I genbankens fält har hittills planterats cirka 500 sorter av frukt och bär. Varje sort är, beroende på växtslag, representerad med två träd, två buskar eller fyra plantor. Planteringarna av fruktträd påbörjades hösten 2012 och har sedan pågått varje år allteftersom sorterna förökats. För att en sort ska vara säkert bevarad eftersträvas även en så kallad ”back-up”. Beträffande frukten får man en ”back-up” genom att sorten också planteras med två träd i ett lokalt klonarkiv. Som lokala klonarkiv fungerar friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, kommuner och liknande organisationer, vilka förutom bevarandeuppdraget fullgör en viktig pedagogisk uppgift genom att visa upp sin regions pomologiska arv. Eftersom bärsorterna tenderar att ha allvarliga virusproblem så står virusrensning och ”back-up” i form av skyddad odling hos Elitplantstation på agendan för dessa.
Pomologi = Läran om odlade frukter och bär, inbegriper även nötter.
Frukt- och bärsorterna som har planterats i Nationella genbanken kallas mandatsorter. Bland dessa finns såväl utländska sorter med svensk odlingstradition, som sorter uppkomna i Sverige genom växtförädling eller genom kärnsådder och lokalt urval. Många av mandatsorterna beskrevs redan i mitten av 1800-talet av pomologen Olof Eneroth, men tyvärr har flera av de enerothska sorterna i likhet med sorter från det tidiga 1900-talet gått förlorade. Det gäller speciellt sorter som odlats inom ett mindre geografiskt område eller vars användbarhet varit begränsad till hushållsfrukt.
Genbankens huvudsyfte är att bevara, men till skillnad från i ett museum så bevaras levande material som måste hållas vid liv och vars överlevnad bäst säkras ju fler som odlar och nyttjar det. En god dokumentation av sorternas egenskaper baserad på forskning ökar värdet av det bevarade materialet och sannolikheten att det efterfrågas av växtförädlare, forskare, kommersiella odlare, kockar och fritidsodlare. Nationella genbanken är också levande på så sätt att ”nya” sorter som möter kriterierna för en mandatsort kan tillföras, samtidigt som redan accepterade sorter kan komma att tas bort, till exempel om ny forskning visar att det finns dubbletter under olika namn.
Den som idag planerar en frukt-och bärträdgård och gör smarta val bland mandatsorterna skulle kunna ha något fruktigt att äta året runt.
Mandatsorterna rymmer allt ifrån tidigmognande smultron och jordgubbar till päron och äpplen som kan lagras utan moderna kylar. ’Rött Järnäpple’ till exempel, har extremt god hållbarhet och kan bevaras ett helt år i skafferi, jordkällare eller liknande. Äpplet är inte känt för sin goda smak, men kan sägas vara klimatsmart på grund av sina goda förvaringsegenskaper.
Att det var bättre bevänt med sortkunskapen förr framgår av våra mormödrars kokböcker. Bland plommonen framhålls sorter av Reine Claude och mirabeller som särdeles värdefulla i hushållet. Vad gäller övriga fruktslag anses sorter som ’Skuggmorell’, ’Gravensteiner’, ’Antonovka’, ’Gråpäron’ och ’Holländskt Fikonpäron’ vara väl lämpade att använda till olika anrättningar. För torkning rekommenderas ’Experimentalfältets Sviskon’ och ’Hackmansplommon’. Tunnskaliga krusbärsorter som ’Industry’ och ’Röda Syltbär’ lyfts fram som bra råvara för konservering. Till vinbärssaft föreslås bär av ’Vita Långklasiga’, vilka för färgens skull bör blandas med ett uns svarta vinbär exempelvis av sorten ’Boskoop Jätte’.
Kunskapen om frukt- och bärsorternas användning är en del av vår kulturhistoria, liksom bären och frukterna själva. I och med Nationella genbankens tillkomst sätts äldre sorter på nytt under lupp med vår tids ögon. Det kan kanske leda till att äldre robusta, sunda och produktiva sorter med välsmakande och i övrigt intressanta frukter och bär kan komma att få en renässans, speciellt då vi nu alltmer går ifrån kemikalier i odlingen och anpassar tekniken efter nya eller nygamla förutsättningar. En annan utveckling skulle kunna vara att enstaka mandatsorter genom växtförädling blir föräldrar till nya sorter, som än bättre motsvarar framtidens odlingsförhållanden och preferenser.
Läs mer: www.slu.se/nationellagenbanken
Olika sorters recept…
Plommonkompott – recept från 1914
- 1 ½ liter saftiga plommon, exempelvis Mirabeller, Reine Claude d’Oullins, Hackmans, Västmanlands röd- eller allmänt gulplommon.
- 1 glas rödvin
- 3 deciliter vatten, 3 deciliter socker, ¼ stång vanilj kokas till lag
Plommonen kokas i lagen, urkärnas sedan. Lagen hopkokas, tillsättes med vinet och vaniljen och slås över plommonen. Får kallna. Serveras (kan ock serveras varmt). Rekommenderas.
Sotarmurrar – recept från 1914
- 20 plommon
- 20 mandlar
- 2 deciliter mjöl
- 2 deciliter vin
- 80 gram kristallsocker, 50 gram stött chokoklad. Palmin.
Plommonen behandlas som vanligt, kokas, läggas på siktduk att avrinna, urkärnas, fyllas med mandlar, en i varje och doppas i en deg av mjölet och vinet, kokas i palmin, rullas i socker och choklad.
(Palmin är en flottyrolja. Ingers anmärkning).
Lingonäpple – recept från 1912
Tio liter astrakaner, gylling eller annan lös äpplesort, fem liter lingon, två kilo socker. Kokas tillsammans under en timme och är utmärkt gott. Håller sig i flera år.
Smultronpunsch – recept från 1912
Ett kilo smultron läggas i en kruka, där de krossas med en alldeles ny träsked och överhällas med en butelj rom. Krukan övertäckes med en tättslutande tallrik och får stå i tre till fyra dagar, varunder man dagligen rör lite i blandningen. Därefter slås den upp över 750 gram vitt socker i en soppskål, saften av två citroner tillsättes, varefter tre liter kokande vatten slås över. Ett tätt slutande lock lägges över soppskålen, som därefter får stå på svalt ställe, tills punschen helt svalnat. Serveras med isbitar i.