– Sötvattensmiljöer är starkt påverkade av mänsklig aktivitet, t.ex. vattenkraftsutbyggnader, eutrofiering, miljögiftutsläpp, fiske och inplantering av fisk.
Detta slogs fast av Per Wramner, ordförande i Vetenskapliga rådet, vid ett seminarium i Uppsala i april. Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald, Naturvårdsverket och CBM ville tillsammans belysa vilka de viktigaste problemen i Sverige är och hur vi kan komma till rätta med dem.
Sötvatten årstema
Linda Hedlund, Vetenskapliga rådet, hade tillsammans med Mats Höggren, CBM, arrangerat seminariet. Konventionen om biologisk mångfald har tidigare år haft marina miljöer och jordbrukslandskap som tema.
– I år kommer biologisk mångfald i sötvatten att vara huvudfrågan i det internationella konventionsarbetet, berättade Linda.
Dämmen redan på medeltiden
– Till de vanligaste ingreppen på sjöar och vattendrag hör dämmen, sjösänkningar och utsläpp av olika slag, berättadePeter Blomqvist, limnologiska institutionen vid Uppsala universitet. Till skador räknar man också mänskliga tilltag för att råda bot på dessa företeelser samt introduktion av främmande arter. Peter anlade också ett historiskt perspektiv på det hela.
– Redan på 1400-talet byggde man dämmen och vallonernas metallhantering på 1500-talet satte sina spår i vattendragen, berättade han.
Mänsklig tillväxt problemet
– Det är egentligen vår egen oförmåga att hantera människans populationstillväxt, som gör att vi över huvud taget har problem med att bevara den biologiska mångfalden, påpekade Nils Ryman från Stockholms universitet, enheten för populationsgenetik. Vår kännedom om de terrestra arterna är mycket större än om de akvatiska. Andelen rödlistade arter är därmed mindre i akvatiska miljöer.
– Det hänger till viss del samman med att vi inte obehindrat kan observera vad som händer under ytan, menade Nils. Dessutom hyser vi varmare känslor för gulliga pandor än för slemmiga bläckfiskar och hajar!
Hybridisering när fisken smiter
Vattenbruk ger arbetstillfällen och mat, men det finns vissa problem med odling av fisk. Fisken kan t.ex. smita och blanda sig med vilda populationer med risk för hybridisering. Även direkt utsättning av fisk i fiskevatten ger problem. Den som vill släppa ut fisk behöver i nuläget inte bevisa att verksamheten inte medför negativa effekter.
– Visst behövs det mer forskning, men egentligen vet vi tillräckligt mycket redan i dag för att kunna stävja de värsta avarterna! menade Nils.
Planktoniska alger har stor betydelse för syreproduktionen och utgör en bas i näringsväven. Detta berättade Eva Willén, institutionen för miljöanalays, SLU.
– Växtplanktondiversiteten kan användas för att klassificera sjöar, sade Eva. En fjällsjö hyser ca 200 arter, en skogssjö ca 300, en slättsjö ca 400, en försurad sjö < 100 och en förorenad sjö ca 200.
Störst förluster av ekosystem
– Ca 70 % av flödet i världens floder är reglerat, fastslog Christer Nilsson, institutionen för ekologisk botanik, Umeå universitet.
En vattenkraftsutbyggnad påverkar artmångfalden negativt. Ca 5 % av djuren och 3 % av växterna hotas enbart av vattenkraft.
– Men de största förlusterna finns på ekosystemnivå, menade Christer. Exempelvis försvinner stora värden i form av forsar, vattenfall, fjällsjöar och deltan.
Seminariet avslutades med gruppdiskussioner, vilka utmynnade i idéer för de svenska representanterna att ta med sig i det internationella konventionsarbetet.