This artice is also available in English. I Sverige är det normalt sett naturvårdsexperter som arbetar inom naturvården och som utför det mesta av det praktiska arbetet. De som arbetar med naturvård har regelbunden kontakt med represen­tanter för andra sektorer, särskild fysisk detaljpla­nering, skogsbruk, jordbruk och vattenförvaltning. Det är allmänt erkänt att dessa sektorer är direkt sammanlänkade med naturvårdssektorn, eftersom de påverkar eller påverkas av naturvårdsinsatser.

Det här kan leda till konflikter, när naturvårdsin­satserna begränsar utvecklingen av andra sektorer, eller när andra sektorer orsakar skada som påverkar den biologiska mångfalden negativt. Å andra sidan är det också möjligt att hitta och tillvarata synergier så att naturvårdssektorn kan dra nytta av vad som händer inom de andra sektorerna, som i sin tur kan bidra till bättre möjligheter till andra sektorer att uppnå sina mål.

I projektet SIM4NEXUS har vi tittat på interaktioner mellan naturvårdssektorn och andra sektorer, såsom vatten, matproduktion, energi, kli­mat och mark (inklusive skogsbruk och jordbruk). Vi har på ett systematiskt sätt kartlagt koppling­arna mellan dessa sektorer för att synliggöra både potentiella synergier och konflikter som kan finnas mellan dem. Vi analyserade olika samspel dem emellan, baserat på litteraturstudier och genom input från interaktiva workshops och enkäter med representanter från dessa olika sektorer. De exem­pel som nämns här kom fram antingen i litteratur­studierna, eller i den workshop som anordnades med representanter från myndigheter och ideella organisationer, som arbetar inom olika sektorer. De blev vid detta tillfälle ombedda att utvärdera den inledande analysen som forskarna gjort, och att ge exempel på olika konflikter och synergier mellan olika sektorer från deras egen verksamhet.

Även om vårt arbete tydligt har visat att det finns många konflikter mellan naturvårdssektorn och andra sektorer, så kan biologisk mångfald tjäna på att man i naturvården implementerar den politik som finns i andra sektorer, och att naturvården kan bidra till att främja andra sektorers utveckling.

Konflikterna är särskilt framträdande när det gäller produktionssektorer och skydd av biologisk mångfald, helt enkelt därför att produktion kräver att landområden och naturresurser tas i bruk, vilket begränsar möjligheterna för ett framgångsrikt naturskyddsarbete. Ett exempel är de marknads-orienterade och konkurrenskraftiga jordbrukssek­torn i Sverige, som understöds av jordbrukspoliti­ken, och hur detta undergräver möjligheten för en typ av jordbruk som skulle stödja bibehållen hög biologisk mångfald – man bedömer att för att vara konkurrenskraftig så behöver man en intensiv jord­bruksproduktion som inte tillåter stor miljöhänsyn.

Här visar vår studie att det finns stora möjlig­heter för synergier. Om Sverige till exempel skulle lansera bilden av en ”miljövänlig matproducent” och bygga sin konkurrenskraftighet kring det, skulle jordbrukssektorn bättre kunna anpassas till naturvårdsmålen (såsom ökad ekologisk produk­tion). Detta skulle kunna stödja både konkurrens­kraftighet och arbetet för biologisk mångfald.

Fakta: SIM4NEXUS
Vatten, mark, livsmedel, energi och klimat är sammanlänkade, och utgör ett system (”Nexus”) som kännetecknas av komplexitet och återkoppling. Om en del av detta system blir ansträngt, så kan det skapa press på de andra delarna i Nexus. Det är viktigt att Nexus förvaltas väl för att säkerställa effektiv användning av knappa naturresurser. SIM4NEXUS syftar till att förutsäga samhälleliga effekter av resursanvändning och politiska beslut på sektorer som jordbruk, vatten, biologisk mångfald och skosystemtjänster, genom användning av både analys av politiska mål och modellering.

Foto: SIM4NEXUS

En annan vanlig konflikt i Sverige är den mellan att exploatera ny mark för att bygga ut städer, och att bibehålla naturvärden som biologisk mångfald. I dessa konflikter vinner ofta utvecklingsmålen över miljömålen. Vår studie visar dock att det är möjligt att bygga nya bostadsområden utan att helt kompromissa med biologisk mångfald på platsen. Genom att föra fram grön infrastruktur som ett verktyg när bostadsområdena byggs kan många miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar till­handahållas. Ett bra exempel är att underhålla eller skapa naturliga system som tar hand om dagvatten vid översvämningar. Gröna inslag i städerna kan också bidra till välmående bland innevånarna – ett inte alltför ovidkommande argument för att behålla sådana strukturer i det urbana landskapet.

Om fokus ändras från lindring av klimatpåver­kan till anpassning, blir fördelarna med biologisk mångfald tydliga. System som är rika på biodiver­sitet har högre stabilitet och resiliens för att kunna möta klimatförändringarna och minimera poten­tiella skador orsakade av dem. Denna potentiella synergi kan uppmuntra beslutsfattare till att foku­sera på fler insatser för naturvård, och inte enbart, till exempel, produktion av biomassa.

I en värld där utveckling och tillväxt fortfa­rande prioriteras framför uthållig förvaltning och styrning över naturresurserna, är följaktligen den viktigaste utmaningen för dem som arbetar inom naturvård att skaka av sig den gamla bilden av att detta arbete skulle hindra utvecklingen. I stället borde arbetet för biologisk mångfald föras fram som ett redskap för att även stärka andra sektorer utanför naturvårdsområdet.