TEMA: NATURVÅRDENS VERKTYGEn process inom naturvård som inte nämns så ofta är ”paffen”. Det är ett strategiskt underlag för att identifiera behov för att uppnå de mål som stipuleras i EU:s art- och habitatdirektiv.

Just nu specifi cerar EU:s medlemsländer sina finansieringsbehov för naturvårdsåtgärder som rör arter och naturtyper i EU-direktiven. Tillsammans ska medlemsländerna ta fram ett underlag som visar kostnaden för prioriterade åtgärder inom Natura 2000-nätverket och grön infrastruktur (Prioritised action framework, PAF, for Natura 2000). Detta används sedan i förhandlingar om hur EU:s fonder ska användas framöver. Mycket pengar på spel alltså. För Sveriges del kommer underlaget också att användas i arbetet med att prioritera åtgärder regionalt inom skötsel av skyddad natur. Det är i artikel 8 i habitatdirektivet det står om behovet av strategisk planering för att finansiera Natura 2000, det vill säga en handlingsram för prioriterade naturvårdsinsatser (PAF). Tanken med ”paffen” är att se till att nationella och/eller regionala prioriteringar kan lyftas i alla EU:s relevanta finansieringsinstrument. Att EU nu samlar in information om vilka naturvårdsinsatser medlemsländerna vill äska finansiering för beror på att man ska börja utforma budget för nästa programcykel (2021–2027).

Vem gör vad i sverige?

Länsstyrelserna ansvarar för mycket av arbetet med att bilda reservat och förvalta skyddade områden, inklusive Natura 2000-områden. De har också ansvar för uppföljning av skyddade områden och arter som omfattas av fågel- eller art- och habitatdirektivet inom dessa. Naturvårdverket samordnar arbetet och fördelar medel med mera. De har också ansvar för miljöövervakningen av arter och naturtyper på nationell nivå. ArtDatabanken vid SLU bidrar med expertkunskap om arter och naturtyper, bland annat sådana som omfattas av EU:s naturvårdsdirektiv. Vad gäller ”paffen” till EU hjälper ArtDatabanken Naturvårdsverket med att defi niera prioriterade åtgärder inom landets Natura 2000-områden och skattar vilka resurser som krävs i det arbetet. Havs- och vattenmyndigheten samordnar de marina och limniska delarna och rapporteringen till EU innebär också att ArtDatabanken även gör en bristanalys om åtgärder för marina naturtyper. Arbetet med ”paffen” sker parallellt med ArtDatabankens uppdrag att ta fram underlag för artikel 17-rapporteringen enligt habitatdirektivet som också sker under 2019.

Mycket naturvård men lite pengar

Underlagets olika brist- och kostnadsanalyser visar det stora behovet av åtgärder. Det handlar om insatser för marina områden, skötsel av naturbetesmark, slåtter, restaurering av vattendrag och andra naturtyper, naturvårdsbränningar i skog, veteranisering av träd, bekämpning av invasiva arter, begränsa övergödning, med mera.

– Till en början kan det kännas tröstlöst att rada upp åtgärder som skulle behöva över en miljard euro per år, säger Per Toräng som handlägger en del av arbetet på ArtDatabanken.

– Men när den känslan har gått över infinner sig en tillfredsställelse över att verkligen lyfta allt som borde göras. Jag bara hoppas att någon tar till sig budskapet, säger Per Toräng.

”Paffen” tas fram i nära samarbete med personer inblandade i förvaltningen av naturområden och med särskilt berörda intressegrupper, inklusive andra myndigheter som Skogsstyrelsen och Jordbruksverket. Underlag om finansieringsbehov och prioriteringar för Natura 2000 och relaterade åtgärder har levererats till Naturvårdsverket. De bearbetar materialet och skickar det vidare till regeringskansliet där det behandlas innan de lämnar in det första färdiga utkastet till PAF till EU i början av 2019. Kommissionen återkommer under 2019 med feedback till medlemsländerna om dessa förslag och formar därefter nästa programcykel för perioden 2021-2027.