TEMA: CBM satte igång sin verksamhet på allvar under hösten 1995. Då tillträdde Urban Emanuelsson sin befattning som föreståndare. Sedan dess har bl.a. ett informationsmöte och en historisk kurs om biologisk mångfald i Europa hållits. En seminarieserie har påbörjats och en broschyr om verksamheten har tryckts. Här nedan speglas några uppfattningar om vad CBM bör göra i framtiden.

Viktigt greppa hela bredden

Jan Terstad är biolog och Naturvårdsverkets samordnare av arbetet med biologisk mångfald. Hans uppfattning om vad han förväntar sig av CBM är klar och mångfacetterad.

– Det är viktigt att CBM blir ett dynamiskt centrum i ett nätverk, bestående av universitet och högskolor och andra instanser inom området, säger han. CBM ligger i Uppsala, men ska fungera som en katalysator, som kan driva på kontakter mellan alla universitet.

– Naturvetenskaplig forskning måste kombineras med forskning kring ekonomiska och juridiska styrmedel, menar Jan. Det tvärvetenskapliga arbetssättet är viktigt.

Vidare är det viktigt att man inom CBM greppar hela bredden från det vilda till det domesticerade, från den genetiska variationen till olika biotoper.

– Man får inte fastna i egna nischer och favoritämnen, varnar han.

Slutligen pekar Jan på vikten av att föra ut forskningsresultaten på ett lättbegripligt sätt och göra dem praktiskt tillämpbara i miljövårdsarbetet.

Länk mellan forskare och myndighet

Caroline Edelstam är handläggare på miljöenheten vid Jordbruksverket i Jönköping. Hennes uppgift är att informera om biologisk mångfald och kulturvärden i odlingslandskapet. Till utbildningen är hon landskapsarkitekt, med en fördjupning åt det biologiska hållet.

– Vi har tänkt oss att kunna använda Centrum för biologisk mångfald som en kunskapsbank, en länk mellan forskare och myndigheter, säger Caroline. Kanske kan vi anordna fortbildningskurser och seminarieserier om aktuella frågor tillsammans.

Hennes arbete är för tillfället helt inriktat på en informationskampanj om biologisk mångfald och kulturvärden, som Jordbruksverket genomför i samarbete med Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Lantbrukarnas riksförbund. Länsstyrelserna samordnar de aktiviteteter som genomförs lokalt och regionalt.

– Det viktiga nu i början är att få upp intresset hos lantbrukarna, så att de blir motiverade att delta, menar Caroline.

Jordbruksverket ska hjälpa länsstyrelserna med informationsmaterial och utbildning av tjänstemän och rådgivare.

Länsstyrelserna anordnar kurser, fältvandringar och demonstrationsgårdar på lokal nivå. Lantbrukarna kommer att erbjudas att få skötselplaner gjorda för natur- och kulturvärden knutna till olika biotoper på markerna.

Vetenskapliga rådet hjälper beslutsfattare

Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald finns på Naturvårdsverket och bildades den 1 januari 1996. Rådet är tillsatt av regeringen och är en direkt fortsättning på Miljödepartementets vetenskapliga kommitté med samma ändamål.

Det vetenskapliga rådet ska vara en länk mellan forskningsvärlden och beslutsfattarna. Man har till uppgift att ta fram underlag för politiska beslut, både i nationella och internationella ärenden, som rör biologisk mångfald.

Rådet består av elva personligt utsedda forskare inom olika ämnesområden, som berör biologisk mångfald. Linda Hedlund på Naturvårdsverket är rådets sekreterare.

Sveriges internationella agerande

Många undrar säkert vad det är för skillnad mellan det Vetenskapliga rådet och Centrum för biologisk mångfald.

– Skillnaden är att rådet snabbt ska tillgodose politikernas önskemål om befintlig kunskap för att kunna fatta beslut, klargör Linda. Centrums uppgift är mer att initiera och långsiktigt bedriva forskning om biologisk mångfald.

– Rådet är också mycket orienterat mot Sveriges internationella agerande på området. Det sysslar inte Centrum alls med, avslutar hon.