Till mångas besvikelse ledde inte klimatförhandlingarna i Köpenhamn fram till ett färdigt avtal. Men att en paragraf om REDD-mekanismen (Reduction of Emissions from Deforestation and Degradation) kom med i slutdokumentet rapporterades som en framgång i medierna efter mötet.
– Det förvånade mig lite. Det finns en global vilja och man har nått viss framgång i teknisk text, men det är en bra bit kvar, säger Susanne von Walter, handläggare på SwedBio och CBM.
Under förhandlingarna diskuterades en niosidig text om REDD med många hakparenteser (inte färdigförhandlade delar), men man nådde inte ända fram till beslut.
– Texten var ganska bra. Här fanns tre viktiga ”safeguards” (skyddsprinciper) med: att REDD ska gynna biodiversitet och inte bara minska koldioxidutsläppen, att sociala hänsyn ska tas och att i-länderna ska stödja u-länderna i utvecklandet av ”good governance” (förvaltning). Jag tror att biodiversitet har stor chans att komma med i slutdokumentet.
Även om inte mycket konkret kom ut av Köpenhamnsmötet så är arbetet inte bortkastat, enligt Susanne von Walter. Förhandlingarna fortsätter från den punkt man uppnått.
Med sedan Poznan
Själv har hon varit med i den svenska delegationen på cirka 50 personer sedan Poznanmötet i december 2008.
– Förhandlingar av det här slaget är otroligt stora och själv är man en väldigt liten del. Men det är spännande att vara med, och ibland känner man att man kan göra skillnad, kanske bara genom att prata med rätt person vid rätt tillfälle, som sedan påverkar andra. I slutänden kan det leda till att någon nyans ändras i texterna.
En erfarenhet hon gjort är att arbetet måste vara långsiktigt. Det går inte att komma in i slutskedet och tro att man kan förändra radikalt. Förhandlingarna bygger på åratal av mer eller mindre intensivt arbete: att hålla sig à jour med vad som händer, vad parterna tycker och vad som står i texterna.
”EU driver inte mångfald”
I Köpenhamn var situationen lite speciell eftersom Sverige då var ordförande i EU. De svenska förhandlarna förväntades sitta still i båten, prioritera sammanhållning och inte driva egna positioner så starkt.
– Tyvärr är EU inte en part som driver mångfald särskilt hårt. Man anser att biodiversitet har sin egen konvention och vill inte utvidga agendan.
Susanne von Walter kunde dock ge stöd till andra länders delegater inom LULUCF (Land Use, Land Use Change and Forestry) som delade hennes åsikter. Hon kunde också bidra till att föra in synvinklar från NGO:er i Syd och nätverk som IIFB (International Indigenous Forum of Biodiversity) och CBD Alliance.
De flesta av hennes kontakter från Syd var besvikna över att de rika länderna inte gjorde större utfästelser när det gäller utsläppsminskning och konkret stöd.
– Våra konsumtionsmönster påverkar markanvändningen i Syd mycket, men den kopplingen kan eller vill vi inte se. Många reagerar på att vi säger åt utvecklingsländer att sluta avverka samtidigt som vi köper produkter från plantageskogsbruk, sojaodling och energigrödor. Sett ur det perspektivet kan hela konceptet med REDD diskuteras. Samtidigt ger det en klar möjlighet att minska avskogningen, även om förväntningarna inte får ställas för högt.