TEMA: NÄRNATURCBM:s traditionella Mångfaldskonferens arrangerades i år av POM på temat ”Den odlade mångfalden” i Tällberg vid Siljan. Konferensen inleddes med en serie vetenskapliga föredrag.

Arnulf Merker, SLU Alnarp, inledde dagen med att tala om det moderna jordbrukets roll beträffande minskningen av biodiversiteten. Han framhöll växtförädlingens och internationaliseringens betydelse för en ökad biodiversitet. Enligt Arnulf kan nya odlingssystem, där man blandar och samodlar grödor och därmed ökar växtrotationen, bidra till att den fortsatta utarmningen av biodiversitet bromsas. En stor utmaning för den framtida växtförädlingen och genbankerna är  att skapa förändrade växtslag för nya ändamål.

Kulturhistorien hotad

Else-Marie Strese, Julita – Sveriges lantbruksmuseum, ställde frågan huruvida kulturhistorien kan leda oss till biologisk mångfald. Hon påpekade att vi inte bara håller på att mista diversitet i form av genetiska resurser, utan även en del av vårt kulturhistoriska arv. Det är därför viktigt, menade Else-Marie, att både växter och kunskap som ännu finns kvar tas omhand på ett korrekt sätt. Som exempel på ett lyckat bevarandearbete berättade hon om insamling och beskrivning av humle som gjorts vid Julita.

Kjell Lundquist, SLU/Alnarp, gjorde en detaljerad exposé över historiskt källmaterial om växter och hur det kan användas i forskningen. Kjell presenterade sitt eget doktorsarbete där krollilja användes som modell för hur historiskt källmaterial kan tolkas och värderas. Huvudspåret till kunskap, menade Kjell, går genom de historiska dokumenten. Han poängterade ytterligare vikten av att inkludera många vetenskapliga discipliner, för att få en komplett bild vid arbete med äldre växtmaterial.

Genmarkörer i roslandet

Francois-Joyaux

Den franske rosexperten François Joyaux agerade ambassadör för Gallica-rosor. Foto: Börje Pettersson

François Joyaux, Roseraie de la Cour de Commer, Frankrike, berättade om det franska bevarandeprogrammet för rosor. Under cirka 10 år har en nationell samling av Gallica-rosor byggts upp. Av de 3000 rossorter som fanns vid mitten av 1800-talet, har cirka 300 identifierats som unika med hjälp av molekylära markörer. Informationen om det bevarade materialet finns samlad i en central databas.

Kristiina Antonius-Klemola, MTT, Finland, presenterade en översikt över användningen av molekylära markörer inom växtforskning, bland annat för identifiering av växtsorter. Hon poängterade vikten av att ta reda på vad som gjorts tidigare, innan man påbörjar ett nytt projekt och nämnde svårigheter med reproducerbarhet, som kan förekomma, samt höga kostnader i samband med användning av nya tekniker.

Intresse för bevarande

Peder Weibull, SWAB, redogjorde för behov och prioriteringar utifrån en växtförädlares perspektiv och använde vallväxter i Sverige som exempel. Han framhöll särskilt det stora behovet av karakterisering och evaluering av befintligt material liksom beskrivning av den genetiska variationen. Peder ansåg att ett sådant omfattande arbete kan och bör göras i samarbete med genbankerna. Han menade att många långsiktiga projekt är svåra att genomföra på grund av en kortsiktig finansiering. Han framhöll att POM:s medverkan är väsentlig i sammanhanget.

Karin Persson, CBM/Alnarp, avslutade dagens presentationer med en resumé över POM:s Narcissinventering. Hon berättade om ett stort intresse bland allmänheten att delta i arbetet med att bevara vårt kulturhistoriska arv, och om mångas vilja att dela med sig av såväl material som information. Som exempel och inspiration läste Karin upp några av de många brev, som inkommit under själva inventeringen. Hon menade att vi kan lära mycket om gamla odlings- och nyttjandetraditioner genom att ta tillvara de gamla berättelserna.