kulturgeografi på universitetet i Oslo, som bidragit till både IPBES och IPCC, kombinerade idén om hävstängerna med isbergsmetaforen i en presentation vid IPBES-rapportens första konferens, som en av flera olika idéer om hur vi kan åstadkomma systemförändringar. Modellen säger i korthet att för att samhället ska kunna genomföra effektiva åtgärder mot förlusten av biologisk mångfald, måste attityder, politik och handling harmoniseras. Att motverka förlusten av biologisk mångfald är därmed vars och ens ansvar, och börjar med att var och en förändrar de beteenden som bidrar till förlusten. Först därigenom blir politisk reform och effektiv handling möjlig. Vår kunskap om hur sociala system beter sig säger oss att den enskildes handlingar är extremt viktiga. Vi vet att det leder till motstånd och konflikt om vi försöker tvinga människor att förändras. Vi vet att människor lättare når framgång om de känner sig personligen engagerade för att nå ett mål. Vi vet också att goda exempel kan ha stor påverkan – när de som förändrat sitt beteende börjar prata med andra och delar med sig av sina upplevelsertar andra intryck och förändrar också sitt beteende, och går samman för att bygga en större rörelse för förändring. De förändringar som krävs för att samhället effektivt ska kunna motverka den pågående förlusten av biologisk mångfald och den globala uppvärmningen kan verka hopplöst stora, men vi vet vad som måste göras för att skapa förändringen, och vi vet hur det kan göras. Vad som behövs nu är att människor själva engagerar sig i att ändra sin uppfattning om världen, sin plats i den och alla beteenden som bidrar till förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringar. Forskningen antyder att 10 % av en befolkning behöver göra en förändring för att även resten snart ska följa efter. Världens framtid är i våra händer, och vad som sker härnäst beror helt på vad vi väljer att göra.

Läs och se mer: Meadows, D. H., (1999) Leverage points: places to intervene in a system. (Finns på donellameadows.org). Karen O’Brien on YouTube: IPBES Webinar on transformative change. Karen börjar efter 8:50.