Årets tema får betraktas som ett forskningsområde i initiering. Därför var det viktigt att forskare, naturvårdare, invandrarorganisationer och folk som arbetar praktiskt med integrationsfrågor kunde samlas för att diskutera mötet mellan den kulturella och den biologiska mångfalden. Naturen är en tillgång som alla ska ha möjlighet att nyttja på sitt eget sätt. Något man kanske speciellt behöver om livssituationen är otrygg .
Måste alla var i naturen?
Är det inte olyckligt för naturområdena att stora horder invanderar dem? I ett alltmer mångkulturellt Sverige är det av vikt för naturvården att en majoritet av befolkningen förstår värdet av natur. Hur ska man annars demokratiskt kunna motivera att stora resurser satsas på naturvård? Man måste kanske inte vistas i naturen av samma skäl, men en förståelse behövs.
Under konferensens första dag hölls föredrag och seminarier som skildrade kopplingen mellan integration och naturvård. Torbjörn Ebenhard, CBM, konstaterade utifrån konventionen om biologisk mångfald att invandrare berikar landets kulturella mångfald, vilket också bör gynna biodiversitetsarbetet. Frågan kvarstår emellertid hur man kan använda den resursen? Esmaeil Salehi från Länsstyrelsen i Skåne beskrev sambandet mellan naturvård och etnicitet på så sätt att människor upplever och nyttjar naturen på olika sätt beroende på kulturell bakgrund. Det är också viktigt att konstatera att bara för människor kommer från samma land så behöver de inte ha samma relation till naturen. Det finns stora skillnader beroende om man kommer från landsbygd eller stadsmiljö. En paneldiskussion visade på skillnader mellan olika kulturers förhållningssätt till naturen och pekade samtidigt på hur svårt det är för invandrare att göra sig hörda i den svenska naturvårdsdebatten.
Därefter behandlade man följande frågor i olika seminariediskussioner:
- Kan naturen fungera som en mötesplats för olika kulturer och en väg till integration?
- På vilket sätt påverkar tillgången och tillgängligheten till natur vårt förhållningssätt till naturen?
- Vem är svensk naturvård till för?
- Hur når vi ut till olika grupper i samhället med kunskap om natur och naturvård?
- Finns det kulturella och etniska skillnader i hur vi uppfattar naturen?
Praktiska exkursioner
Andra dagen ägnades åt exkursioner för att på plats få se hur integrationsarbete i naturen kan genomföras.
En exkursion på temat Att göra naturen tillgänglig gick till två av Skånes mest besökta rekreationsområden, Torup och Snogeholm. Här presenterade Malmö naturskola Storstadsbarnen sina tankar kring hur man förmedlar budskapet om naturen. Dessutom visade Naturskolan på persiska hur man kan beskriva svensk natur och samtidigt koppla samman den med det persiska landskapets flora och fauna.
I Snogeholm bjöds på grillat vildsvin och en promenad längs Skåneleden där olika naturprojekt för invandrare, barn och funktionshindrade ungdomar presenterades.
Den andra exkursionen Rekreation i stads- och tätortsnära natur gick till Köpenhamn och Malmö. På Vestamager besöktes naturskolan som berättade om erfarenheter från arbetet med barn och invandrare. Sedan besöktes det konstgjorda rekreationsområdet i Köge bugts strandpark. Det skapades för att möjliggöra för befolkningen i ett invandrartätt bostadsområde att nå havsstranden. Därefter gick färden åter till Malmö och stadsdelen Augustenborg som exempel på hur ett slitet och problemtyngt område kan förändras till ett mer socialt och ekologiskt hållbart. Sedan besöktes Höje å där Lunds kommun driver projektet Höje å natur- och kulturstig där området har tillgängliggjorts genom olika former av mötesplatser i naturen.
Mångfaldskonferensen arrangerades av CBM och Region Skåne med finansiellt stöd av Länsstyrelsen i Skåne län samt Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS).