Hjörneredssjön är ett dämme i vattendraget Lagan i Halland. Det är det första som gjordes i större skala i Sverige för vattenkraftsuttag. Man sänkte ett antal gårdar och delar av gårdar. Processen runt vattenkraftsutbyggnaden sköttes på ett sådant sätt att det fortfarande idag – 100 år senare – finns en besvikelse på hur man hanterade människorna i processerna.
Området har de senast 60 åren utvecklats till ett stadsnära och tillgängligt friluftsområde. Under 1950-talet etablerade sig scoutrörelsen via en permanent lägerplats. På 1960–70-talet kom skidåkningen med en egen liten lift för utförsåkning – numera nerlagd. Under 1990-talet agerade Friluftsfrämjandet aktivt genom att hyra ut kanoter och bidra med viss service i området. Från 1990-talet fram till i dag har utvecklingen gått framåt och de spontana besökarna blir allt fler. Sjösystemet uppmuntrar till paddling, vandring, lägerliv, fiske med mera.
Några få eldsjälar
Området har skötts av ideella krafter. I början av 2000-talet blev detta alltmer ohållbart eftersom det inte fanns en långsiktig strategi för hur man skulle ta hand om besökarna på ett för naturen hållbart sätt. Det fanns inte heller någon långsiktig finansiering. Verksamheten var uppbyggd kring några få eldsjälar.
Kommunen la upp en plan i tre steg för att få fram en långsiktig förvaltning över området där kommunen skulle vara delaktig. Steg ett innebar en biologisk och kulturell inventering. Resultatet visade skyddsvärda objekt men inte i stor mängd. Att göra statligt skyddsområde var inte möjligt. Steg två var att starta ett projekt tillsammans med organisationer och företagare i området. Detta genomfördes och resulterade i en förening där man samarbetar under ett gemensamt varumärke, framför allt med besöksnäringen och servicen i närområdet. Steg tre innebar att denna förening med både företag, Friluftsfrämjandet, scoutrörelsen och fiskevårdsområdet (som representerar cirka 100 markägare) tillsammans med kommunen sökte ett projekt för att bygga upp ett koncept för gemensam förvaltning och skötsel av området.
Processer tar tid
Specifika svårigheter längs vägen har bland annat varit tid. Processer tar tid och det är svårt att hålla engagemanget uppe. Processen har varit med om ett byte av politisk ledning, fyra olika kommunchefer och tre markägarebyten på den mest attraktiva marken. Detta påverkar självklart processerna, särskilt ur tidsperspektiv.
Pengar är en annan begränsning. Om projekt byggs upp på bas av extern finansiering, till exempel EU, så blir det begränsningar i systemet eftersom man blir tvungen att anpassa kostymen efter enskilda program.
Om man inte hittar en grundfinansiering i statliga driftspengar för att skydda områden, så måste någon annan betala. Detta är huvudproblemet i projektet. Hur ska detta förvaltningskapital genereras långsiktigt? Kommunen har begränsat med medel.
En annan svårighet längs vägen är att enskilda intressen ställs mot gemensamma. När kommunen är huvudman känner många ute i bygden sig ”överkörda”. Detta har projektet försökt att lösa genom att parterna har bildat en intresseförening som en ”motpol” till kommunen. Eftersom både företag, organisationer och markägare ingår i denna blir det en relativt bred delaktighet i kombination med att man får en formalisering som gör det lättare att arbeta.
Strategin ska utmynna i ett koncept med en gemensam förvaltning där näringslivet, markägare, ideella organisationer och kommunen tillsammans ska arbeta med långsiktigheten. Var och en utifrån sitt intresse som drivkraft och det gemensamma intresset av att bevara områdets friluftskaraktär som gemensam plattform. – hösten 2010 vet vi om vi har lyckats!